Förzinkning: Skillnad mellan sidversioner
Saman (diskussion | bidrag) |
Saman (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
== Förzinkning== | == Förzinkning== | ||
[[Fil:250px-Feuerverzinkte Oberfläche.jpg]] | [[Fil:250px-Feuerverzinkte Oberfläche.jpg |320px| right ]] | ||
Förzinkning innefattar de processer där ett material, oftast järn eller stål, får en ytbehandling där det beläggs med ett zinklager. Detta lager hindrar materialet man vill skydda från att rosta. | Förzinkning innefattar de processer där ett material, oftast järn eller stål, får en ytbehandling där det beläggs med ett zinklager. Detta lager hindrar materialet man vill skydda från att rosta. | ||
Versionen från 1 oktober 2014 kl. 18.55
Förzinkning
Förzinkning innefattar de processer där ett material, oftast järn eller stål, får en ytbehandling där det beläggs med ett zinklager. Detta lager hindrar materialet man vill skydda från att rosta. Det finns ett antal olika sätt att förzinka material. Ett vanligt sätt är galvanisering, andra sätt är varmförzinkning eller sprutförzinkning.
Historia
Den förzinkade plåten blev vanlig under 1800-talets andra hälft.
Tillvägagångssätt
Galvanisering:
Galvanisering är en förzinkningsprocess som består av att sänka ner metallobjektet i en jonlösning av zink. Det kopplas sedan till en pol som är motsatsen till polen i saltet. Jonerna dras då till metallobjektet och då formas en tunn zinkyta.
Varmförzinkning:
Varmförzinkning urförs genom att doppa metallobjektet i 460 grader varmt flytande zink.
Lämplighet för olika typer av material
Förzinkning används på järn och stål för att stoppa korrosion.
Aluminium kan läggas till för att skydda metallen under om zinkbeläggningen blir skadad.
I de allra mest korrosiva områdena som saltvatten eller på flygplan så kan man använda cadmiumplatering istället eftersom det är mycket mer tåligt än zink är.