Vi vet sedan tidigare att derivatan i en punkt ger oss riktningskoefficienten för tangenten. Om derivatans värde är positivt är funktionen alltså växande. Omvänt svarar en negativ derivata mot en avtagande funktion.
Att få fram en funktions derivata kan gå till på följande sätt, utifrån de kända deriveringsreglerna, som tillämpas på en exempelfunktion:
Derivatan för denna tredjegradsfunktion är känd:
Vi identifierar x-värdena för möjliga extrempunkter genom att sätta derivatan lika med noll och sedan lösa ekvationen som uppkommer:
Eftersom vi hittade två x-värden, finns det två möjliga extrempunkter att undersöka.
Har vi funnit två punkter som är maximi-, minimi- eller terrasspunkter? Vi kan även i fortsättningen använda oss av teckenstudium, men den här gången ska vi testa en bättre metod:
Om vi deriverar uttrycket för funktionens derivata ytterligare en gång, då kommer vi fram till ett nytt uttryck som vi kallas funktionens andraderivata (därför att vi deriverat funktionen två gånger - funktionens derivata, alltså när man bara har deriverat en gång, kallas även funktionens förstaderivata). Att derivera uttrycket för funktionens derivata följer samma deriveringsregler som vi tidigare använt:
Uttrycket för funktionens andraderivata
uttalas "f bis x".
När vi nu har ett uttryck för denna funktions andraderivata kan vi sätta in våra tidigare funna x-värden i andraderivatan. Beroende på vilket värde vi får ut av andraderivatan för var och ett av dessa x-värden, kan vi dra olika slutsatser om huruvida punkterna är maximi-, minimi- eller terrasspunkter:
Är förstaderivatan lika med noll i en punkt, då är punkten en maximi-, minimi- eller terrasspunkt - vilken av dessa beror på värdet på andraderivatan enligt följande:
Om andraderivatan är noll så vet vi inte utan behöver göra teckenstudium.
Texten ovan kommer från Matteboken.se
Så, för vår funktion ovan har vi att:
Att detta stämmer ser vi i grafen till höger.
Även derivator kan ha extemvärden. Derivatan är ju en funktion som kan deriveras och den nya derivatan, andraderivatan kan sättas lika med noll. Här hittar vi en ny typ av punkt, inflexionspunkten.
När andraderivatan är noll och byter tecken har vi en inflexionspunkt.
Funktionen [math]\displaystyle{ f(x) }[/math] har en inflexionspunkt om [math]\displaystyle{ f''(x) = 0 }[/math] och [math]\displaystyle{ f''(x) }[/math] byter tecken.
Eftersom andraderivatan är
så är
Värdena i randpunkterna är [math]\displaystyle{ f(0) = -3 }[/math] respektive [math]\displaystyle{ f(2) = -1 }[/math].
Följaktligen har funktionen f en lokal maximipunkt för [math]\displaystyle{ x = 1/3 }[/math] och en lokal minimipunkt för [math]\displaystyle{ x = 1 }[/math]. Respektive extremvärden är [math]\displaystyle{ f(1/3) = -77/27 }[/math] och [math]\displaystyle{ f(1) = -3 }[/math]. Det minsta respektive största värde som antas i intervallet är alltså -3 (ändpunkt och lokal minimipunkt) och -1 (ändpunkt).
Gör denna övning omvänt Vi kommer att göra den på lektionen.
Du kan skissa derivatans utseende genom att uppskatta funktionens lutning i grafen (alltså utan att känna till funktionen algeriskt).
Av Jonas Hall
Kluring För vilket värde på x har
[math]\displaystyle{ f(x) = x (x - 2) (x + 1) }[/math]
sin maximipunkt?
Öva på att använda första- och andraderivatan för skisser
Skissa grafen
Läs vad Wikipedia:Inflection_point