Induktans, spole i en krets: Skillnad mellan sidversioner
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Hakan (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Hakan (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 3: | Rad 3: | ||
{{#ev:youtube| duVyv5JETHo |320|right}} | {{#ev:youtube| duVyv5JETHo |320|right}} | ||
{{Heureka2 | 115-117}} | {{Heureka2 | 115-117}} | ||
== Induktans == | |||
Från tidigare vet vi att: | Från tidigare vet vi att: | ||
Rad 20: | Rad 22: | ||
: <math> \Phi = \mu_0 \frac{N}{l} A i </math> | : <math> \Phi = \mu_0 \frac{N}{l} A i </math> | ||
För vi intresserar oss nu för vad som händer när vi låter i variera. En ändring för i leder naturligtvis till en ändring av det magnetiska flödet <math>\Phi</math> | För vi intresserar oss nu för vad som händer när vi låter <math>i</math> variera. En ändring för <math>i</math> leder naturligtvis till en ändring av det magnetiska flödet <math>\Phi</math> | ||
: <math> \frac{\Delta\Phi}{\Delta t} = \mu_0 \frac{N A}{l} \frac{\Delta i}{\Delta t} </math> | : <math> \frac{\Delta\Phi}{\Delta t} = \mu_0 \frac{N A}{l} \frac{\Delta i}{\Delta t} </math> | ||
Rad 32: | Rad 34: | ||
: <math> e = \mu_0 \frac{N^2 A}{l} \frac{\Delta i}{\Delta t} </math> | : <math> e = \mu_0 \frac{N^2 A}{l} \frac{\Delta i}{\Delta t} </math> | ||
<math>\mu_0</math> , antalet varv, längden och arena för en spole är ju konstant ( när strömmen och flödet ändras) och den delen av formeln har fått ett namn, nämligen spolens induktans, L. L har enheten Hnery [H]. | <math>\mu_0</math> , antalet varv, längden och arena för en spole är ju konstant (när strömmen och flödet ändras) och den delen av formeln har fått ett namn, nämligen spolens induktans, L. L har enheten Hnery [H]. | ||
Vår nya snygga formel blir | Vår nya snygga formel blir | ||
Rad 38: | Rad 40: | ||
: <math> e = L \frac{\Delta i}{\Delta t} </math> | : <math> e = L \frac{\Delta i}{\Delta t} </math> | ||
== Induktansen i en krets == | |||
{{clear}} | {{clear}} |
Versionen från 8 december 2014 kl. 23.29
Induktans
Från tidigare vet vi att:
- [math]\displaystyle{ B = \mu_0 \frac{N}{l} i }[/math]
och
- [math]\displaystyle{ \Phi = B \cdot A }[/math]
Kombinerar vi dessa får vi:
- [math]\displaystyle{ \Phi = \mu_0 \frac{N}{l} i A }[/math]
Snyggare blir det om vi skriver
- [math]\displaystyle{ \Phi = \mu_0 \frac{N}{l} A i }[/math]
För vi intresserar oss nu för vad som händer när vi låter [math]\displaystyle{ i }[/math] variera. En ändring för [math]\displaystyle{ i }[/math] leder naturligtvis till en ändring av det magnetiska flödet [math]\displaystyle{ \Phi }[/math]
- [math]\displaystyle{ \frac{\Delta\Phi}{\Delta t} = \mu_0 \frac{N A}{l} \frac{\Delta i}{\Delta t} }[/math]
Sedan tidigare vet vi att
- [math]\displaystyle{ e = N \frac{\Delta\Phi}{\Delta t} }[/math]
vilket ger oss
- [math]\displaystyle{ e = \mu_0 \frac{N^2 A}{l} \frac{\Delta i}{\Delta t} }[/math]
[math]\displaystyle{ \mu_0 }[/math] , antalet varv, längden och arena för en spole är ju konstant (när strömmen och flödet ändras) och den delen av formeln har fått ett namn, nämligen spolens induktans, L. L har enheten Hnery [H].
Vår nya snygga formel blir
- [math]\displaystyle{ e = L \frac{\Delta i}{\Delta t} }[/math]