Olika uppfattningar av vad religion framför allt är.: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 5: | Rad 5: | ||
'''2. Religion har därför också att göra med ritualer och traditioner (kulturarv).''' Dessa ritualer och traditioner som har utvecklats under årtusenden har blivit kulturskapande. Alla mänskliga kulturer har haft religioner som ett slags fundamentalt inslag i samhället. Även i ett sekulariserat samhälle som Sverige uppfattas religiösa ritualer som en självklar del av kulturen (exempelvis dopet, kyrkliga bröllop och begravningar, jul- och påskfirande…) I länder som har ett protestantiskt kulturarv förknippas religioner framförallt med ”något man tror på”. Just därför vill många inte kalla sig för religiösa i Sverige fastän de håller fast vid flera religiösa traditioner. | '''2. Religion har därför också att göra med ritualer och traditioner (kulturarv).''' Dessa ritualer och traditioner som har utvecklats under årtusenden har blivit kulturskapande. Alla mänskliga kulturer har haft religioner som ett slags fundamentalt inslag i samhället. Även i ett sekulariserat samhälle som Sverige uppfattas religiösa ritualer som en självklar del av kulturen (exempelvis dopet, kyrkliga bröllop och begravningar, jul- och påskfirande…) I länder som har ett protestantiskt kulturarv förknippas religioner framförallt med ”något man tror på”. Just därför vill många inte kalla sig för religiösa i Sverige fastän de håller fast vid flera religiösa traditioner. | ||
'''3. Inom alla religioner finns det trosföreställningar som vi också kan kalla för livsåskådningar.''' När man besvarar livsfrågor såsom: vad är livets mening?, vad är verkligheten?, vad är rätt och fel? o.s.v. så formulerar man en livsåskådning. I en livsåskådning länkas svaren på dessa frågor samman till en helhet. Det finns också sekulära livsåskådningar såsom marxism och existentialism (mer om detta senare). Inom sekulära livsåskådningar besvarar man livsfrågor utan att inkludera en andlig dimension av tillvaron. Sekulära livsåskådningar ingår också i religionsämnet. | |||
'''4. Religion har fungerat socialt. Genom religioner sammansvetsas människor i olika gemenskaper. Religion fungerar i dessa sammanhang som identitetsmarkör.''' | '''4. Religion har fungerat socialt. Genom religioner sammansvetsas människor i olika gemenskaper. Religion fungerar i dessa sammanhang som identitetsmarkör.''' | ||
Man kan alltså uppfatta och utöva religion på många olika sätt. En ortodox jude skulle kanske säga att budorden med etiska föreskrifter är den viktigaste aspekten av religionsutövandet. En protestantisk kristen skulle kanske säga att religionsutövande är detsamma som att ”vara troende”. En traditionell hindu skulle kanske säga att utförandet av de dagliga religiösa ritualerna är det viktigaste sättet att visa att man tar del av en religion. I Irak kanske de flesta skulle säga att religionstillhörigheten framförallt är en identitetsmarkör som visar på vilken samhällsgrupp man tillhör. Är man shia eller sunni? Eller tillhör man någon kristen minoritetsgrupp? | Man kan alltså uppfatta och utöva religion på många olika sätt. En ortodox jude skulle kanske säga att budorden med etiska föreskrifter är den viktigaste aspekten av religionsutövandet. En protestantisk kristen skulle kanske säga att religionsutövande är detsamma som att ”vara troende”. En traditionell hindu skulle kanske säga att utförandet av de dagliga religiösa ritualerna är det viktigaste sättet att visa att man tar del av en religion. I Irak kanske de flesta skulle säga att religionstillhörigheten framförallt är en identitetsmarkör som visar på vilken samhällsgrupp man tillhör. Är man shia eller sunni? Eller tillhör man någon kristen minoritetsgrupp? |
Versionen från 24 november 2017 kl. 14.16
Inom alla världsreligioner tar människor för givet att människan är etiskt ansvarig för sina handlingar. Man är inte bara ansvarig inför sig själv utan man är också ansvarig inför andra och den värld man lever i. Och ytterst är man ansvarig inför Gud (monoteistiska religioner) eller dharma (världsordning/eviga läran inom hinduism, buddhism)
1. Religion har därför att göra med etik. Alla religioner innehåller en mängd etiska föreskrifter och riktlinjer. Verkligheten innehåller enligt världsreligionerna en andlig dimension som ger mening till ”vår värld”. Denna andliga dimension betraktar man som något heligt. Detta innebär att man har en djup respekt för denna dimension och anser att man bör tillägna denna dimension tillbedjan och ritualer av olika slag.
2. Religion har därför också att göra med ritualer och traditioner (kulturarv). Dessa ritualer och traditioner som har utvecklats under årtusenden har blivit kulturskapande. Alla mänskliga kulturer har haft religioner som ett slags fundamentalt inslag i samhället. Även i ett sekulariserat samhälle som Sverige uppfattas religiösa ritualer som en självklar del av kulturen (exempelvis dopet, kyrkliga bröllop och begravningar, jul- och påskfirande…) I länder som har ett protestantiskt kulturarv förknippas religioner framförallt med ”något man tror på”. Just därför vill många inte kalla sig för religiösa i Sverige fastän de håller fast vid flera religiösa traditioner.
3. Inom alla religioner finns det trosföreställningar som vi också kan kalla för livsåskådningar. När man besvarar livsfrågor såsom: vad är livets mening?, vad är verkligheten?, vad är rätt och fel? o.s.v. så formulerar man en livsåskådning. I en livsåskådning länkas svaren på dessa frågor samman till en helhet. Det finns också sekulära livsåskådningar såsom marxism och existentialism (mer om detta senare). Inom sekulära livsåskådningar besvarar man livsfrågor utan att inkludera en andlig dimension av tillvaron. Sekulära livsåskådningar ingår också i religionsämnet.
4. Religion har fungerat socialt. Genom religioner sammansvetsas människor i olika gemenskaper. Religion fungerar i dessa sammanhang som identitetsmarkör.
Man kan alltså uppfatta och utöva religion på många olika sätt. En ortodox jude skulle kanske säga att budorden med etiska föreskrifter är den viktigaste aspekten av religionsutövandet. En protestantisk kristen skulle kanske säga att religionsutövande är detsamma som att ”vara troende”. En traditionell hindu skulle kanske säga att utförandet av de dagliga religiösa ritualerna är det viktigaste sättet att visa att man tar del av en religion. I Irak kanske de flesta skulle säga att religionstillhörigheten framförallt är en identitetsmarkör som visar på vilken samhällsgrupp man tillhör. Är man shia eller sunni? Eller tillhör man någon kristen minoritetsgrupp?