De Broglies hypotes
de Broglie blev 1928 professor vid Sorbonne. I sin doktorsavhandling 1924 ställde han upp en hypotes som innebar att partiklar, till exempel elektroner, kan uppföra sig som vågor, i analogi med att ljusvågor kan uppföra sig som partiklar (fotoner). Partiklarna skulle då ha en våglängd, som kom att kallas de Broglie-våglängd. För denna förening av tidigare åtskilda vetenskapsfält erhöll han 1929 Nobelpriset i fysik. Hans teorier kom senare att vidareutvecklas av Erwin Schrödinger.
Även om teorin stämemr för all materia är den bara observerbar (tillräckligt sor våglängd) för partiklar med låg massa som elektronere och även protoner och neutroner.
- [math]\displaystyle{ \lambda = \frac{h}{p} = \frac {h}{{m}{v}} \sqrt{1 - \frac{v^2}{c^2}} }[/math]