Polypropen: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikiskola
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 1: Rad 1:
== Materialegenskaper: ==  
== Materialegenskaper: ==  
: densitet 946,00 kg/m³
: densitet 946,00 kg/m³
: hårdhet PP är en delkristallin termoplast och har många liknade egenskaper jämfört med PE. PP är dock styvare och kan användas vid högre temperaturer och har även bättre utmattningstålighet. Den undre temperaturgränsen däremot ligger vid -10°C, då materialet börjar uppträda sprött. PP finns även som sampolymer. Sampolymeren har bättre egenskaper vid låga temperaturer och är slagsegt ner mot -40°C. De elektriska egenskaperna är bra och användning i vatten går utmärkt. Jämfört med andra konstruktionsplaster är dimensionstabiliteten sämre men kan förbättras genom inblandning av talk, typiskt 20%. Med talk ökar även styvheten och den övre användningstemperaturen. Kemikaliebeständigheten hos PP är utmärkt. Viss känslighet mot starka syror som svavelsyra, kromsyror och saltsyra kan dock förekomma. PP är också känslig för oxidation och högenergistrålning varför egenskaperna utomhus är begränsade, det kan dock förbättras med stabilisatorer. PP är känsligt för krypning speciellt om inte armeringsmedel används. Ytan är fet och materialet är svårt att limma med sig självt. Vidare är reptåligheten begränsad och PP brinner bra. Övre användningstemperatur är 120°C.
: hårdhet: PP är en delkristallin termoplast och har många liknade egenskaper jämfört med PE. PP är dock styvare och kan användas vid högre temperaturer och har även bättre utmattningstålighet. Den undre temperaturgränsen däremot ligger vid -10°C, då materialet börjar uppträda sprött.
: längdutvidgningskoeffiecient [ 0,16 mm/m°C, (10-6k-1) 180
: längdutvidgningskoeffiecient [ 0,16 mm/m°C, (10-6k-1) 180
: värmeledningsförmåga (W/k*m) 0.19
: värmeledningsförmåga (W/k*m) 0.19

Versionen från 24 september 2014 kl. 06.50

Materialegenskaper:

densitet 946,00 kg/m³
hårdhet: PP är en delkristallin termoplast och har många liknade egenskaper jämfört med PE. PP är dock styvare och kan användas vid högre temperaturer och har även bättre utmattningstålighet. Den undre temperaturgränsen däremot ligger vid -10°C, då materialet börjar uppträda sprött.
längdutvidgningskoeffiecient [ 0,16 mm/m°C, (10-6k-1) 180
värmeledningsförmåga (W/k*m) 0.19
resistivitet (Ω*cm) 1E+18

Användning

stark, men inte tung, och med en relativt hög smältpunkt för plast, ser polypropylen används i många kommersiella och specialiserade produkter. Polypropen har också fördelen av att vara korrosionsbeständiga, giftfri och återvinningsbar. Plasten verkar i allt från väskor till kläder och bil dörrar. smält och platta, kallad polypropylen former starka och lätta och billiga lakan filmer som fungerar som det självklara materialet i för plastpåsar som måste bli blöt och motstå korrosion och nötning utan att brista. Många av plast sandsäckar, återförslutningsbara påsar mat lagring och paket godis består av polypropen.

Framställning

Som halvfabrikat används PP ofta till rörsystem, kar, behållare och liknande. Det är framförallt inom den kemiska industrin man har användning för ett material som PP. För att öka styrkan hos materialet används kascherade PP plattor, vilka har en tillsats av glasförstärkt polyester. Inom livsmedelsindustrin finns det emellertid också stora möjligheter för PP, detta pga att materialet är beständigt mot vätskor, lösningsmedel samt många av de kemikalier man normalt använder inom den typen av företag. Användningsområden Reklamtryck, displayer, förpackningar, kontors och skolmaterial samt kan användas inom livsmedel, medicinteknik och eletroteknik. 

Folier: 0,25mm – 1 mm ofärgade, färgade, blanka och matta. Skivor: 1mm – 50mm färgade, natur och grå.

Historia

Polypropen (PP) är en av de vanligaste termoplasterna. Plasten är uppbyggd av propen och kallas ibland (föråldrat) för polypropylen. Dess glasomvandlingstemperatur är mellan -10 och -20 grader Celsius vilket gör att den i Sveriges kalla vinterväder blir spröd och lätt går sönder. Polypropen har en låg densitet men samtidigt hög hållfasthet och kan färgas. Däremot bryts den ner av UV-strålning såvida den inte behandlats med tillsatser.

år-1530 Människans tekniska användning av material som baseras på polymerer, kan härledas tillbaka ända till år 1530. Då kom nämligen den tyske alkemisten B Schobinger med ett recept på hur man kan tillverka "kaseinplast" ur ost. Syftet med det nya materialet var att finna en ersättning för djurhorn vid olika typer av intarsia-, dvs inläggningsarbeten. 1960-talet Nu började etenplast med hög densitet (HDPE) och polypropen att tillverkas.

Pris

1500$ per ton

Länkar