Gummi

Gummi består av polymorer och organiska föreningar med elastiska egenskaper.

Materialegenskaper:

Latex dripping

Syntetiskt gummi har densiteten [0,73kg/m³]

hårdhet: Gummimaterialernas hårdhet dela in i olika områden, 25, 30, 40, 50, 60, 70, 80 och 900 IRH (Shore A), ± 5°.

längdutvidgningskoeffiecient [K^-1]

värmeledningsförmåga [W/(m K)]

resistivitet Ωm [5x10^13]

elektrisk ledningsförmåg, Gummi leder inte ström.

Användning

Det finns två typer av gummi, växtgummi och syntetiskt gummi. Dessa är en grupp polymera organiska ämnen med elastiska egenskaper som ingår i gruppen elaster. Gummi som tas från gummiträdet används industriellt vid tillverkning av olika material. Gummi från vissa andra växter används som föda och som klister.

Gummi används bland annat som däck till bilar, cyklar osv. Däckets funktion är att ge väldigt bra grepp så att man inte sladdrar runt på vägen. Skyddar också hjulet från att bli slitet.

Framställning

Naturgummi är tagen från kodan, en trögflytande vätska. Detta görs genom att skära i stammens bark, en bunke hängs vid skåran så att kodan rinner in i bunken. Bunken är ofta ena halvan av en kokosnöt.

Historia

Greville Williams upptäckte att isopren polymeriseras till en segflytande massa efter en viss förvarings tid. Han kom senare på att polymeriseringen gick snabbare genom invärkan av saltsyra(klorvätegas).

Suddigummit uppfanns på 1770-talet av Joseph Priestly, genom att gnugga en bit kautschuk(gummi träd) på pappret. Man kom sen på att om man gjorde gummit grynigare så skulle det slita mindre på pappret.

Indianerna i Mellanamerika kunde redan för 3000 år sedan bearbeta latex från gummiträdet. Gummit användes för att göra sandsulor och för att göra bollar. Arkeologiska utgrävningar har hittat både små och stora bollar som är 3600 år gamla. De använde också ren latex för att klistra ihop olika typer av material, tex träd och lera.