Förzinkning: Skillnad mellan sidversioner
Saman (diskussion | bidrag) |
Saman (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 45: | Rad 45: | ||
==Användningsområden== | ==Användningsområden== | ||
Zink är en av de mest använda metaller i ytbehandlings industrin. Det är zinkens billighet som får den att vara så populär. Förzinkning sker i kombination med andra metaller såsom nickel, kobolt och tenn. | Zink är en av de mest använda metaller i ytbehandlings industrin. Det är zinkens billighet som får den att vara så populär. Förzinkning sker i kombination med andra metaller såsom nickel, kobolt och tenn. Förzinkning används mest för plätering av järn och stål, men det används också för att skydda färdiga produkter så som byggnader, broar, skruvar, band, skivor, kablar, rör mm. | ||
zinken agerar som offeranod. Det innebär att vid en spricka där järn/stålet blottas skyddas det av närliggande zink. Därför används ofta förzinkning som grund före lackering. | zinken agerar som offeranod. Det innebär att vid en spricka där järn/stålet blottas skyddas det av närliggande zink. Därför används ofta förzinkning som grund före lackering. | ||
Versionen från 8 oktober 2014 kl. 19.09
Förzinkning innefattar de processer där ett material, oftast järn eller stål, får en ytbehandling där det beläggs med ett zinklager. Detta lager hindrar materialet man vill skydda från att rosta. Det finns ett antal olika sätt att förzinka material. Ett vanligt sätt är galvanisering, andra sätt är varmförzinkning eller sprutförzinkning. Man kan använda sig av zinkbeläggningar för en mängd olika produkter såsom delar till fordonsindustrin, verktyg, butiksinredning samt viktiga hushållsartiklar.
Historia
Den förzinkade plåten är ett exempel på en tidig förzinkning som blev vanlig under 1800-talet. Förzinkningen var ett sätt att göra plåten mer beständig mot rost. Till en början doppades järnplåtarna ner i ett zinkbad vilket gjorde zinkskiktet ganska tjockt. Mot slutet av 1800-talet utvecklades metoden att galvanisera plåtarna med hjälp av elektrolytisk, utfällning av zink på järn, vilket gav ett tunnare zinkskikt.
Tillvägagångssätt
Galvanisering:
Galvanisering är en förzinkningsprocess som består av att sänka ner metallobjektet i en jonlösning av zink. Det kopplas sedan till en pol som är motsatsen till polen i saltet. Jonerna dras då till metallobjektet och då formas en tunn zinkyta.
Varmförzinkning:
Varmförzinkning urförs genom att doppa metallobjektet i 460 grader varmt flytande zink.
Lämplighet för olika typer av material
Förzinkning används på järn och stål för att stoppa korrosion.
Aluminium kan läggas till för att skydda metallen under om zinkbeläggningen blir skadad.
I de allra mest korrosiva områdena som saltvatten eller på flygplan så kan man använda cadmiumplatering istället eftersom det är mycket mer tåligt än zink är.
Fördelar och nackdelar
Zink i sig brukar inte ge upphov till allergiska reaktioner hos människor. Däremot förekommer det att den efterföljande kromateringen kan ge upphov till kontaktallergier. Kromatering kallas ytbehandlingen av zink där rostskyddet förstärks och ytan blir mer dekorativ och vacker.
Användningsområden
Zink är en av de mest använda metaller i ytbehandlings industrin. Det är zinkens billighet som får den att vara så populär. Förzinkning sker i kombination med andra metaller såsom nickel, kobolt och tenn. Förzinkning används mest för plätering av järn och stål, men det används också för att skydda färdiga produkter så som byggnader, broar, skruvar, band, skivor, kablar, rör mm.
zinken agerar som offeranod. Det innebär att vid en spricka där järn/stålet blottas skyddas det av närliggande zink. Därför används ofta förzinkning som grund före lackering.