Neon

Materialegenskaper:

Densitet, 0,9002 g/L

Värmeledningsförmåga, 0,0491 W/(m K)

Aggregationstillstånd: Gas

Smältpunkt, 24,56 K ​(−248,59 °C)

Kokpunkt, 27,104 K ​(−246,046 °C)

Utseende, Färglös i gasform

Atomnummer, 10

Ne-TableImage

Användning

Neon används främst som gasfyllnad i lysrör som används för ljusreklam och prydnad. Vid drift läggs en spänning på upp till 4 000 volt över elektroderna vid ändarna av röret. Neonet ger ett rött sken. Vill man ha andra färger används främst gasen argon vilken är blålysande. Där kan man med tillsatser av färgpulver få valfri färg. Neon används ofta kommersiellt i elektronrör, i överspänningsskydd och i flytande form som kylmedium.

NeTube

Framställning

Eftersom neon har en så låg kokpunkt (-246,08 °C) utvinns den som de flesta andra ädelgaser (utom helium) genom fraktionerad destillation av flytande luft

Historia

Neon upptäcktes år 1898 av Sir William Ramsay och den 20 år yngre Morris William Travers. De försökte från början framställa en ädelgas med en atomvikt på cirka 20 genom att försiktigt avdunsta syre och kväve från flytande luft och sedan granska gasen som var kvar, men istället hittade de en gas med atomvikten 84, det vill säga krypton. De trodde då att gasen med atomvikten 20 hade förångats med syret och kvävet. När urladdningen vid en spektralanalys av provet gick genom röret lyste gasen med en karmosinröd färg. När de sedan gjorde an spektralanalys på gasen visade det sig att den hade många linjer i det röda våglängdsområdet och några få gröna och violetta.

Pris

Priset för neon är ungefär 50-70 usd/1000L eller ungefär 330- 600 sek/1000L. Detta enligt Alibaba.com, men det gäller endast på en minimum order på 5 kubikmeter (5000 L) Kvalitén varierar men det är relativt lätt att få flaskor med en renhet på 99,99%. Om man annars vill köpa från mer pålitliga "butiker" gäller det oftast att man får kontakta företaget och förhandla om pris, volym och renhet. Därav kan det vara svårt att hitta ett pris som representerar vad det kommer kosta, då det kan variera mycket.

Länkar

1. Wikipedia
2. ^ Per Enghag (1999). Jordens grundämnen och deras upptäckt, del 2. Sällsynt – ädelt – aktivt. Stockholm: Industrilitteratur. sid. 240. ISBN 91-7548-553-2

--Emil Hamrin. (diskussion) 24 november 2017 kl. 10.24 (UTC)