Neon: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikiskola
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 3: Rad 3:
== Materialegenskaper: ==  
== Materialegenskaper: ==  
: Densitet:  0,9002 g/L
: Densitet:  0,9002 g/L
: Värmeledningsförmåga 0,0491 W/(m K)
: Värmeledningsförmåga 0,0491 W/(m K)
: Aggregationstillstånd: Gas
: Aggregationstillstånd: Gas
: Smältpunkt 24,56 K ​(−248,59 °C)
: Kokpunkt 27,104 K ​(−246,046 °C)
[[File:Ne-TableImage.svg|500px|right|Ne-TableImage]]


[[File:Ne-TableImage.svg|500px|right|Ne-TableImage]]
{{clear}}


== Användning ==
== Användning ==


Skriv här hur materialet används vid konstruktioner och byggen.
Skriv här hur materialet används vid konstruktioner och byggen.
{{clear}}


== Framställning ==
== Framställning ==


Hur tillverkar man med materialet?
Eftersom neon har en så låg kokpunkt (-246,08 °C) utvinns den som de flesta andra ädelgaser (utom helium) genom fraktionerad destillation av flytande luft
 
{{clear}}


== Historia ==
== Historia ==


Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?
Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?
{{clear}}


== Pris ==
== Pris ==


Pris och kvaliteter
Pris och kvaliteter
{{clear}}


== Länkar ==
== Länkar ==


* Källor alltså.
#[https://sv.wikipedia.org/wiki/Neon Wikipedia]
#^ Per Enghag (1999). Jordens grundämnen och deras upptäckt, del 2. Sällsynt – ädelt – aktivt. Stockholm: Industrilitteratur. sid. 240. ISBN 91-7548-553-2

Versionen från 20 november 2017 kl. 09.20


Materialegenskaper:

Densitet: 0,9002 g/L
Värmeledningsförmåga 0,0491 W/(m K)
Aggregationstillstånd: Gas
Smältpunkt 24,56 K ​(−248,59 °C)
Kokpunkt 27,104 K ​(−246,046 °C)
Ne-TableImage
Ne-TableImage

Användning

Skriv här hur materialet används vid konstruktioner och byggen.

Framställning

Eftersom neon har en så låg kokpunkt (-246,08 °C) utvinns den som de flesta andra ädelgaser (utom helium) genom fraktionerad destillation av flytande luft

Historia

Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?

Pris

Pris och kvaliteter

Länkar

  1. Wikipedia
  2. ^ Per Enghag (1999). Jordens grundämnen och deras upptäckt, del 2. Sällsynt – ädelt – aktivt. Stockholm: Industrilitteratur. sid. 240. ISBN 91-7548-553-2