Wikiskola - Användarbidrag [sv]

Lagring av data på hårddisk

2009-04-20T12:21:43Z

Kevan:

== Hårddisk och hårig disk ==

Hårddisk är en grej för lagring av information som används i datorer. En hårddisk innehåller en eller flera snurrande skivor belagda med ett magnetiskt material. En läsarm rör sig över skivan och skriver eller läser när rätt ställe på skivan befinner sig under läshuvudet.

Stora hårddiskar rymmer flera terabyte. Vid stort behov av utrymme kan man sätta ihop flera hårddiskar till en större enhet med RAID eller LVM. RAID kan göras med extra hårdvara, så att det för datorn ser ut som om den kommunicerar med en vanlig, men stor, hårddisk, eller med mjukvara. RAID finns i flera olika utförande som alla har olika egenskaper. Vissa uppsättningar ökar prestandan genom att flera diskar kan läsas samtidigt, andra ökar säkerheten genom att data lagras redundant. Man kan även använda RAID för att slå ihop flera separat diskar till en virtuell stor disk. LVM klarar liknande saker som RAID men görs alltid i mjukvara och används även för att kunna förändra partitionsgränser utan att formatera om hårddisken.
Ordet "hårddisk" används ibland felaktigt av datorovana människor för att beteckna hela datorn. Även ordet "minne" används felaktig, men det är för hårddiskar, och inte hela datorn.

'''Sammanfatning:''' En hårddisk är en anordning för lagring av information som finns i datorn.

En hårddisk innehåller en eller flera roterande skivor belagda med ett magnetiskt material. En läsarm rör sig över skivan och skriver eller läser när rätt ställe på skivan befinner sig under läshuvudet.

Datormusen

2009-04-20T12:17:12Z

Kevan:

== '''Data musen''' ==

'''Kapitel 1 Datamus.''' data musen är en snuskig uppfinning.

Datormus är en apparat som ansluts till en dator, för att möjliggöra förflyttandet av en pekare på en datorskärm.
En datormus består av ett hölje vars form och storlek är avpassat för att hållas under användarens ena hand. På undersidan finns en mekanisk eller optisk anordning för att läsa av musens rörelser i förhållande till underlaget. På ovansidan finns en eller flera knappar. Musen kopplas vanligtvis till datorn via en PS/2- eller USB-port. För att underlätta förflyttningen av musen i sid- och höjdled används ofta en musmatta. Musmattan ger även bättre precision då datormöss ofta är dåligt anpassade för vissa underlag, exempelvis dukar och blanka ytor.

''Musmatta''
För att underlätta förflyttningen av musen i sid- och höjdled används ofta en musmatta. Musmattan ger även bättre precision då datormöss ofta är dåligt anpassade för vissa underlag, exempelvis dukar och blanka ytor

'''Kapitel 2 datamusens historia.'''

''Douglas Engelbat''

Datormusen uppfanns av Douglas Engelbart 1963-1964, då han arbetade på Stanford Research Institute. Denna mus läste av rörelsen med två hjul på undersidan, men fungerade precis som dagens möss i alla riktningar. En film från demonstrationen är tillgänglig på Internet.

Den första serieproducerade musen kom 1970 och var producerad av Ludvig Palmheden. Det var en tre-knappars mus, med modellbeteckningen 4-101.

''Mer om modell 4-101?''

Den svenske uppfinnaren Håkan Lans sägs ibland vara uppfinnaren av musen, men det får ses som en överdrift. Han konstruerade en puck till en digitaliseringsplatta, Hipad, som också serieproducerades under 1970-talet.

Idag har den optiska och den laseranvändande varianterna av datormusen nästan konkurrerat ut den tidigare varianten med en mekanisk lösning som bygger på användandet av en kula som roterar då musen sätts i rörelse.

Datamus är en apparat som ansluts till en dator, för att kunna förflytta en pekare på en datorskärm. En datormus är alltså ett exempel på ett pekdon.
En datormus består av ett hölje vars form och storlek är anpassat för att hållas under användarens ena hand. På undersidan finns en mekanisk eller optisk anordning för att läsa av musens rörelser i förhållande till underlaget (denna information skickas sedan till skärmen där pekaren rör sig). På ovansidan finns en eller flera knappar. Musen kopplas vanligtvis till datorn via en USB-port. För att underlätta förflyttningen av musen i sid- och höjdled används ofta en musmatta. Musmattan ger även bättre precision då datormöss ofta är dåligt anpassade för vissa underlag, exempelvis dukar och blanka ytor.

Datormusen uppfanns av Douglas Engelbart 1963-1964, då han arbetade på Stanford Research Institute. Denna mus läste av rörelsen med två hjul på undersidan, men fungerade precis som dagens möss i alla riktningar. Engelbart demonstrerade uppfinningen offentligt första gången på "Fall Joint Computer Conference" i San Francisco den 9 december 1968.

Den första serieproducerade musen kom 1970 och var producerad av Computer Displays. Det var en tre-knappars mus.
Den svenske uppfinnaren Håkan Lans sägs ibland vara uppfinnaren av musen, men det får ses som en överdrift. Han konstruerade en puck till en digitaliseringsplatta, Hipad, som också serieproducerades under 1970-talet.
Idag har den optiska och den laseranvändna varianten av datormusen nästan konkurrerat ut den tidigare varianten med en mekanisk lösning som bygger på användandet av en kula som roterar då musen sätts i rörelse.

Mus finns även som inmatningsenhet för TV-spel Rent tekniskt är det i stort sett ingen skillnad på konstruktionen av en traditionell datormus eller en mus avsedd för användning på en tv-spelskonsol. En avgörande skillnad ligger ofta i utformningen av den kontakt som gör att enheten oftast enbart passar till tillverkarens egna konsoler och inte till konkurrenternas.
Till Playstation 2 och 3 är det möjligt att använda en USB-mus till vissa spel och till den inbyggda webbläsaren.

Så funkar mp3-spelaren

2009-04-20T12:12:42Z

Kevan:

En mp3 spelare är en sorts ministereo fast utan skivor.
Med en usb-kabel laddar man över musik till mp3 spelaren från datorn.
Man stoppar in usb-kabeln i datorn och i mp3 spelaren och laddar bara över musiken.

== bajs i bastun ==

Den bärbara mp3-pelaren fyllde 10 år i maj 2008. De första mp3- spelaren var koreansk och hette MPman. Den kunde lagra 10 låtar och kostade 250 dollar (!). På den lilla skärmen stod det inte ens vilken låt som spelades, utan bara ett nummer för vilken låt det var.

Den blev aldrig någon stor succé och ersattes 1998 av Rio PMP300. Men företaget som ägde Rio PMP300, Diamond Multimedia, blev stämda av några som krävde att de slutade producera spelarna. Andledningen var att de som stämde (ett skivbolag) ansåg att Rio bröt mot en lag, 1992 US Home Recording Act.

Domstolen ansåg att Rio PMP300 inte var till för att spela in och därför inte berördes av förbudet.

På dagens mp3- spelare kan man göra mycket mer än man kunde för 11 år sedan, när den först kom. Man kan lyssna på musik, ljudböcker, radio och ibland spela in.

Nu, år 2009, börjar mp3:n ersättas av den mer alsidiga ipod:en.

Källa: www.nyteknik.se

En digital ljudspelare, även kallad mp3-spelare är något du kan bära med dig överallt medan du lyssnar på musik från den. Du lyssnar på musiken i hörlurar och man laddar oftast in musiken från datorn via en USB-kabel.
Musiken lagras antagligen på ett minneskort, flashminne eller en hårddisk.
Mp3 spelarna kostar olika mkt på hur de ser ut, hur mycket minne de har och hur stora/små de är.

MP3, egentligen MPEG-1 Audio Layer 3, är en del av standarden MPEG-1. MP3 använder en komprimering av ljud, vilket innebär att en del av ljudsignalen försvinner när ljudet komprimeras till MP3. Vid låg bitrate ger MP3 dålig ljudkvalitet jämfört med motsvarande nyare destruktiva filformat, men vid högre bitrate är kvalitetförlusten inte lika påtaglig. En låt i MP3-formatet kräver något mer diskutrymme än nyare filformat. MP3 med 128 kbit/s (kallas även 16 kB/s eller 128 kbps) ger en ljudkvalitet som är tillräcklig och blev snabbt en inofficiell standard när nerladdningsprogram blev allt vanligare. Idag är dock oftast 192kbit/s ett minimikrav och 320kbit/s är inte ovanligt att se. En möjlig efterträdare till MP3 är FLAC som tillåter komprimering utan att någon information går förlorad (lossless). Filer som är komprimerade i MP3-formatet kallas vanligen för MP3-filer eller MP3:or.
MP3 bygger på patent ägda av bland andra Fraunhofer IIS. I praktiken innebär det att den som tillverkar en MP3-spelare måste betala licensavgifter. Algoritmen utvecklades 1991 vid universitetet i Hannover i Tyskland.
MP3 är ett av de absolut mest populära ljudformaten idag, vilket beror på att formatet har funnits under en lång tid och har hunnit etablera sig. Formatet stöder dessutom ID3-taggar vilket används för att spara dold metainformation till exempel album, artist och kommentarer. Motsvarigheter till ID3 finns hos flera populära filformat, till exempel WMA.
MP3 är inte detsamma som MPEG-3, som inte har funnits annat än som ett dokument.
Formaten MP3 blir alltmer populär, även bland dem som tidigare varit mot distribution av musikfiler som saknar kopieringsskydd.

''Jag fattar inte varför man ska använda en förkortning som mkt på en sån här
sida'',''de e en chatt förkortning,Sen va är en MPEG-1,Sen finns de inga rubriker så hela texten ser stökig ut''

Open Source

2009-04-20T12:09:46Z

Kevan:

Öppen källkod, engelska Open Source, är datorprogram där källkoden är tillgänglig att använda, läsa, modifiera och vidaredistribuera för den som vill. Detta gör att användaren kan försäkra sig om att programmet gör vad det ska, eller anpassa det till sina behov. Sådana modifikationer erbjuds vanligen tillbaka till den ursprunglige upphovsmannen, som kan välja att göra dem till en del av den officiella versionen.

Typiskt för öppen källkod är att arbetet och underhållet sköts av ett antal personer, organisationer och företag som koordinerar sitt arbete via Internet. Detta till skillnad från klassisk proprietär källkod där det vanligen är ett enda företag som utvecklar och tillhandahåller produkten. Dock finns det även inom öppen källkods-projekt vanligen en fast hierarki med en eller ett fåtal personer som har sista ordet om vad som kommer att bli en del av den officiella produkten.

Begreppet spreds först av Open Source Initiative, som grundades av Eric S. Raymond och Bruce Perens. Definitionen på öppen källkod konstruerades efter den senares Debian Free Software Guidelines.

Nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu ska toaletten spolas.

Open Source

2009-04-20T12:00:03Z

Kevan: Ny sida: Öppen källkod, engelska Open Source, är datorprogram där källkoden är tillgänglig att använda, läsa, modifiera och vidaredistribuera för den som vill. Detta gör att användaren k...

Cpu - hur tänker datorn?

2009-04-20T11:56:10Z

Kevan:

'''Cpu – hur tänker datorn.''' jag heter Glenn.

En CPU (Central Processing Unit) eller centralprocessor är enheten som exekverar program i en dator genom att hämta maskininstruktioner och utföra begärda operationer som beräkningar och datahantering. Processorer finns i ett stort antal varianter och återfinns i moderna maskiner och apparater, från bilar till kaffebryggare. I dagligt tal avses ofta den typen av processor som sitter i en PC (persondator).
Tidigare kunde processorer lätt uppdelas i kategorierna RISC och CISC. RISC står för engelskans Reduced Instruction Set Computing samt CISC för Complex Instruction Set Computing. En processor av typen RISC är konstruerad för att klara av enkla operationer väldigt snabbt. CISC å andra sidan är konstruerad för att kunna göra komplicerade operationer men kan inte utföra dem särskilt snabbt. Utvecklingen har sedan dess gått ihop så att dessa två varianter har lånat mycket teknik från varandra. Dagens processorer kan inte med lätthet klassificeras i endera gruppen.
En viktig del i en processor är ALU:n (Arithmetic Logic Unit) en enhet som utför logiska och enklare aritmetiska operationer såsom addition och subtraktion. För beräkningar med flyttal krävs antingen en följd av enkla instruktioner eller en matematikprocessor (flyttalsprocessor). Den var ursprungligen ett tillbehör men ingår numera som standard i moderna processorer för PC-marknaden.
En processor utför instruktioner av maskinkod. Merparten av dagens datorer är von Neuman-datorer och läser därmed instruktioner från sitt arbetsminne.
Processorer är idag uppbyggda av tiotals miljoner transistorer på en yta av ett par cm2. Antalet transistorer man kan få in på ett chip har hittills ökat exponentiellt enligt Moores lag.

'''CPU = Central Processing Unit'''<nowiki>Skriv in icke-wiki-formaterad text här</nowiki>

En centralenhet (CPU) är en elektronisk krets som kan utföra datorprogram. Denna breda definition enkelt kan tillämpas på många tidiga datorer som fanns långt innan begreppet "CPU" aldrig kom till allmän användning. Begreppet i sig och dess INITIALORD har varit i bruk i databranschen åtminstone sedan början av 1960-talet (Weik 1961). Form, design och implementation av processorer har förändrats dramatiskt sedan de tidigaste exemplen, men deras grundläggande funktion har förblivit i stort sett samma.

Tidig CPU var skräddarsydda som en del av ett större, ibland en-av-en-sådan dator. Men detta kostsamma metoden att utforma egna processorer för en viss tillämpning har i stort sett lämnat plats för utvecklingen av mass-producerade processorer som är anpassade för en eller flera funktioner. Denna standardisering trend allmänhet började i en tid präglad av diskreta transistor stordatorer och minidatorer och har accelererat snabbt med POPULARISERING av integrerade kretsar (IC). IC har gjort att allt mer komplexa processorer som skall konstrueras och tillverkas på toleranser för storleksordningen nanometer. Både miniaturization och standardisering av processorer har ökat förekomsten av dessa digitala produkter i det moderna livet långt utöver den begränsade användningen av dedicerade datorer maskiner. Moderna mikroprocessorer visas i allt från bilar till mobiltelefoner till barnleksaker.

Före införandet av maskiner som liknar dagens processorer, datorer såsom ENIAC var tvungen att vara fysiskt rewired för att utföra olika uppgifter. Dessa maskiner är ofta kallad "fast programmet datorer, eftersom de var tvungna att vara fysiskt omkonfigureras för att köra ett annat program. Eftersom begreppet "CPU" definieras i allmänhet som en mjukvara (datorprogram) utförande enhet tidigast produkter som kan med rätta kallas CPU kom med införandet av lagrat program dator.

Idén om ett lagrat program dator var redan under ENIAC konstruktion, men var ursprungligen utelämnats så att maskinen kan bli klar tidigare. Den 30 juni 1945, före ENIAC var färdig, matematikern John von Neumann delade ut papper med titeln "första utkast till en rapport om EDVAC." Det talas också om utformningen av ett lagrat program dator som skulle vara avslutad i augusti 1949 (von Neumann 1945). EDVAC var konstruerad för att utföra ett visst antal instruktioner (eller åtgärder) av olika slag. Dessa instruktioner kan kombineras för att skapa användbara program för EDVAC löpa. Betecknande program skrivna för EDVAC förvarades i hög hastighet datorminnet stället anges av fysiska ledningar på datorn. Detta löste en allvarlig begränsning av ENIAC, som var den stora mängd tid och kraft det tog att konfigurera datorn att göra en ny uppgift. Med von Neumann konstruktion, programmet eller programvara, som EDVAC sprang kan ändras bara genom att ändra innehållet i datorns minne. [1]

Medan von Neumann oftast krediteras med utformningen av lagrat program dator på grund av sin konstruktion EDVAC, andra före honom såsom Konrad Zuse hade föreslagit liknande idéer. Dessutom är den så kallade Harvard-arkitekturen av Harvard Mark I, som blev klar innan EDVAC också utnyttjade ett lagrat program design använder hålslaget papper band snarare än elektroniska minne. Den huvudsakliga skillnaden mellan von Neumann och Harvard arkitekturer är att den senare separerar lagring och behandling av CPU-instruktioner och data, medan den tidigare använder samma minnesutrymme för båda. De flesta moderna processorer är främst von Neumann i design, men delar av Harvard-arkitekturen är allmänt sett också.

Att digital utrustning, alla processorer hantera diskreta stater och därför kräver någon form av kopplingselement att skilja mellan och ändra dessa stater. Innan kommersiell acceptans av transistor, Reläer och vakuumrör (thermionic ventiler) var vanligen används som kopplingselement. Även om dessa hade skilda hastighet fördelar jämfört med tidigare, rent mekaniska konstruktioner, de var otillförlitliga av olika anledningar. Till exempel bygga likström följdnummer logiska kretsar av överföringsenheter kräver extra hårdvara för att hantera problemet med kontakt avvisningsfrekvens. Även vakuumrör inte lider av kontakt avvisningsfrekvens måste de värma upp innan det blir fullt fungerande och så småningom sluta fungera helt. [2] Vanligtvis, när en tub misslyckades, processorn måste diagnostiseras att lokalisera misslyckas komponent så det skulle kunna ersättas. Därför tidigt elektroniskt (vakuum rör baserade) datorer i allmänhet snabbare men mindre tillförlitliga än elektromekaniska (stafett baserade) datorer.

Tube datorer gillar EDVAC tenderat att genomsnitt åtta timmar mellan misslyckanden, medan relä datorer liksom (långsammare, men tidigare) Harvard Mark jag inte mycket sällan (Weik 1961:238). I slutändan rör baserade processorer blev dominerande på grund av de betydande hastighet fördelarna allmänhet uppvägs tillförlitligheten problem. De flesta av dessa tidiga synkron CPU sprang till låga klockan priser jämfört med moderna mikroelektroniska mönster (se nedan för en diskussion om klockan ränta). Klocksignal frekvenser från 100 kHz till 4 MHz var mycket vanligt vid denna tid, begränsat till stor del av hastigheten på Kopplingsanordningarna de byggdes med.

Utformningen komplicerade CPU höjas enligt olika tekniker underlättas bygga mindre och mer tillförlitliga elektroniska enheter. Den första förbättringen kom med införandet av transistor. Transistorized processorer under 1950-talet och 1960-talet inte längre var tvungna att byggas ut av skrymmande, otillförlitlig, och bräcklig kopplingselement gillar vakuumrör och elektriska reläer. Med denna förbättring mer komplexa och tillförlitlig CPU byggdes på ett eller flera kretskort innehåller diskreta (enskilda) komponenter.

Cpu - hur tänker datorn?

2009-04-20T11:55:10Z

Kevan:

'''Cpu – hur tänker datorn.''' ja

En CPU (Central Processing Unit) eller centralprocessor är enheten som exekverar program i en dator genom att hämta maskininstruktioner och utföra begärda operationer som beräkningar och datahantering. Processorer finns i ett stort antal varianter och återfinns i moderna maskiner och apparater, från bilar till kaffebryggare. I dagligt tal avses ofta den typen av processor som sitter i en PC (persondator).
Tidigare kunde processorer lätt uppdelas i kategorierna RISC och CISC. RISC står för engelskans Reduced Instruction Set Computing samt CISC för Complex Instruction Set Computing. En processor av typen RISC är konstruerad för att klara av enkla operationer väldigt snabbt. CISC å andra sidan är konstruerad för att kunna göra komplicerade operationer men kan inte utföra dem särskilt snabbt. Utvecklingen har sedan dess gått ihop så att dessa två varianter har lånat mycket teknik från varandra. Dagens processorer kan inte med lätthet klassificeras i endera gruppen.
En viktig del i en processor är ALU:n (Arithmetic Logic Unit) en enhet som utför logiska och enklare aritmetiska operationer såsom addition och subtraktion. För beräkningar med flyttal krävs antingen en följd av enkla instruktioner eller en matematikprocessor (flyttalsprocessor). Den var ursprungligen ett tillbehör men ingår numera som standard i moderna processorer för PC-marknaden.
En processor utför instruktioner av maskinkod. Merparten av dagens datorer är von Neuman-datorer och läser därmed instruktioner från sitt arbetsminne.
Processorer är idag uppbyggda av tiotals miljoner transistorer på en yta av ett par cm2. Antalet transistorer man kan få in på ett chip har hittills ökat exponentiellt enligt Moores lag.

'''CPU = Central Processing Unit'''<nowiki>Skriv in icke-wiki-formaterad text här</nowiki>

En centralenhet (CPU) är en elektronisk krets som kan utföra datorprogram. Denna breda definition enkelt kan tillämpas på många tidiga datorer som fanns långt innan begreppet "CPU" aldrig kom till allmän användning. Begreppet i sig och dess INITIALORD har varit i bruk i databranschen åtminstone sedan början av 1960-talet (Weik 1961). Form, design och implementation av processorer har förändrats dramatiskt sedan de tidigaste exemplen, men deras grundläggande funktion har förblivit i stort sett samma.

Tidig CPU var skräddarsydda som en del av ett större, ibland en-av-en-sådan dator. Men detta kostsamma metoden att utforma egna processorer för en viss tillämpning har i stort sett lämnat plats för utvecklingen av mass-producerade processorer som är anpassade för en eller flera funktioner. Denna standardisering trend allmänhet började i en tid präglad av diskreta transistor stordatorer och minidatorer och har accelererat snabbt med POPULARISERING av integrerade kretsar (IC). IC har gjort att allt mer komplexa processorer som skall konstrueras och tillverkas på toleranser för storleksordningen nanometer. Både miniaturization och standardisering av processorer har ökat förekomsten av dessa digitala produkter i det moderna livet långt utöver den begränsade användningen av dedicerade datorer maskiner. Moderna mikroprocessorer visas i allt från bilar till mobiltelefoner till barnleksaker.

Före införandet av maskiner som liknar dagens processorer, datorer såsom ENIAC var tvungen att vara fysiskt rewired för att utföra olika uppgifter. Dessa maskiner är ofta kallad "fast programmet datorer, eftersom de var tvungna att vara fysiskt omkonfigureras för att köra ett annat program. Eftersom begreppet "CPU" definieras i allmänhet som en mjukvara (datorprogram) utförande enhet tidigast produkter som kan med rätta kallas CPU kom med införandet av lagrat program dator.

Idén om ett lagrat program dator var redan under ENIAC konstruktion, men var ursprungligen utelämnats så att maskinen kan bli klar tidigare. Den 30 juni 1945, före ENIAC var färdig, matematikern John von Neumann delade ut papper med titeln "första utkast till en rapport om EDVAC." Det talas också om utformningen av ett lagrat program dator som skulle vara avslutad i augusti 1949 (von Neumann 1945). EDVAC var konstruerad för att utföra ett visst antal instruktioner (eller åtgärder) av olika slag. Dessa instruktioner kan kombineras för att skapa användbara program för EDVAC löpa. Betecknande program skrivna för EDVAC förvarades i hög hastighet datorminnet stället anges av fysiska ledningar på datorn. Detta löste en allvarlig begränsning av ENIAC, som var den stora mängd tid och kraft det tog att konfigurera datorn att göra en ny uppgift. Med von Neumann konstruktion, programmet eller programvara, som EDVAC sprang kan ändras bara genom att ändra innehållet i datorns minne. [1]

Medan von Neumann oftast krediteras med utformningen av lagrat program dator på grund av sin konstruktion EDVAC, andra före honom såsom Konrad Zuse hade föreslagit liknande idéer. Dessutom är den så kallade Harvard-arkitekturen av Harvard Mark I, som blev klar innan EDVAC också utnyttjade ett lagrat program design använder hålslaget papper band snarare än elektroniska minne. Den huvudsakliga skillnaden mellan von Neumann och Harvard arkitekturer är att den senare separerar lagring och behandling av CPU-instruktioner och data, medan den tidigare använder samma minnesutrymme för båda. De flesta moderna processorer är främst von Neumann i design, men delar av Harvard-arkitekturen är allmänt sett också.

Att digital utrustning, alla processorer hantera diskreta stater och därför kräver någon form av kopplingselement att skilja mellan och ändra dessa stater. Innan kommersiell acceptans av transistor, Reläer och vakuumrör (thermionic ventiler) var vanligen används som kopplingselement. Även om dessa hade skilda hastighet fördelar jämfört med tidigare, rent mekaniska konstruktioner, de var otillförlitliga av olika anledningar. Till exempel bygga likström följdnummer logiska kretsar av överföringsenheter kräver extra hårdvara för att hantera problemet med kontakt avvisningsfrekvens. Även vakuumrör inte lider av kontakt avvisningsfrekvens måste de värma upp innan det blir fullt fungerande och så småningom sluta fungera helt. [2] Vanligtvis, när en tub misslyckades, processorn måste diagnostiseras att lokalisera misslyckas komponent så det skulle kunna ersättas. Därför tidigt elektroniskt (vakuum rör baserade) datorer i allmänhet snabbare men mindre tillförlitliga än elektromekaniska (stafett baserade) datorer.

Tube datorer gillar EDVAC tenderat att genomsnitt åtta timmar mellan misslyckanden, medan relä datorer liksom (långsammare, men tidigare) Harvard Mark jag inte mycket sällan (Weik 1961:238). I slutändan rör baserade processorer blev dominerande på grund av de betydande hastighet fördelarna allmänhet uppvägs tillförlitligheten problem. De flesta av dessa tidiga synkron CPU sprang till låga klockan priser jämfört med moderna mikroelektroniska mönster (se nedan för en diskussion om klockan ränta). Klocksignal frekvenser från 100 kHz till 4 MHz var mycket vanligt vid denna tid, begränsat till stor del av hastigheten på Kopplingsanordningarna de byggdes med.

Utformningen komplicerade CPU höjas enligt olika tekniker underlättas bygga mindre och mer tillförlitliga elektroniska enheter. Den första förbättringen kom med införandet av transistor. Transistorized processorer under 1950-talet och 1960-talet inte längre var tvungna att byggas ut av skrymmande, otillförlitlig, och bräcklig kopplingselement gillar vakuumrör och elektriska reläer. Med denna förbättring mer komplexa och tillförlitlig CPU byggdes på ett eller flera kretskort innehåller diskreta (enskilda) komponenter.