Nitning
Nitning då ett förborrat hål i ett förmål av metall, trä eller annat material permanent fogas samman med en nit av metall. Inom arkitekturer används större system av nitar på plåtar, balkar eller andra byggelement för att sammanfoga delarna med hjälp av nitnagel, blindnit, sprängnit eller någon annan typ av nit i ett nitförband. Niten deformeras plastiskt så att den håller emot på bägge sidor, och kan inte öppnas utan att förstöras.
Användning
Nitar var fram till andra världskriget mycket vanligt förekommande vid konstruktion av stålbroar och stålfartyg, tidigare även för sammanfogning av träfartyg. Idag har svetsning till stora delar ersatt nitning. Nitning används dock fortfarande mycket frekvent i konstruktioner där låg vikt och hög styrka krävs, exempelvis i flygplan.
En speciell typ av nitar används även för att förstärka jeans på ett dekorativt sätt. Även andra knappar och detaljer på kläder kan fästas med plastisk deformation likt nitning. Nitar kallas också ibland andra metallföremål som appliceras på kläder för dekorativ effekt utan att vara nitar i ordets egentliga betydelse.
I äldre järn- och kopparsmide användes ofta nitar av ett trekantigt stycke metallplåt. Metallen rullades samman till en strut, varpå ett huvud smiddes av den utskjutande metallbiten i vardera änden av det stycke som skulle sammanfogas.
Pop-nit
För enkel och snabb applicering i mindre konstruktioner finns pop-nit, även kallad blindnit. Pop-niten har nitskalle normalt av aluminium och en genomgående splint av stål, men även stål i olika kvalitéer och koppar förekommer, bland annat.[2] Niten placeras i en popnittång, förs in i färdigt hål genom de delar som ska förbindas och verktyget kläms ihop i ett moment. Då dras splinten genom skallen som deformeras på baksidan ända tills splinten går av och ett glappfritt förband har så skapats, utan behov av att komma åt motsatt sida.
{{svwp | Nitning } } text och bild ovan.