Vulkaniserat gummi

Materialegenskaper:

densitet 0,90 - 1,20 [kg/m³]

hårdhet shore a skalan: uppgifter saknas

utvidgningskoefficient: 22 x10^5/ K^1

Specifik varmekapacitet: 2,1 kJ/(kg·K)

resistivitet: = oändligt motstånd [ohmmeter]

Framställning

”I gummiträdets bark görs sår (skåror) ur vilka mjölksaft sipprar ut. Saften, latex, består av en vattendispersion av gummi (25–40 %) och innehåller små mängder av olika proteiner och fettsyror. Den insamlade latexen koaguleras, tvättas och torkas. Innan den kan användas för tillverkning av gummiprodukter måste den blandas med ett antal tillsatser, som tillsammans bildar ett gummimaterial. Vid framställning av gummimaterial blandas följande komponenter: • Gummi eller elaster. Dessa väljs efter de krav som ställs på den färdiga gummiprodukten. Råvaran för syntetgummi är huvudsakligen petroleum. Naturgummi har höga molekylvikter, vilket ger ett mycket segt och ofta svårbearbetat material. För att underlätta bearbetningen masticeras gummimaterialet. Under denna process klipps de långa molekylkedjorna av under inverkan av mekanisk bearbetning och luftsyre så att ett mera lättbearbetat material erhålls. • Fyllmedel. Oftast används kimrök, kiseldioxid, krita eller andra mineralfyllmedel. Kimrök och kiseldioxid förstärker eller förbättrar ett gummimaterials mekaniska egenskaper medan krita endast drygar ut materialet. • Mjukgörare. Dessa består av diverse oljor, som har till uppgift att underlätta inblandningen av fyllmedel samt effektivisera bearbetningen. • Vulkanisering kombinerar kemiskt till gummit och svavel. Vid höga tryck och höga temperaturer, svavelatomer anslutningar eller bryggor mellan långa kedjor av gummimolekylerna. Detta ökar styrkan och hållbarheten hos gummit och minskar klibbigheten. Det gör gummit bibehåller sin elasticitet vid en mycket bredare intervall av temperaturer, vilket resulterar i vulkaniserat gummi är användbar för många ändamål. Vanligtvis används svavel tillsammans med någon accelerator. Vid vulkanisering (vanligtvis förkortat vulkning) omvandlas det viskösa och klibbiga materialet till ett elastiskt material. I detta motverkas den viskösa flytningen av att kedjemolekylerna är tvärbundna, dvs. hopkopplade till ett nätverk, se elaster. Acceleratorn består av komplicerade organiska föreningar. • Åldringsskydd. Dessa förhindrar att t.ex. syre och ozon angriper dubbelbindningarna i elastkedjorna. Åldringsskydd består av organiska aminer (missfärgande) eller organiska fenoler (ickemissfärgande). Vissa är numera förbjudna eftersom de kan vara allergena.”

Historia

Goodyear hade experimenterat med gummi för ett antal år innan upptäcka vulkning. En tidigare järnaffär ägare som inte hade någon vetenskaplig utbildning eller kunskap om kemikalier, Goodyear drabbades ekonomiskt och gick i skuld samtidigt som letar efter ett sätt att göra gummi mer stabil och hållbar. Det sägs ofta att hans upptäckt var av en slump efter en blandning av svavel och gummi gummi befläckade på en het spis och bildade ett härdat material. Goodyear hävdade att det var ingen tillfällighet, utan resultatet av en serie experiment och observationer.  Han skickade prover av dess härdade gummi till brittiska gummifabriker. En engelsman vid namn Thomas Hancock, som hade försökt att göra väderbeständigt gummi för 20 år, såg en av monster och han märkte en kontrollampa gulaktigt pulverrester - svavel - på ytan av provet. Hancock åter uppfann processen 1843, fyra år efter Year. Goodyear förvärvade det amerikanska patentet för denna process 1844, men när han ansökte till det brittiska patentet, fann han Hancock hade slagit honom. Uttrycket "vulkaniserat gummi" inte kom från Goodyear, men myntades av en vän till Hancocks.

Pris

Pris och kvaliteter

Länkar

• http://www.formel.dk/materialedata/plast.htm

• http://www.ne.se/lang/gummi
• http://bibblansvarar.se/sv/svar/hur-gors-ragummi