De Broglies hypotes
de Broglie blev 1928 professor vid Sorbonne. I sin doktorsavhandling 1924 ställde han upp en hypotes som innebar att partiklar, till exempel elektroner, kan uppföra sig som vågor, i analogi med att ljusvågor kan uppföra sig som partiklar (fotoner). Partiklarna skulle då ha en våglängd, som kom att kallas de Broglie-våglängd. För denna förening av tidigare åtskilda vetenskapsfält erhöll han 1929 Nobelpriset i fysik. Hans teorier kom senare att vidareutvecklas av Erwin Schrödinger.