Det trådlösa nätverket Bluetooth

Från Wikiskola
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Den här texten behöver delas in i stycken och förses med mellanrubriker

Det trådlösa nätverket bluetooth


Bluetooth utvecklades av Ericsson i slutet på 1990-talet. Bluetooth har fått sitt namn av vikingen Harald Blåtand som fick människor att kommunicera med varandra på 900-talet. Mekanismen har stabiliserats av Bluetooth SIG som har över 200 medlemmar. Bluetooth är framtaget för personliga nät t ex mellan mobilen och öronsnäckan. Den har en kort räckvidd bara 10 till 100 meter.

Slut på Kabelhärvor

Tillverkarnas visioner är att det ska vara slut på kabelhärvor som de flesta dataanvändare brukar ha bakom sin dator. Närmare 3000 företag har anslutit sig till standarden. Bluetooth fungerar som så att i varje enhet finns det ett chip. Om du har ett chip i din bärbara dator och kommer in i ett rum med en skrivare som har ett chip så får du genast en förbindelse.


Bakgrund

Bakom standarden står bland annat företagen Ericsson, IBM, Toshiba, Nokia och Intel. Grunden till standarden var ett projekt på Ericsson Mobile Communications i Lund under 90-talet. Projektet hette i början MC Link, och utvecklades huvudsakligen av Sven Mattisson och Jaap Haartsen. 1997 inleddes ett samarbete med Intel vilket ledde till bildandet av en utvecklingsgrupp för Bluetooth 1998. Den första Bluetooth-specifikationen klarade kommunikation med en överföringshastighet på minst 721 kbit/s. Bluetooth-specifikationen har sedan dess utvecklats. 2004 godkändes en ny version som ökar den maximala datahastigheten till drygt 3 Mbit/s. Information om fortsatt utveckling av standarden hittar du på. Bluetooth tillåter olika klasser av radio, indelade efter uteffekt. Räckvidden som två enheter kan kommunicera inom beror på vilken klass enheterna är av. För mobiltelefoner används oftast en klass som innebär drygt 10 meters räckvidd, medan pc-moduler brukar tillåta högre uteffekt och ha en räckvidd på 100 meter eller mer. Bluetooth kan användas för praktiskt taget all typ av elektronik som behöver kommunicera med andra delar i ett system. Från början var det tänkt som en kommunikationslösning för mobiltelefoner, men vartefter fler och fler företag har anslutit sig har nya möjligheter visat sig.