Gjutning
Gjutning
Gjutning är en tillverksningsteknik som fungerar på följande sätt. Man häller flytande material i en gjutform och låter det stelna. Det material som tillsatts i gjutformen blir vanligtvis hårt pga en kemiska process som tillexempel betong och gips. Genom att materialet har varit uppvärmt till dess smältpunkt och när det svalnar avgår det till fast form.
Gjutning består främsts av sex stycken steg. Formtillverkning, smälta materialet till flytande form. Avgjutning, Stelning, urslag och sen tillsist efterbehandling.
Först tillverkar man formen oftast med stålstänger som förstärkning. När formen är klar, värmer man upp det material man ska använda sig av i formen och sedan häller man det i gjutformen. När materialet har stelnat, tar man bort formen (urslag) och sen efterbehandar man det. Efterbehandlingen består oftast av att man slipar ytan så att den blir plan, men ibland även spackling. Det är vid stora gjutnings tillfällen som tillexempel betonggolv. Vid mindre gjutningar som ringar, brukar man bara efterbehandla med sandpapper eller dylikt.
Vad man gjuter
Det vanligaste materialet som man gjuter är betong som oftast används när man bygger hus och liknande byggnader. Men man gjuter även ringar som kan tillverkas av till exempel guld.
Du kan även gjuta vardagliga föremål som tillexempel vaxljus eller plast föremål som plast stolar eller leksaker. Man kan även gjuta fram till exempel köksredskap av metall.
Sveriges Gjuteriindustri
Sveriges gjuteriindustri lades på 1600-talet när det anlades ett styckebruk i Stavsjö, åkers styckebruk och Hellerfors (Hälleforsnäs) där man smälte järnmalm från gruvor eller sjömalm. För ca 4000 år f.Kr började man för att kunna forma metaller. Runt Svarta havet och Kaspiska havet som man använde öppna stenformar och gjöt koppar. Ett tag senare började man utveckla en delad form av bränd lera som gjorde att ytorna bättre. I Kina kunde man på 700 f.Kr smälta och gjuta gjutjärn. En teknik som kom till Europa först 1000 e.Kr.