Kiselkarbid (halvledare): Skillnad mellan sidversioner

Från Wikiskola
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rad 24: Rad 24:
== Länkar ==
== Länkar ==


* Källor alltså.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kiselkarbid

Versionen från 22 november 2017 kl. 13.17

Materialegenskaper:

Densitet: 3,21 g/cm3
Hårdhet 9,5 enligt Mohs skala
längdutvidgningskoefficient 3,6 till 4,1x10-6/K vid 20 till 400°C
värmeledningsförmåga 120 till 200 W/mK
resistivitet 102–106ohm

Användning

Kiselkarbid (halvledare) används till olika elektroniska produkter. Transistorer av kiselkarbid tål höga strömmar. Detta lämpar sig väl i bland annat hybridbilar. Tillverkning av wafers av tillräcklig storlek och kvalitet för dessa tillämpningar är under utveckling. Högtemperaturtillämpningar finns bland annat inom rymdfarten. NASA bedriver egen utveckling på området. För de återstående två egenskaperna finns kiselkarbidbaserad elektronik i högspänningsanläggningar och i mobiloperatörernas basstationer.

Framställning

En vanlig kommersiell process för att tillverka kiselkarbid är Achesonprocessen som patenterades av Edward Goodrich Acheson 1893. I denna process blandas kieseloxid, koks, sågspån och vanligt salt. När blandningen värmts upp mellan elektroder till cirka 2200 °C skapas kiselkarbiden med biprodukten koldioxid. Anledningen till att sågspån tillsatts är att skapa porer som kan evakuera koldioxiden som skapas under reaktionen. Efter att blandningen svalnat kan olika kvaliteter av kiselkarbid urskiljas. I mitten finns kiselkarbid av högre kvalitet som är lämplig att använda inom elektronikindustrin.

Historia

Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?

Pris

Pris och kvaliteter

Länkar

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kiselkarbid