https://wikiskola.se/api.php?action=feedcontributions&feedformat=atom&user=Mohammed+Omer 2026-04-21T20:51:32Z Användarbidrag MediaWiki 1.41.1 https://wikiskola.se/index.php?title=Likstr%C3%B6msmotorn&diff=49557 2018-12-07T14:13:43Z

<p>Mohammed Omer: /* Funktion */</p> <hr /> <div>== Funktion ==<br /> Likströmsmotorn är en av de mest vanliga typer av motorer ute på marknaden.<br /> Strömmen som leds genom den eller de elektromagneter som är riktade tvärs statorns magnetfält, skapar ett magnetfält. Beroende på riktningen hos strömmen kommer då polen attraheras av antingen nord eller sydpol hos statorn, varvid rotorn vrider sig. När rotorn vrider sig vrider sig även kollektorn, och borstarna får kontakt med nya kontaktytor, så att nästa elektromagnet kopplas in.<br /> <br /> Idag är även borstlösa likströmsmotorer vanliga för vissa applikationer.<br /> <br /> == Användningsområde ==<br /> <br /> <br /> == Prestanda ==<br /> <br /> == Pris och inköpsställen ==<br /> Priset på en likströmsmotor varierar beroende på styrka och storlek. Den kan gå från 350 kr till 3000 kr. Transmotec är en av de bästa hemsidorna för att köpa motorer som till exempel likströmsmotorn.<br /> <br /> == Källor ==<br /> http://www.iea.lth.se/et/forelasningar_2016/A4_16.pdf<br /> <br /> https://www.kth.se/social/files/57738148f27654204c5fc51d/Le_DCmotor.pdf<br /> <br /> http://www.moodle2.tfe.umu.se/mod/book/tool/print/index.php?id=19502<br /> <br /> http://www.nelmo.se/typer-av-elmotorer.html<br /> <br /> http://www.energihandbok.se/elmotorer-teknik-och-funktion/</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Likstr%C3%B6msmotorn&diff=49555 2018-12-07T14:13:20Z

<p>Mohammed Omer: /* Funktion */</p> <hr /> <div>== Funktion ==<br /> Likströmsmotorn är en av de mest vanliga typer av motorer ute på marknaden.<br /> Strömmen som leds genom den eller de elektromagneter som är riktade tvärs statorns magnetfält, skapar ett magnetfält. Beroende på riktningen hos strömmen kommer då polen attraheras av antingen nord eller sydpol hos statorn, varvid rotorn vrider sig. När rotorn vrider sig vrider sig även kollektorn, och borstarna får kontakt med nya kontaktytor, så att nästa elektromagnet kopplas in.<br /> <br /> Idag är även borstlösa likströmsmotorer vanliga för vissa applikationer.<br /> <br /> https://www.google.se/search?q=likstr%C3%B6msmotorn+anv%C3%A4ndningsomr%C3%A5de&amp;rlz=1C1GCEU_svSE821SE821&amp;tbm=isch&amp;source=iu&amp;ictx=1&amp;fir=MEUO00AGGjFloM%253A%252C1xE3Hbe1GMtOcM%252C_&amp;usg=AI4_-kRDe1isM1AesfZIOMIrz0zCrnrstg&amp;sa=X&amp;ved=2ahUKEwiIrpiy743fAhUGZCwKHY83DKYQ9QEwDHoECAQQCg#imgrc=MEUO00AGGjFloM:<br /> <br /> == Användningsområde ==<br /> <br /> <br /> == Prestanda ==<br /> <br /> == Pris och inköpsställen ==<br /> Priset på en likströmsmotor varierar beroende på styrka och storlek. Den kan gå från 350 kr till 3000 kr. Transmotec är en av de bästa hemsidorna för att köpa motorer som till exempel likströmsmotorn.<br /> <br /> == Källor ==<br /> http://www.iea.lth.se/et/forelasningar_2016/A4_16.pdf<br /> <br /> https://www.kth.se/social/files/57738148f27654204c5fc51d/Le_DCmotor.pdf<br /> <br /> http://www.moodle2.tfe.umu.se/mod/book/tool/print/index.php?id=19502<br /> <br /> http://www.nelmo.se/typer-av-elmotorer.html<br /> <br /> http://www.energihandbok.se/elmotorer-teknik-och-funktion/</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Likstr%C3%B6msmotorn&diff=49553 2018-12-07T14:12:56Z

<p>Mohammed Omer: /* Funktion */</p> <hr /> <div>== Funktion ==<br /> Likströmsmotorn är en av de mest vanliga typer av motorer ute på marknaden.<br /> Strömmen som leds genom den eller de elektromagneter som är riktade tvärs statorns magnetfält, skapar ett magnetfält. Beroende på riktningen hos strömmen kommer då polen attraheras av antingen nord eller sydpol hos statorn, varvid rotorn vrider sig. När rotorn vrider sig vrider sig även kollektorn, och borstarna får kontakt med nya kontaktytor, så att nästa elektromagnet kopplas in.<br /> <br /> Idag är även borstlösa likströmsmotorer vanliga för vissa applikationer.<br /> https://www.google.se/search?q=likstr%C3%B6msmotorn+anv%C3%A4ndningsomr%C3%A5de&amp;rlz=1C1GCEU_svSE821SE821&amp;tbm=isch&amp;source=iu&amp;ictx=1&amp;fir=MEUO00AGGjFloM%253A%252C1xE3Hbe1GMtOcM%252C_&amp;usg=AI4_-kRDe1isM1AesfZIOMIrz0zCrnrstg&amp;sa=X&amp;ved=2ahUKEwiIrpiy743fAhUGZCwKHY83DKYQ9QEwDHoECAQQCg#imgrc=MEUO00AGGjFloM:<br /> <br /> == Användningsområde ==<br /> <br /> <br /> == Prestanda ==<br /> <br /> == Pris och inköpsställen ==<br /> Priset på en likströmsmotor varierar beroende på styrka och storlek. Den kan gå från 350 kr till 3000 kr. Transmotec är en av de bästa hemsidorna för att köpa motorer som till exempel likströmsmotorn.<br /> <br /> == Källor ==<br /> http://www.iea.lth.se/et/forelasningar_2016/A4_16.pdf<br /> <br /> https://www.kth.se/social/files/57738148f27654204c5fc51d/Le_DCmotor.pdf<br /> <br /> http://www.moodle2.tfe.umu.se/mod/book/tool/print/index.php?id=19502<br /> <br /> http://www.nelmo.se/typer-av-elmotorer.html<br /> <br /> http://www.energihandbok.se/elmotorer-teknik-och-funktion/</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Likstr%C3%B6msmotorn&diff=49516 2018-12-07T13:44:14Z

<p>Mohammed Omer: /* Funktion */</p> <hr /> <div>== Funktion ==<br /> Likströmsmotorn är en av de mest vanliga typer av motorer ute på marknaden.<br /> Strömmen som leds genom den eller de elektromagneter som är riktade tvärs statorns magnetfält, skapar ett magnetfält. Beroende på riktningen hos strömmen kommer då polen attraheras av antingen nord eller sydpol hos statorn, varvid rotorn vrider sig. När rotorn vrider sig vrider sig även kollektorn, och borstarna får kontakt med nya kontaktytor, så att nästa elektromagnet kopplas in.<br /> <br /> Idag är även borstlösa likströmsmotorer vanliga för vissa applikationer.<br /> <br /> == Användningsområde ==<br /> <br /> <br /> == Prestanda ==<br /> <br /> == Pris och inköpsställen ==<br /> <br /> <br /> <br /> == Källor ==</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=L%C3%A4nkar_till_projektdagb%C3%B6cker_i_WordPress&diff=45482 2018-03-06T11:05:55Z

<p>Mohammed Omer: </p> <hr /> <div>Ladda om sidan innan du redigerar<br /> <br /> Skriv in en länk med adressen till din WordPress och ditt namn så som i detta exempel:<br /> <br /> # [https://hakan.ssis.nu Håkan]<br /> # [https://17alwi.ssis.nu Alexander W]<br /> # [http://17ersm.ssis.nu/teknik-blogg-erik-smeds/ Erik Smeds]<br /> # [https://17sash.ssis.nu/ Sam]<br /> # [https://17sine.ssis.nu/wordpress/ Simon N]<br /> # [https://17emha.ssis.nu/ Emil Hamrin]<br /> # [https://17caal.ssis.nu/Wordpress/ Carl A]<br /> # [https://17fehe.ssis.nu/ Felix]<br /> # [https://17elto.ssis.nu/ Eias]<br /> # [https://17setu.ssis.nu/ Serkan T]<br /> # [https://17anfo.ssis.nu/ Andreas]<br /> # [https://17moid.ssis.nu/ Mohammed Omer]</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=43106 2017-11-22T13:37:34Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> {{clear}}<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Priset för rent yttrium ligger runt 35$ (293kr) per kg enligt mineralprices.com (pris från 22 Sep 2017)<br /> Men man inte köpa på hemsidan. Så om man ska köpa yttrium så är pristet betylidgt mer. exempel på den här hemsidan kan du köpa 1gram för 6,5€ (64kr) https://www.novaelements.com/yttrium/<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.<br /> # Sempler, Kaianders (2000-05-31): [http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article272110.ece &quot;Grundämnenas historia&quot;.] Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> # {{NE |titel = ytterbium |hämtdatum = 28 februari 2015 }}<br /> # [http://mineralprices.com/default.aspx#min &quot;Mineral priser&quot;.]</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=43105 2017-11-22T13:36:47Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> {{clear}}<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Priset för rent yttrium ligger runt 35$ (293kr) per kg enligt mineralprices.com (pris från 22 Sep 2017)<br /> Men man inte köpa på hemsidan. Så om man ska köpa yttrium så är pristet betylidgt mer. exempel på den här hemsidan kan du köpa 1gram för 6,5€ (64kr) https://www.novaelements.com/yttrium/<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.<br /> # Sempler, Kaianders (2000-05-31): [http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article272110.ece &quot;Grundämnenas historia&quot;.] Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> # {{NE |titel = ytterbium |hämtdatum = 28 februari 2015 }}<br /> # [ http://mineralprices.com/default.aspx#min &quot;Mineral priser&quot;.]</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=43104 2017-11-22T13:35:24Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> {{clear}}<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Priset för rent yttrium ligger runt 35$ (293kr) per kg enligt mineralprices.com (pris från 22 Sep 2017)<br /> Men man inte köpa på hemsidan. Så om man ska köpa yttrium så är pristet betylidgt mer. exempel på den här hemsidan kan du köpa 1gram för 6,5€ (64kr) https://www.novaelements.com/yttrium/<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.<br /> # Sempler, Kaianders (2000-05-31): [http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article272110.ece &quot;Grundämnenas historia&quot;.] Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> # {{NE |titel = ytterbium |hämtdatum = 28 februari 2015 }}<br /> http://mineralprices.com/default.aspx#min</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=43103 2017-11-22T13:33:27Z

<p>Mohammed Omer: /* Pris */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> {{clear}}<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Priset för rent yttrium ligger runt 35$ (293kr) per kg enligt mineralprices.com (pris från 22 Sep 2017)<br /> Men man inte köpa på hemsidan. Så om man ska köpa yttrium så är pristet betylidgt mer. exempel på den här hemsidan kan du köpa 1gram för 6,5€ (64kr) https://www.novaelements.com/yttrium/<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.<br /> # Sempler, Kaianders (2000-05-31): [http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article272110.ece &quot;Grundämnenas historia&quot;.] Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> # {{NE |titel = ytterbium |hämtdatum = 28 februari 2015 }}</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=43093 2017-11-22T13:17:17Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> {{clear}}<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Priset för rent yttrium ligger runt 28 000 kr/kg.<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.<br /> # Sempler, Kaianders (2000-05-31): [http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article272110.ece &quot;Grundämnenas historia&quot;.] Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> # {{NE |titel = ytterbium |hämtdatum = 28 februari 2015 }}</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=43091 2017-11-22T13:16:25Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> {{clear}}<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Priset för rent yttrium ligger runt 28 000 kr/kg.<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.<br /> # Sempler, Kaianders (2000-05-31): [http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article272110.ece &quot;Grundämnenas historia&quot;.] Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> # {{NE |titel = ytterbium |hämtdatum = 28 februari 2015 }}<br /> # {{http://mineralprices.com/default.aspx#min}}</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=43090 2017-11-22T13:15:26Z

<p>Mohammed Omer: /* Pris */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> {{clear}}<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Priset för rent yttrium ligger runt 28 000 kr/kg.<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.<br /> # Sempler, Kaianders (2000-05-31): [http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article272110.ece &quot;Grundämnenas historia&quot;.] Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> # {{NE |titel = ytterbium |hämtdatum = 28 februari 2015 }}</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42889 2017-11-21T12:15:11Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> {{clear}}<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.<br /> # Sempler, Kaianders (2000-05-31): [http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article272110.ece &quot;Grundämnenas historia&quot;.] Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> # {{NE |titel = ytterbium |hämtdatum = 28 februari 2015 }}</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42886 2017-11-21T12:12:02Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> {{clear}}<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.<br /> # Sempler, Kaianders (2000-05-31): [http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article272110.ece &quot;Grundämnenas historia&quot;.] Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> # {{NE |titel = ytterbium |hämtdatum = 28 februari 2015 }}<br /> &lt;/references&gt;</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42885 2017-11-21T12:10:43Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> {{clear}}<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.<br /> # Sempler, Kaianders (2000-05-31): [http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article272110.ece &quot;Grundämnenas historia&quot;.] Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42860 2017-11-21T12:01:22Z

<p>Mohammed Omer: /* Historia */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> {{clear}}<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42857 2017-11-21T12:00:48Z

<p>Mohammed Omer: /* Historia */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> <br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42855 2017-11-21T12:00:16Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> <br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|middle|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> # Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42853 2017-11-21T11:59:49Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> <br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|middle|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42851 2017-11-21T11:59:10Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> <br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|middle|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> &lt;ref name=sr150222&gt;Sundberg, Katarina (2015-02-22): [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&amp;artikel=6098179 &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;.] Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.&lt;/ref&gt;</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42846 2017-11-21T11:54:24Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> <br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|middle|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> ^ [a b] Sempler, Kaianders (2000-05-31): &quot;Grundämnenas historia&quot;. Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> <br /> ^ yttrium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> <br /> ^ ytterbium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> <br /> ^ &quot;Sveriges landskapsgrundämnen&quot;. Arkiverad 15 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Landskapsgrundamnen.se. Läst 28 februari 2015.<br /> <br /> ^ Müller, Steffanie (2005-06-18): &quot;Västerbotten knep guldet - Lappland tog silver&quot;. DN.se. Läst 28 februari 2015.<br /> <br /> ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011<br /> <br /> ^ [a b] Sundberg, Katarina (2015-02-22): &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;. Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42839 2017-11-21T11:45:12Z

<p>Mohammed Omer: /* Historia */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> <br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|middle|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> ^ [a b] Sempler, Kaianders (2000-05-31): &quot;Grundämnenas historia&quot;. Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ yttrium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ ytterbium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ &quot;Sveriges landskapsgrundämnen&quot;. Arkiverad 15 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Landskapsgrundamnen.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ Müller, Steffanie (2005-06-18): &quot;Västerbotten knep guldet - Lappland tog silver&quot;. DN.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011<br /> ^ [a b] Sundberg, Katarina (2015-02-22): &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;. Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42833 2017-11-21T11:42:38Z

<p>Mohammed Omer: /* Historia */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> <br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2759]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> ^ [a b] Sempler, Kaianders (2000-05-31): &quot;Grundämnenas historia&quot;. Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ yttrium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ ytterbium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ &quot;Sveriges landskapsgrundämnen&quot;. Arkiverad 15 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Landskapsgrundamnen.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ Müller, Steffanie (2005-06-18): &quot;Västerbotten knep guldet - Lappland tog silver&quot;. DN.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011<br /> ^ [a b] Sundberg, Katarina (2015-02-22): &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;. Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42820 2017-11-21T11:38:00Z

<p>Mohammed Omer: /* Historia */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> <br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|300px|right|Ytterby gruva 2769]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> ^ [a b] Sempler, Kaianders (2000-05-31): &quot;Grundämnenas historia&quot;. Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ yttrium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ ytterbium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ &quot;Sveriges landskapsgrundämnen&quot;. Arkiverad 15 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Landskapsgrundamnen.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ Müller, Steffanie (2005-06-18): &quot;Västerbotten knep guldet - Lappland tog silver&quot;. DN.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011<br /> ^ [a b] Sundberg, Katarina (2015-02-22): &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;. Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42817 2017-11-21T11:37:34Z

<p>Mohammed Omer: /* Historia */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> <br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|400px|right|Ytterby gruva 2769]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> ^ [a b] Sempler, Kaianders (2000-05-31): &quot;Grundämnenas historia&quot;. Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ yttrium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ ytterbium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ &quot;Sveriges landskapsgrundämnen&quot;. Arkiverad 15 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Landskapsgrundamnen.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ Müller, Steffanie (2005-06-18): &quot;Västerbotten knep guldet - Lappland tog silver&quot;. DN.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011<br /> ^ [a b] Sundberg, Katarina (2015-02-22): &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;. Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42724 2017-11-20T09:36:44Z

<p>Mohammed Omer: /* Historia */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> <br /> <br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|500px|right|Ytterby gruva 2769]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> ^ [a b] Sempler, Kaianders (2000-05-31): &quot;Grundämnenas historia&quot;. Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ yttrium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ ytterbium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ &quot;Sveriges landskapsgrundämnen&quot;. Arkiverad 15 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Landskapsgrundamnen.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ Müller, Steffanie (2005-06-18): &quot;Västerbotten knep guldet - Lappland tog silver&quot;. DN.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011<br /> ^ [a b] Sundberg, Katarina (2015-02-22): &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;. Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42719 2017-11-20T09:35:17Z

<p>Mohammed Omer: /* Historia */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> [[File:Ytterby gruva 2769.jpg|400px|Ytterby gruva 2769]]<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> ^ [a b] Sempler, Kaianders (2000-05-31): &quot;Grundämnenas historia&quot;. Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ yttrium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ ytterbium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ &quot;Sveriges landskapsgrundämnen&quot;. Arkiverad 15 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Landskapsgrundamnen.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ Müller, Steffanie (2005-06-18): &quot;Västerbotten knep guldet - Lappland tog silver&quot;. DN.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011<br /> ^ [a b] Sundberg, Katarina (2015-02-22): &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;. Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42699 2017-11-20T09:23:24Z

<p>Mohammed Omer: /* Länkar */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> ^ [a b] Sempler, Kaianders (2000-05-31): &quot;Grundämnenas historia&quot;. Nyteknik.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ yttrium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ ytterbium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ &quot;Sveriges landskapsgrundämnen&quot;. Arkiverad 15 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Landskapsgrundamnen.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ Müller, Steffanie (2005-06-18): &quot;Västerbotten knep guldet - Lappland tog silver&quot;. DN.se. Läst 28 februari 2015.<br /> ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011<br /> ^ [a b] Sundberg, Katarina (2015-02-22): &quot;Hundar söker dyra metaller&quot;. Sverigesradio.se. Läst 23 februari 2015.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42693 2017-11-20T09:20:08Z

<p>Mohammed Omer: /* Historia */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.<br /> <br /> År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.<br /> <br /> Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan,[2] liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.[3]<br /> <br /> Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne,[4] genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.[5]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> * Källor alltså.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42664 2017-11-20T09:05:31Z

<p>Mohammed Omer: /* Historia */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung &quot;förorening&quot; ibland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:<br /> <br /> ” 31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart. „<br /> – Johan Gadolin, 1794[1]<br /> Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända &quot;jordarten&quot; fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.[1]<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> * Källor alltså.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42647 2017-11-20T08:57:20Z

<p>Mohammed Omer: /* Framställning */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid. [6]<br /> <br /> När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.[7]<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> * Källor alltså.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42639 2017-11-20T08:52:36Z

<p>Mohammed Omer: /* Användning */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor. [6]<br /> <br /> Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.[7]<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Hur tillverkar man med materialet?<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> * Källor alltså.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42632 2017-11-20T08:48:06Z

<p>Mohammed Omer: /* Materialegenskaper: */</p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Skriv härt hur materialet används vid konstruktioner och byggen.<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Hur tillverkar man med materialet?<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> * Källor alltså.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42624 2017-11-20T08:45:45Z

<p>Mohammed Omer: </p> <hr /> <div><br /> == Materialegenskaper: == <br /> : densitet: xx kg/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;<br /> : hårdhet xx Mohs skala<br /> : längdutvidgningskoefficient xx K&lt;sup&gt;-1&lt;/sup&gt;<br /> : värmeledningsförmåga xx W/(m K)<br /> : resistivitet xx Ohmmeter<br /> <br /> == Användning ==<br /> <br /> Skriv härt hur materialet används vid konstruktioner och byggen.<br /> <br /> == Framställning ==<br /> <br /> Hur tillverkar man med materialet?<br /> <br /> == Historia ==<br /> <br /> Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?<br /> <br /> == Pris ==<br /> <br /> Pris och kvaliteter<br /> <br /> == Länkar ==<br /> <br /> * Källor alltså.</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Materialdatabasen&diff=42610 2017-11-20T08:40:47Z

<p>Mohammed Omer: /* Metaller */</p> <hr /> <div><br /> * [[mall för material]]<br /> <br /> == Metaller ==<br /> <br /> * [https://en.wikipedia.org/wiki/Adamantium Adamantium] av Håkan<br /> * [[Aluminium]] AV: [http://wikiskola.se/index.php?title=Anv%C3%A4ndare:AlexanderP Alexander P]<br /> * [[Bly]] av Markus och av Leo Morberg Ht 2016 ] <br /> * [[Brons]] av Kevin Lundin<br /> * [[Electrum]] av Olivier<br /> * [[Francium]] av Oleg<br /> * [[Gallium]] av Blal<br /> * [[Guld]] Max <br /> * [[Högkolhaltsstål]] av August Forsberg<br /> * [[Indium]] av Alexander<br /> * [[Invar]] av Dimitris<br /> * [[Iridium]] av Tobias och Martin Ojeka<br /> * [[Järn]] spyridon<br /> * [[Kalcium]] av Redve<br /> * [[Kadmium]] av Klas<br /> * [[Kobolt]] av Simon<br /> * [[Kolstål]] tom sida med mallar<br /> * [[Koppar]] av Christoffer<br /> * [[Krom]] av Richard<br /> * [[Kvicksilver]] av Daniel A<br /> * [[Lithium]] Thomas Mehari TE16A<br /> * [[Magnesium]] av Alexander Nord<br /> * [[Microlattice]] av Alexlonn<br /> * [[Mässing]] Soheil<br /> * [[Mässing Martin | Mässing]] av Martin<br /> * [[Natrium]] av Khaled<br /> * [[Neodymium]] av Conor Karlsson<br /> * [[NIckel]] av Nabbir och Elena<br /> * [[Niob]] av Felix A<br /> * [[Nikrom]] av Azim<br /> * [[Nysilver]] av Hugo Klingwall Borg<br /> * [[Osmium]] av Torn<br /> * [[Palladium]] av mohammed och av Nikola Pepivani<br /> * [[Platina]] [[Arvid]]<br /> * [[Plutonium]] av Lucas Rens<br /> * [[Rostfritt stål]] av Björn<br /> * [[silver]] av Liam L<br /> * [[Skandium]] av David Z<br /> * [[Stål]] av Ahmad Jamil<br /> * [[Tantal]]<br /> * [[Tenn]] av STEFAN LEKIC <br /> * [[Titan]] av --[[Användare:Dilanredha|Dilanredha]] 8 november 2013 kl. 12.08 (UTC) och Alireza<br /> * [[Uran]] av Ludvig G<br /> * [[Zink]] av Leo Wezelius<br /> * [[Vismut]] av Jonas<br /> * [[Volfram]] / Tungsten av Marcus W<br /> * [[Yttrium]] av Mohammed Omer<br /> <br /> == Halvledare ==<br /> <br /> * [[Galliumarsenid]]<br /> * [[Germanium]] av Michael<br /> * [[Indiumfosfid]]<br /> * [[Kisel]] av Thomas Mehari TE16A<br /> * [[Kiselkarbid (halvledare)]] av Andreas F<br /> <br /> == Polymerer (Plast, mm) ==<br /> <br /> * [[Akryl]] / PMMA / plexiglas av Fredrika<br /> * [[Amidplast, PA]] av Kevin<br /> * [[Dyneema]] av Kamaal Qazali<br /> * [[Elastan]] av Emre<br /> * [[Epoxiplast]] av Atra<br /> * [[Esterplast]] av Vincent Dupont<br /> * [[Fenolplast]] Noah L<br /> * [[frigolit]] av Rasmus<br /> * [[GoreTex]] av Madelene<br /> * [[Gummi]] av Daniel M<br /> ** [[Vulkaniserat gummi]] av Martin<br /> ** [[Butylgummi]] av Mathias<br /> ** [[Etenpropengummi]] av David Maric<br /> ** [[Kloroprengummi]] Georgek Aroush<br /> ** [[Nitrilgummi]] Armin<br /> ** [[Styrengummi]] av Joakim<br /> * [[Kevlar]] av Oliver Tuncay™✄<br /> * [[Melaminplast]]av Cristian Blaj<br /> * [[Polylaktid]] Elias<br /> * [[polyamid]] (nylon) Av Amanda<br /> * [[polyester]] av Casper<br /> * [[polyeten]] av Teodor<br /> * [[PC Plast | Polykarbonat]] / PC, Erik<br /> * [[polypropen]] av [[Adem]]<br /> * [[Polystyren]] av Linnea<br /> * [[CVP Plast |Polyvinylkloridt]] / PVC av Josef<br /> * [[Silikon]] av Linn<br /> * [[Uretanplast]] / Polyuretan Jesper W<br /> * [[Vinyl (pvc plast)]] PVC, av Lucas<br /> * [[Viskos]] av Gustav<br /> <br /> == Keramer ==<br /> <br /> * [[Silica Aerogel]] av Harruman<br /> * Aluminiumoxid, se [[Safir]]<br /> * [[Betong]] av Milan <br /> * [[Borkarbid]] xX Fredrik Xx<br /> * [[Bornitrid]] av Abdikafi<br /> * [[Carbotanium]] av [[Johar]]<br /> * [[diamant]] av mohamed<br /> * [[Glas]] av Machmood<br /> * [[Grafen]] av Johan<br /> * [[Grafit]] av Luan och simon gran<br /> * [[Kiselkarbid]] av Roman<br /> * [[Kiselnitrid]] av Emil S<br /> * [[kol]] av kristoffer<br /> * [[Kolfiber]] John<br /> * [[Kvarts]] Kristofer<br /> * [[Lättbetong]] Sarah<br /> * [[Magnesiumoxid]] av Marcus<br /> * [[Marmor]] Adam<br /> * [[Nanorör]] Av Kevin E<br /> * [[PICA-X]] av Dennis<br /> * [[Porslin]] David<br /> * [[Safir]] Marcus Rebecka<br /> * [[Tegel]] av Linus<br /> * [[Leca Block/Lättklinkersblock]] av Shifat<br /> * [[Titandiborid]] av Riaz<br /> * [[Zirkoniumdioxid]] av Olov<br /> * [[Opal]] av Viktor K<br /> * [[Ametist]] av Nasim R.<br /> <br /> == Gaser ==<br /> <br /> * [[Helium]] Kasper<br /> * [[Xenon]]<br /> * [[Neon]] '''Emil Hamrin'''<br /> * [[Argon]] DmytroU<br /> <br /> == Trä ==<br /> <br /> === Träslag ===<br /> * [[Bambu]] av Zacharias<br /> * [[Björk]] av Micke P<br /> * [[Ek]] Simon B<br /> * [[Furu]] Robin och Tilla<br /> * [[Lignum Vitae]] Noah<br /> * [[Kork]] Gustav L<br /> * [[Gran]] Carl A<br /> <br /> === Träprodukter ===<br /> <br /> * [[Papper]] Av: Daniel och Sten<br /> * [[Wellpapp]] av Elin<br /> <br /> ==Fiber och duk ==<br /> <br /> * [[Aramid]] av Ali<br /> * [[Ull]] av Saman<br /> * [[Glasfiber]] av Aron<br /> * [[Hampa]] av Nikita<br /> * [[Bomull]] av Sandel<br /> * [[Kolfiber]] av Alexander A<br /> * [[Rep]] av Sebastian A <br /> * wire, <br /> * presenning, <br /> * segelduk, <br /> * kapellduk <br /> * möbeltyg, <br /> * säckväv<br /> * damast?<br /> * [[läder]] av Albin R<br /> <br /> == Bygg ==<br /> <br /> * [[Cellplast]] av Thomas M<br /> * [[Gipsskiva]] av Josefine<br /> * [[Eternit]]<br /> * [[MDF]] av Jesper<br /> * [[HDF]] av Viktor<br /> * [[kalksten]] av Emil<br /> * [[Mineralull]] AV BABYOLON<br /> * [[Plywood]] av Mikael<br /> * [[Spånskiva]] ™® Anton Nordström<br /> * [[Takpapp]]<br /> * [[Tegel]] av Hussein<br /> * [[Tryckimpregnerat trä]] reserverad Simon Arledal GTFO<br /> * [[Silvertejp]] av Johan Pihlblad<br /> <br /> == Olja ==<br /> <br /> ''Hitta rätt begrepp innan ni startar en sida.''<br /> <br /> * Hydrualolja<br /> * Mineralolja<br /> * [[Råolja]] Av Philip Paraian<br /> <br /> == Färg ==<br /> <br /> ''Hitta rätt begrepp innan ni startar en sida.''<br /> <br /> * oljefärg<br /> * vattenbaserad färg<br /> * tvåkomponentsfärg<br /> * [[akrylatfärg]] Sam A<br /> <br /> == Övrigt ==<br /> * [[Amalgam]] av Rahbz Jr.<br /> * [[Silke]] av Märta Ballardini<br /> * [[Linoleum]] av Fatou the Boss<br /> * [[Vatten (material)|Vatten]] av Maximus<br /> * [[Betong2]] av Nazar Rahimi<br /> * [[Gips]] av David.K<br /> * [[Palladium2]]<br /> * [[Nickel2]]<br /> * [[Is]] - Sam Shahriari<br /> * [[Granit]] - Felix Herber</div>

Mohammed Omer https://wikiskola.se/index.php?title=Yttrium&diff=42589 2017-11-20T08:29:41Z

<p>Mohammed Omer: Skapade sidan med &#039;hej&#039;</p> <hr /> <div>hej</div>

Mohammed Omer