Tejpning

Tejp är ett tunt självhäftande band som används ofta för att samanfoga olika objekt. Det vanligaste är att bara enda sidan är häftande men det finns även dubbelhäftande tejp som används om man tex ska klistra upp en affisch på väggen. Tejp brukar om inte alltid vara upplindad på en rulle och kan placeras i en tejphållare. Det finns olika typer av tejp för olika användnings område tex målar tejp som man använder när man målar så att man får raka linjer.

Definition av tejp

Självhäftande tejp fick i november 1968 följande definition av Sveriges Standardiseringskommission (SIS): "Med självhäftande tejp förstås band av metall, plast, papper o.d. försett med häftämne på en sida eller på båda sidorna."

Konstruktion och uppbyggnad

Tejp (försvenskad stavning av engelskans "tape" för remsor/band) är den gemensamma termen för gummerade och självhäftande band, baserade på olika material. Man skiljer på klisterremsor och självhäftande tejp. Tejp behöver inte vatten eller lösningsmedel till skillnad från klisterremsor som behöver det för att ge en god fästkraft mot olika material.

Tejp är tillverkad av två huvudbeståndsdelar – ryggmaterial och häftämne. Dessa kan spaltas upp ytterligare. Tejpremsan består i allmänhet av fyra skikt som samtliga påverkar tejpens egenskaper.

(Släppskikt) - ser till att skikten i rullen släpper från varandra. Ryggmaterial - själva bandet. (Förankring) - används om häftämnet inte är tillräckligt för att hålla ryggen. Häftämne -

Innovation with duct tape

http://homestead-and-survival.com/make-duct-tape-sled/ över levanads ideer

Ryggmaterial

Ryggmaterialet är den del som ger tejpen de flesta av dess egenskaper, som till exempel draghållfasthet, rivstyrka och formbarhet. Vidare påverkas egenskaper som tålighet mot värme, kyla, fukt, kemikalier och elektricitet.

Blåsor i häftämnet uppfattas ofta som en felaktighet hos tejpen. Så är emellertid ej fallet. En del färsk tejp med hårt häftämne är full med blåsor i häftytan. Dessa minskar vid långtidslagring och har i allmänhet ingen betydelse för häftförmågan. En tejp med ett mjukare häftämne är i regel fri från detta slags blåsor. Häftmedlet smetar då emellertid gärna av sig och kan medföra vissa praktiska olägenheter.

Tejpsorter

• Alutejp, kortform för aluminiumtejp, är en tejp med ett yttre skikt av aluminiumfilm. Används som störningsskydd, skärmning, fuktspärr, reflektor, värmeskydd av kabelmantlar vid krympning, för förankring av värmekabel på till exempel vattenledningsrör etc.
• Byggfolietejp, är en benämning på tejper som används för att skarva, laga och täta byggfolie av polyeten, avsedd för luft- och ångspärrar.
• Byggtejp
• Coachtejp Tejp som används vid sportskador som man kan köpa på apoteket. perfekt att tex tejpa upp ett knä som behöver extra stöd eller en handled
• Dokumenttejp
• Eltejp är en tejp som används för att isolera elektriska ledare. Tejpen tillverkas av olika plaster, men vinyl används oftast. Det ger en elastisk tejp som medför en bättre isolering som håller länge. Eltejp är dessutom ofta mer UV-beständig än andra tejper. Detta i kombination med att tejpen är elastisk har lett till att den används till många andra saker än isolering.
• Gaffatejp är precis som silvertejpen en vävtejp, men med häftämne av syntetgummibas som -i motsats till silvertejp- inte lämnar limrester på kablar och utrustning vid borttagning vilket gör den användbar för tillfälliga fastsättningar av till exempel kamerastativ, mikrofonbommar och dylikt.
• Glasfibertejp är en tejp av glasfiber och med värmehärdande häftämne. Den används för isolering, fasthållning av kablar och utrustning i elektriska apparater. Tejpen har en hög dragkraftförmåga.
• Isoleringsband är en dubbelhäftande tejp av textil, vanligen i färgerna svart eller vitt och av 1 cm bredd. På grund av sin stora kladdighet förvaras rullar med isoleringsband vanligen i plåtdosor. Ej att förväxla med eltejp, trots det näraliggande användningsområdet: isolering av elektriska ledare och installationer.
• Kardborrtejp
• Maskeringstejp används till maskering vid målning (d.v.s. täcka ytor där färg inte ska hamna). Oftast en spröd papperstejp med låg vidhäftning.
• Packtejp är den mest använda typen av tejp.[1] Den används främst vid förslutning av kartonger, men även vid buntning, påsförslutning, maskering och märkning. För länge sedan tillverkades den av cellofan som senare ersattes av PVC. PVC används fortfarande men idag är tejpen i första hand tillverkad av den miljövänliga plasten polypropen (PP). Den finns i olika färger och med olika egenskaper beroende på ändamål.
• Ritbordstejp.
• Varningstejp är en bred tejp med svart-gula diagonala ränder. Självhäftande varningstejp används bland annat för att markera farliga kanter.
• Vulktejp är en kallapplicerad vulkduk för tätning av oregelbundna föremål. Det används vid grentätning av kablar, utfyllnad vid kabelskarvning, tätning mellan kabel och skyddsrör eller skarv på skyddsrör, ändtätning av kabel under lagring och hantering, tätning vid väggenomföring med mera. Ett måste vid dragning av parabolkabel (Koaxial) till lnb (microvågshuvuden) för att inte fukt och regn skall tränga in. Lindas i skarven mellan lnb och kabeln.
• Märktejp
• Silvertejp är en vävtejp med häftämne av naturgummibas. Ytterst kraftig och vattenavvisande vilket gör den lämplig till allt från hopdragning av rör, tätning av ammunitionslådor till fastsättning av karossdetaljer. Kallas även duct-tejp efter engelskans duct tape.
• Vävtejp. En tejp där ryggen är armerad. Vanligen används gasväv eller segelduk som armeringsmaterial, men även glas- och kolfiberväv förekommer om belastningskraven är höga.