Den första skapelseberättelsen

Skapelseberättelserna från Första Moseboken är mytologiska texter. En mytologisk text kan sägas bestå av berättelser som besvarar livsfrågor men hjälp av symboler. Läsning av mytologiska texter handlar därför i hög utsträckning om att träna på att uttolka symboler. Symboler kan naturligtvis tolkas på olika sätt också.

Bibeln inleds med två skapelseberättelser. Den allra första versen är:

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.”

Först skapas ljuset, sedan stjärnor, vatten, växter och djur. Slutligen, på den sjätte dagen, skapar Gud människan ”till sin avbild”. Skapelsearbetet avslutas med orden: ”Gud såg allt han skapat var mycket gott.” Därefter står det att Gud instiftade den sjunde dagen som en vilodag.

Denna skapelseberättelse besvarar följande livsfrågor: Finns det en Skapare av universum? Har skapelsen ett värde? (Gillar Gud det han har skapat?) Vad är meningen med det mänskliga livet? (Här kommer det kanske svåraste att uttolka: För vad menas när det står att människan är skapad till att bli ”Guds avbild”?) Slutligen förklarar mytologin varför sabbaten firas.

Judarna skrev denna text i Babylon för 2500 år sedan. Textens budskap är att sabbaten (judarnas vilodag) finns i själva skapelseordningen. Att arbeta sex dagar och vila på den sjunde är därför en helig plikt inom judendomen. Sabbaten är både en familjehögtid och en dag att gå till synagogan för att studera skrifterna och fira gudstjänst. Sabbatsfirandet är av central betydelse för varje praktiserande judes liv. När judarna firade sabbaten i främmande land blev de påminda om att de hade som folk ett särskilt förbund med Gud. Troligtvis är sabbatsfirandet ett av de viktigaste skälen till att judarna har kunnat hålla ihop som religion och folkgrupp trots att de inte har haft en egen stat mellan år 70 till 1948.

Skapelsemytologin som handlar om de sju veckodagarna skrevs av judar under den babyloniska fångenskapen (500-talet f. v.t.) Babylonierna hade erövrat Juda land och förstört Jerusalems heliga tempel. Många judar tvingades flytta till den stora staden Babylon. Där fick de bo bland folk som trodde på många gudar (polyteism). När de inte längre hade ett tempel så byggde de synagogor där de kunde samlas för att bevara religionen. De sammanställde gamla texter och blandade dem med nya texter. Så uppstod under fångenskapen den första heliga skriften inom judendomen (Torah = De fem Moseböckerna). Men även övriga skriftsamlingar kallade Neviim och Ketuvim (= Profeterna och Skrifterna) började ta form. I Skrifterna ingår bland annat Psaltaren, vilket är en sångbok. I denna kan vi exempelvis läsa om judarnas känslor när de var i fångenskap i Babylon: ”Vid Babylons floder satt vi och grät när vi tänkte på Sion” (Sion = Jerusalem). Judarna kallar Torah, Neviim och Ketuvim för Tanakh. Tanakh är judarnas Bibel. Kristna kallar Tanakh för Gamla Testamentet.

Läsuppgift 1.

Läs 1 Mosebok från kapitel 1 vers 1 till kapitel 2 vers 3. https://www.bibeln.se/las/2k/1_mos#q=1+Mos+1%3A)