Sandhögen

Dawit Isaak, född 27 oktober 1964, är en eritreansk-svensk journalist, författare och dramatiker.

Dawit Isaak kom till Sverige 1987 som flykting från inbördeskriget mellan Etiopien och Eritrea. Han hamnade i Lerum, försörjde sig som städare, och fick svenskt medborgarskap 1992. Dawit sade dock aldrig upp sitt eritreanska medborgarskap och är således medborgare i såväl Sverige som Eritrea. Efter kriget återvände Isaak till Asmara där han blev delägare i och arbetade som journalist på landets första oberoende tidning Setit.

Fängslad I september 2001 arresterades Isaak och en mängd andra journalister av den eritreanska regimen för att de i tidskriften Setit skrivit om en grupp politiker i regeringen -- den så kallade 15-gruppen -- som krävde demokratiska reformer i Eritrea. Samtidigt arresterades merparten av 15-gruppen. Minst tio av de journalister och politiker som fängslades i september 2001 ska ha avlidit i fängelse, däribland den tidigare utrikesministern Mahmoud Sherifo och Dawit Isaaks kollega från tidningen Setit, Fessehaye "Joshua" Yohannes[2][3]. Förutom Isaak sitter enligt IPI även journalisterna Mattewos Habteab, Dawit Habtemichael, Temesken Ghebreyesus, Emanuel Asrat, Seyoum Tsehaye, Hamid Mohammed Said, Saleh Al Jezaeeri (Al-Jezaeri), Fitzum Wedi Ade, Selamyinghes Beyene, Zemenfes Haile, Ghebrehiwet (Gebrehiwot) Keleta, Daniel Mussie och Tura Kubaba fängslade utan rättegång.

I april 2002 rapporterade den amerikanska pressorganisationen CPJ (Committee to Protect Journalists) att Isaak lagts in på sjukhus för behandling av tortyrskador. Regeringen förnekar att han har torterats men tillåter ingen att träffa honom, det finns få uppgifter om hur han har det i fängelset. Dawit Isaak har inte åtalats för något utan sitter fängslad utan rättegång. Enligt eritreanska källor är han dock misstänkt för att vara spion åt Danmark.

Permission 

Tidigt på morgonen den 19 november 2005 fick hans hustru telefonsamtal från Dawit Isaaks syster med besked om att han frigivits efter 1 518 dagar i fängelse och nu befann sig hemma hos henne. Sveriges dåvarande ambassadör Bengt Sparre, som en längre tid hade arbetat med relationen till regimen i Eritrea, meddelade att Isaak var i bra skick[5].Några dagar senare uppkom dock frågetecken om Isaak verkligen var frigiven och den 2 december fick Utrikesdepartementet uppgift från eritreanska myndigheter att Isaak bara hade haft permission.

Utrikesdepartementets agerande Svenska medier rapporterade den 3 februari 2009 att Dawit Isaak åter befann sig på sjukhus. Samma dag skickades den stockholmsbaserade ambassadören Fredrik Schiller till Eritrea[6]. Samtidigt ökade pressen på utrikesminister Carl Bildt att lösa fallet. På en fråga från Cecilia Wigström, om Bildt är beredd att åka till Eritrea för att verka för Isaaks frisläppande, svarade Bildt att fallet har hög prioritet för utrikesförvaltningen men att han inte kan redogöra för några detaljer, vilket beror på att svenska Utrikesdepartementet UD har använt sig av så kallad tyst diplomati i ärendet. Den 11 februari rapporterades att Schiller var tillbaks i Sverige med oförättat ärende, sedan dess har opinionen hårdnat allt mer för att UD skall vidta kraftfulla åtgärder för att få Isaak frisläppt. Media kräver att Bildt personligen åker till Asmara, samtidigt som även oppositionen trycker på för att få Bildt att agera.

Isaak är både svensk och eritreansk medborgare. Eftersom han befann sig i Eritrea när han greps anses han av myndigheterna där att han lyder under eritreanska lagar och att hans fall därför är en intern angelägenhet. Det svenska medborgarskapet har således ingen betydelse i det här fallet vilket inverkar på svenska UD:s möjligheter att agera.

Kampanj i media Den 19 februari 2009 initierade Expressen en kampanj för Isaak. Tidningen beslutade att intervjua samtliga riksdagsledamöter och fråga vad de personligen har gjort för honom samt hur de avser att hjälpa honom. Den 26 mars anslöt tidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet till kampanjen.