Elektronikkomponenter

Dioden

Transistorn (bipolär)

MOSFET

[redigera]

Teori

Symbol för en diod

Dioder av olika typer och storlekar

Load video

YouTube

YouTube might collect personal data. Privacy Policy

ContinueDismiss

Load video

YouTube

YouTube might collect personal data. Privacy Policy

ContinueDismiss

Dioden är en icke-linjär elektrisk komponent som idealt leder elektrisk ström i endast en riktning. Namnet kommer av att den har två elektroder, katod och anod. Ström kan bara gå från anod (pluspol) till katod (minuspol) - men inte tvärtom. Den första dioden var kristalldetektorn som användes i ljudradions barndom på 1920-talet. Dioder kan vara ett elektronrör, men numera är det vanligaste att dioden består av halvledare. En vanlig tillämpning av dioder är likriktning av växelström. Detta görs med en så kallad likriktarbrygga.

En vanlig halvledardiod består av halvledare, vanligen kisel, som i ena änden är p-dopad och i andra n-dopad. Skiktet mellan det p- och det n-dopade området kallas för en pn-övergång.

Dioder gjorda av dopat kisel börjar leda i framriktningen när spänningen över elektroderna överstiger ungefär 0,65 volt. Detta kallas framspänningsfall. En äldre typ, germanium-dioden har ett lägre framspänningsfall vilket kan vara användbart i vissa tillämpningar. Ett annat material som används är galliumarsenid som används i lysdioder och för dioder som ska fungera vid mycket höga frekvenser.

Om dioden backspänns, det vill säga att katoden läggs på en högre potential än anoden, så leds en mycket liten ström, läckström, genom dioden. Typiskt värde på denna kan vara ett fåtal μA för vanliga kiseldioder. Om backspänningen görs tillräckligt hög sker ett så kallat genombrott, och dioden börjar leda ström bra även i backriktningen, men skadas om strömmen inte är kraftigt begränsad.

Texten ovan hämtad där Wikipedia skriver om diod

I elektronikkretsar används dioder för att skydda kretsen mot felpolarisering och för att likrikta växelspänning.

Läs den här artikeln på Kjell & Company om Dioder och lysdioder.

Titta på denna diodsimulering på Fahlstad.

Lär mer genom att läsa på Wikipedia:Diode samt Wikipedia:Light-emitting_diode.

Laborationen på ström-spänningkarekteristik bygger på denna instruktion.

Halvledareteori: PN Junction Theory och PN Junction Diode på Electronics Turials.

SparkFun: Diodes

Laboration: Dioder

Detta är en laborationsbeskrivning i cirka tjugo steg vilket kan synas detaljerat och noggrant beskrivet men det är omöjligt att beskriva utförandet i alla dess detaljer. Syftet med beskrivningen är att staka ut en väg som visar några fundamentala aspekter av dioder. Ett av målen är att träna dig i att dra slutsatser på egen hand och söka den information du behöver på egen hand genom att läsa datablad, googla, fråga andra och diskutera. Så arbetar även erfarna elektronikkonstruktörer.

Framspänningsfallet Lysdioder är praktiska för du ser när de är rätt inkopplade. Lysdioderna har olika längd på benen. Det längre benet ska kopplas till positiv spänning.

1. Använd Arduinon för att ge 5 V spänning och jord (GND). Koppla in din diod i serie med ett 220 Ohm motstånd. Motståndet är till för att skydda dioden mot för hög ström. Pröva nu att koppla flera dioder i serie. Hur många dioder kan du ha i serie?
2. Koppla lysdioden i serie med ett 220 Ohm motstånd och ett vridmotstånd. Mät hur hög spänningen är över dioden precis när den tänds med starkt sken? (Även små strömmar gör att lysdioden lyser svagt men vi är intresserade av när den tänder till).
3. Sök på Google. Hur högt framspänningsfall har en lysdiod?
4. Skriv en förklaring av vad du har observerat i din rapport.

Koppla för att mäta ström och spänning med den svarta dioden

Svart diod. Nu byter vi till en klassisk kiseldiod som inte lyser. Den heter 1N4007. Den bör ha ett framspänningsfall kring 0.7 V.

Vi ska göra en så kallad IV-karakteristik. Det är är en mätning av strömmen som funktion av spänningen.

1. Använde utgången för 3.3 V (kan vara 3.5 V) på Arduino.
2. Koppla så att strömmen går genom ett 220 Ohm motstånd och ett vridmotstånd i serie med dioden och till jord.
3. Tänk på att placera dioden så strömmen går i framriktningen.
4. Ställ vridmotståndet så du får en lämplig spänning över dioden. Mät spänningen.
5. Sedan mäter du strömmen som går genom dioden. Tänk på att ställa om multimetern och att mäta i serie.
6. Ändra vridmotståndet på lämpligt sätt och gör nya mätningar av ström och spänning.
7. Upprepa tills du har omkring tio bra datapunkter. För att få höga strömmar kommer du att behöva vrida försiktigt på vridmotståndet eftersom du ligger i gränslandet för vad Arduinon tål.
8. Du bör nu ha en tabell med datapunkter för ström och diodspänning.
9. Granska dina data. Behöver du göra fler mätningar?
10. Rita en graf (diagram) och lägg in i din rapport ihop med mätvärdena.
11. Är det ett linjärt förhållande mellan ström och spänning?
12. Beskriv de olika delarna av grafen och förklara varför de ser ut som de gör.
13. Det finns ett flertal sätt som du kan utveckla mätningen på. Gör gärna det men beskriv först hur du tänker gå tillväga så du får ett OK
14. Beräkna hur stor resistansen är i vridmotståndet då du mätte störst ström.
15. Skriv en observation med reflektion och förklaring i din laborationsrapport.
16. Databladet har inte linjär skala. Varför tror du att man gjort så? Jämför dina värden med databladets och se om det stämmer.

Tänkbara förbättringar av mätningarna Det här behöver du absolut inte göra om du inte har väldigt gott om tid

• Använd analogRead för att mäta spänning med hjälp av Arduinon. Du kan då visa spänningen på skärmen med Serial monitor.
• Gör om med ett batteri men då inte med vridmotstånd som kan kortsluta men med resistorer i parallell. Välj motstånd så det blir ungefär 25 mA, 50 mA, 100 mA respektive 200 mA, osv.

Nu är du klar med första delen av laborationen.

[redigera]

Teori

Diskreta transistorer av olika typer och storlekar
NPN Symbol för bipolär NPN transistor	PNP Symbol för bipolär PNP transistor

Transistor är en halvledarkomponent som används som signalförstärkare, strömbrytare, spänningsreglerare och för signalmodulering, men även andra applikationer förekommer. Den fungerar som en varierbar "ventil" som styr en utspänning eller utström baserat på en inspänning eller inström. Transistorer tillverkas som diskreta komponenter eller som delar av integrerade kretsar.

Transistorer kan delas in i två huvudtyper, bipolära transistorer baserade på PN-övergångar (NPN eller PNP polaritet) samt unipolära fälteffekttransistorer (N-kanal eller P-kanal).

En transistor har vanligen tre anslutningar (elektroder) som, i simpla termer, tillåter en spänning eller ström på en av anslutningarna att styra strömflödet genom de två andra. Man kan också se det som att det är en resistans som kan påverkas av en elektrisk ström eller spänning. Transistorn är en nyckelkomponent inom modern elektronik. I digitala kretsar verkar flera sammankopplade transistorer som snabba omkopplare och bygger därigenom upp till exempel Logisk grind och RAM (arbetsminne). I analoga kretsar används transistorer för linjära eller icke linjära förstärkare samt för många andra (mestadels) kontinuerliga funktioner som byggs upp tillsammans med passiva komponenter.

Transistorn anses av många vara en av de största uppfinningarna i modern historia, i samma klass som boktryckarkonsten, bilen, och telefonen. Transistorer är nyckelkomponenter i nästan all modern elektronik. Den stora användningen av transistorer beror på att de är billiga att masstillverka genom högautomatiserade processer som driver ner kostnaden av en enskild transistor till nästan ingenting.

Bipolära transistorer görs i komplementära utföranden, så kallade polariteter, som är varandras spegelbild, det vill säga att strömmar och spänningar har motsatta tecken. De bipolära utförandena kallas NPN och PNP. I fråga om funktionssätt finns ingen skillnad mellan en PNP- och en NPN-transistor. Men den motsatta polariteten gör att strömmarna flyter i motsatt riktning.

Video om transistorer: https://www.youtube.com/watch?v=IcrBqCFLHIY

Wikipedia skriver om Transistor

Laboration

BC547

1. Börja med en liten transistor. Den heter BC547. Googla fram ett datablad så du vet vilket ben som är vilket.
2. Det är mycket vanligt att man har en spänningsbrygga som reglerar spänning och ström till transistorns bas. Placera motstånden 1 kOhm och 4.7 kOhm i serie mellan Arduino 5v och jord. Det mindre motståndet ska alltså vara närmast 5V. (Om du inte hittar ett 4.7 kOhm motstånd funkar 5.6 kOhm.)
3. Anslut transistorns collector till 5V.
4. Emittern leder du till en lysdiod och vidare till jord. Diodens långa ben skall vara på den positiva sidan.
5. Om du gjort rätt lyser dioden.
6. Mät strömmen som går in i basen och strömmen som går in i collectorn. Kvoten anger transistorns förstärkning. Anteckna värdet.
7. Byt 1 k Ohm motståndet mot en vridpotentiometer. Nu kan du tända och släcka dioden.
8. Byt dioden mot en elmotor. Vad händer när du vrider på vridpotentiometern. Varför?
   1. Mät spänningen över motorn.
   2. Mät strömmen genom motorn.
9. Prova nu att driva motorn med två BC547 i Darlingtonkoppling. Du kan själv ta reda på vad det är.
10. Mät spänning över och ström genom motorn och jämför med kopplingen innan.

Byt till en "starkare" transistor av bipolärtyp

De transistorer du kan välja på är BD139 och BD140. De har samma egenskaper men BD139 är NPN och BD140 är PNP-typ

1. Koppla in transistorn med en spänningsbrygga till basen och en lysdiod på emitter- eller collectorströmmen. När dioden lyser har du kopplat rätt.
2. Ersätt dioden med en elmotor för att se om du kan driva motorn. Mät spänning över och ström genom motorn.
3. Anteckna dina observationer. Läs i databladen för att få en förklaring till varför dessa komponenter fungerar bättre för motordrivning.

De här komponenterna kommer vi att använda igen då vi bygger H-bryggor.

[redigera]

Teori

Vanliga symboler för MOSFET av utarmnings- respektive anrikningstyp.

N-kanal MOSFET i ledande tillstånf.

MOSFET (metal oxide semiconductor field effect transistor) också känd som MOS är en fälteffekttransistor, utan sådan PN-övergång i kanalen som i en bipolär transistor. En MOSFET består av en kanal med halvledarmaterial av n- eller p-typ och kallas med detta som grund för nMOSFET eller pMOSFET. Traditionellt används kisel som halvledarmaterial.

MOSFET är idag den totalt vanligaste och mest spridda transistortypen. Den förekommer i stort sett i alla sorters digital elektronik, inklusive mikroprocessorer och minnen. Med den moderna planarprocessen har tillverkningen av högdensitetskretsar (VLSI) förenklats.

Den stora utbredningen beror på att digitala kretsar baserade på MOSFET endast använder energi i själva övergångsögonblicket, då laddning i olika kapacitanser överförs, vilket betyder att energiförbrukningen är proportionell mot frekvensen. Med komplementär teknik, med p samt n-kanals MOS, görs CMOS som inte behöver tomgångsström utan har extremt låg energiförbrukning vid stillastående.

I n-kanals MOSFET går strömkanalen från drain till source. Om spänningen mellan styre och source är under en viss gränsspänning, är transistorn strypt. I en anrikningstyp är denna spänning nära noll volt. Om styrets spänning ökar, sker "anrikning" av rörliga elektroner i kanalen och transistorn leder allt bättre i ett tämligen linjärt område, tills den når ett bottnat läge, vid ett fåtal volt högre gate-source-spänning. I en p-kanals-MOSFET sker allt i motsatt riktning, dvs. source ansluts till positiv istället för negativ spänning.

Wikipedia skriver om MOSFET

Wikipedia:MOSFET

Electronics Tutorials: The MOSFET

Laboration

Vi har tidigare drivit en motor med Darlingtonkopplade bipolärtransistorer. Det finns sådana att köpa och andra transistorer som ger högre stömmar till att driva en motor men nu ska vi använda en kraftig MOSFET istället.

IRF520

1. Googla fram ett datablad för IRF520. Är den n- eller p-kanal?
2. Koppla in den så att gaten får en spänning så att transistorn leder. Placera motorn i serie med MOSFET:en (mellan source och jord). Du behöver inte någon spänningsbrygga i denna koppling.
3. Kan du driva motorn nu?
4. Mät spänningen över motorn.
5. Mät strömmen genom motorn.
6. Använd Fritzing eller Fahlstad för att rita ett kretsschema över din koppling. Lägg in det i din rapport.
7. Använd Fahlstad för att simulera kretsen. Vilken spänning har gaten?
8. Reflektera. Vilka slutsatser kan du dra?

Nu är du klar med laborationen. Lämna in din rapport!