Diamant: Skillnad mellan sidversioner
Niwi (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Niwi (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 14: | Rad 14: | ||
== Framställning == | == Framställning == | ||
Det finns naturliga och det finns konstgjorda diamanter. | |||
Bland de naturliga finns sägensomsusade stenar som Koh-i-nor, Afrikas stjärna och drottnings Silvias diadem, liksom mer anonyma kristaller som pryder fingrar, halsar och armleder på köpstarka människor runt hela världen. | |||
De naturliga bildades när jorden fortfarande var ung: tjugo mil ner i underjorden, där det råder flera tusen graders hetta och ett ofantligt högt tryck. | |||
Bara sådana extrema förhållanden kan pressa samman atomerna i grundämnet kol till världens hårdaste och mest gnistrande material. | |||
Men man kan även tillverka konstgjorda diamanter. Tekniken går ut på att man stänger in en liten bit diamant, en metallskiva och ett stycke kol i en högtryckskammare och upphettar alltihop till 1600 grader. Då filtreras atomerna från kolstycket ner genom metallen och bygger på den lilla diamantbiten: lager för lager tills kolet har tagit slut. För närvarande kan Gemenis (ett diamanttillverkande företag) klara diamanter på upp till fem karat, det vill säga ett gram. | |||
== Historia == | == Historia == | ||
Versionen från 10 november 2013 kl. 12.24
Materialegenskaper:
- densitet: 3,15-3,53 g/cm³
- hårdhet: 10 av 10 på Mohs hårdhetsskala
- längdutvidgningskoefficient: -
- värmeledningsförmåga: 900 – 2320 mK-1
- resistivitet: -
allmänt om diamant
Diamanten är en ädelsten. Ordet diamant kommer från grekiskans, adamas, som betyder oövervinnerlig. Diamanter används i huvudsak i smyckesindustrin där den länge ansetts som den ädlaste av alla ädelstenar. Diamanten används också för att slipa andra diamanter och som skärverktyg och borrspetsar i industrin. Diamanten består av kol som bildats under högt tryck och hög temperatur på 150 – 200 kilometers djup. Diamanterna ligger i jordens övre mantel i upp till flera miljoner år innan de transporteras till jordens yta med vulkaniska magmor. Diamanten är det hårdast ämne som förekommer i naturen. Ämnens hårdhetsgrad mäts i Mohs hårdhetsskala, där mineralet talk har värdet 1 och diamant 10. Alla andra material placeras på skalan i förhållande till sin förmåga att repa varandras yta, ett material med hårdhet 7 kan t ex repa alla material med hårdhet 1 till 6. Diamanten är på grund av sin kristallstruktur sprödare i vissa riktningar och hårdare i andra, med andra ord går det att klyva en diamant men inte att repa den (med annat än en annan diamant). Diamanten har en mycket hög brytningsindex vilket utnyttjas vid slipningen av diamanten som gör att ljuset återkastas i vitt och i regnbågens färger som i en prisma.
Användning
Framställning
Det finns naturliga och det finns konstgjorda diamanter. Bland de naturliga finns sägensomsusade stenar som Koh-i-nor, Afrikas stjärna och drottnings Silvias diadem, liksom mer anonyma kristaller som pryder fingrar, halsar och armleder på köpstarka människor runt hela världen.
De naturliga bildades när jorden fortfarande var ung: tjugo mil ner i underjorden, där det råder flera tusen graders hetta och ett ofantligt högt tryck. Bara sådana extrema förhållanden kan pressa samman atomerna i grundämnet kol till världens hårdaste och mest gnistrande material.
Men man kan även tillverka konstgjorda diamanter. Tekniken går ut på att man stänger in en liten bit diamant, en metallskiva och ett stycke kol i en högtryckskammare och upphettar alltihop till 1600 grader. Då filtreras atomerna från kolstycket ner genom metallen och bygger på den lilla diamantbiten: lager för lager tills kolet har tagit slut. För närvarande kan Gemenis (ett diamanttillverkande företag) klara diamanter på upp till fem karat, det vill säga ett gram.
Historia
Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?
Pris
Pris och kvaliteter