Om det heliga
Om språkets begränsningar
Det är omöjligt att frikoppla sig själv från den tid och den kultur man lever i och studera andra kulturer/religioner och tider på ett neutralt sätt. Vi behöver bli medvetna om vilka ”glasögon” vi har på oss när vi studerar saker och ting och vi behöver vara medvetna om att vi inte heller har möjlighet att ”ta av oss dessa glasögon”. Att bli medveten om vilka ”glasögon” man har på sig är kanske det viktigaste steget man kan ta i riktningen mot en mer nyanserad syn på det som man studerar. Våra glasögon är präglade av de språk vi lär oss att bemästra. Alla de ord vi använder oss av innehåller redan i viss mån färdiga tolkningar av verkligheten. Dessa ord har ärvts och modifierats genom årtusenden. Utan den samlade mänskliga erfarenhet som språken ger oss del av skulle vi inte kunna identifiera oss som människor och kunna ha uppfattningar om vår livsvärld. Ju rikare vårt ordförråd är desto bättre kan vi tänka. Vi kan inte tänka utan ord, men vi kan vara vid medvetande utan ord. Samtidigt som orden är ovärderliga för oss människor behöver vi känna till dess begränsningar. Våra ord kan knappast ge oss en neutral beskrivning av verkligheten. Inom religioner vill man ibland uttrycka det som knappast går att beskrivas med ord. Därför hyllas tystnaden i många religioner. Tystnaden tar vid när orden inte räcker till. Men inte bara tystnaden utan även konstarterna kan ta vid för att uttrycka det som man inte förmår uttrycka med ord. En dans eller ett musikstycke kan inte direkt översättas till ord. Men dansen och musiken förmedlar ändå ett viktigt uttryck för det mänskliga. Inom religioner så kan man säga att ritualer uttrycker något förmer än bara tankar. Kan vi verkligen med ord beskriva vad verkligheten är och vad det innebär att leva?
Ordet ”helig”
Ordet helighet har med ordet hel att göra. Ju mer goda vi blir desto mer hela blir vi som personer enligt religionernas budskap. När vi handlar orätt behöver vi rättfärdiga oss på något sätt för att kunna stå ut med oss själva. Vi blir då splittrade inombords och bedrar oss själva när vi inte vill se hela sanningen om oss själva. En genomgod person har inget att dölja. Hon blir så transparant att människor runt omkring henne tycker sig uppfatta ett slags utstrålning. Kort och gott så är helighet något eftersträvansvärt i alla religioner.
Kan man bli ett helgon?
Inom katolsk och ortodox kristendom anser man det möjligt för en människa att under detta jordeliv bli helig (helgon). Ett helgon uppnår det som människan är skapad till att bli, nämligen: ”Guds avbild”. Inom protestantismen tror man dock inte att det är möjligt att bli ett helgon. Enbart genom att tro på Jesu död och uppståndelse, sa Martin Luther, blir man räknad som helig fastän man egentligen är syndare.
Att leva rättfärdigt
Inom judendomen betonar man hur Gud har gett folket buden för att hjälpa henne att gå den rätta vägen i livet och få en god relation till Skaparen. På ett liknande sätt menar man inom islam att Gud har gett människan regler och föreskrifter i Koranen och i Sunna som ska hjälpa henne att nå fulländning/helighet. I både dessa religioner betonas att det inte räcker med att blint följa yttre föreskrifter/bud. Det måste även finnas en hängivenhet/en kärlek riktad till Gud för att man ska räknas som rättfärdig. Inom judendomen och kristendom är kärleksbudet formulerat i Moseböckerna det viktigaste budet: ”Du ska älska Gud av hela ditt hjärta, din själ och kraft och din nästa som dig själv.” När människan väljer denna kärlekens väg blir hon helig.
Skapad till ”Guds avbild”
Kristendomen skiljer sig mest från islam och judendomen på följande punkt: tron på att Gud har blivit människa (inkarnationen). Gud får ett mänskligt ansikte genom Jesu födelse enligt kristendomen. Det blir Gud som aktivt försöker frälsa människan utan att tvinga henne. Människan behöver svara på denna kärleksförklaring från Gud för att hennes själ ska kunna räddas till en god relation till Skaparen. Frälsning inom kristendom och judendom blir i slutänden att människan blir det hon var skapad att bli: Guds avbild. Återspeglar man Gud genom sitt sätt att leva är man helig.
Att uppnå nirvana
Inom buddhismen är vägen till helighet att människan går den åttafaldiga vägen som leder till att hon successivt befrias från de begär som orsakar lidande/otillfredsställelse. När hon strävar efter att leva enligt buddhismens lära kan hon få djupa insikter i tillvaron som leder till en upplysning. När hon är fri från begären och får en djup insikt om tillvaron når hon ett inre tillstånd kallad nirvana. Den som uppnått nirvana är helig.
Det goda samhället (utopin)
Inom sekulära livsåskådningar betonas oftare hur samhället ska utformas för att gynna allmänhetens bästa. ”Det moderna projektet” som lanserades som idé under upplysningstiden bygger på tron om att samhället/mänskligheten ska ”frälsas” från vidskepelse o. dyl. genom förnuft och vetenskap. En idé om att allt slutar med det godas seger i ett fullständigt jämlikt samhälle (utopi) är ett exempel på en sådan tro inom marxismen.
Tron på något heligt i alla religioner
Att tro att någonting är heligt kanske är det som tydligaste gemensamma draget inom alla religioner. Att hålla något för heligt är att se en andlig dimension i tingen/verkligheten. Det heliga ger tingen ett ovärderligt högt värde. Om man har en helt och hållet mekanisk världsbild och tror att hela verkligheten går att reducera till fysiska fakta, då kan heller inte något heligt existera (annat än som en illusion). Att betrakta något som heligt leder till att man vördar och/eller tillber det. Inom monoteistiska religioner blir självfallet ”Gud” liktydigt med ”det allra heligaste”. Om man har en gudsbild där man uppfattar Gud som bortom den materiella världen (=transcendent) så blir följden att man i regel betraktar enbart Gud som helig, vilket är vanligt inom protestantismen. Om man däremot har en gudsbild där man uppfattar Gud som varande i allt (=immanent) då uppfattar man i regel en mängd olika ting och människor som heliga i den mån de uppfattas avspegla det gudomliga på något sätt.
Helig ritual
När kristendomen ersatte den fornnordiska religionen i Norden för ca 1000 år sedan blev den katolska mässan den viktigaste kulthandlingen. I mässan förenas det gudomliga och det mänskliga i hostian (det heliga brödet/Kristi kropp). Gud blev då identisk med brödet som kulten kunde rikta sig till. I samband med reformationen kom denna fysiskt påtagbara länk mellan det gudomliga och det mänskliga att ifrågasättas. Enligt protestantisk lära sker föreningen mellan det gudomliga och det mänskliga enbart genom tron och inte genom kulthandlingar. Själva hostian i sig blir av denna anledning inte längre helig, (ett uttryck för en förening mellan det gudomliga och det mänskliga). Heliga föremål, heliga människor o.s.v. försvinner genom att protestantismen lanseras på 1500-talet i Sverige. Det gudomliga är då inte längre närvarande i fysiska världen, utan placeras bortom den. Steget till deismen under 1700-talet och till sekulariseringen som följde därefter är inte särskilt långt.
Skillnader inom buddhism
Inom äldre buddhism (Teravada) kan föremål som påminner om Läran/Buddha betraktas som heliga (exempelvis buddhastatyer, lotusblommor eller föremål som sägs härstamma från Buddha). Inom den nyare buddhismen (Mahayana) kan många människor bli heliga (boddisattvor) när de har uppnått upplysning. De hjälper/frälser människor som tillber och vördar dem.