<?xml version="1.0"?>
<feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xml:lang="sv">
	<id>https://wikiskola.se/api.php?action=feedcontributions&amp;feedformat=atom&amp;user=JakobLindau</id>
	<title>Wikiskola - Användarbidrag [sv]</title>
	<link rel="self" type="application/atom+xml" href="https://wikiskola.se/api.php?action=feedcontributions&amp;feedformat=atom&amp;user=JakobLindau"/>
	<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php/Special:Bidrag/JakobLindau"/>
	<updated>2026-06-08T03:58:27Z</updated>
	<subtitle>Användarbidrag</subtitle>
	<generator>MediaWiki 1.41.1</generator>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30531</id>
		<title>Begrepp inom stående vågor</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30531"/>
		<updated>2015-01-27T13:18:12Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Refraktion */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Centrala begrepp som kräver utförlig förklaring ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Pulser ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Fysik12.JPG|650px|miniatyr]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Du skickar i väg ett bowlingklot, så att du träffar en kvarbliven kägla. En del av klotets kinesiska energi används till för att fälla käglan. Men det går också att fälla käglan utan att sända ett klot eller någon annat sports föremål. Tänk dig att du ska använda en fjäder istället som är spänd förbi käglan. Med en snabb handviftning o sidled kan du skapa en utbuktning på fjärden. Eftersom att fjädern är elastiskt bunden till varandra drar de efter hand med sig nya, och en puls varandra i väg. Och när pulsen når käglan så fälls käglan. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pulsen transporterar energi längs fjädern, men ingen materia har förflyttats. De enskilda fjädervarven rörde sig bara vinkelrätt ut från fjädern och tillbaka när pulsen passerade, &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
--[[Användare:Frank|Frank]] ([[Användardiskussion:Frank|diskussion]]) 27 januari 2015 kl. 12.41 (UTC)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Vågor ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Wave-sv.png|miniatyr|340px | höger|Våg.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det finns två olika sorters vågor, transversell våg och longitudinell våg. Transversell våg är en våg sådan som vi har arbetat som liknar en sinuskurva och på det sättet ljuset kan formas på(svängningen är vinkelrät mot utbredningsriktningen). Transversell våg är däremot en våg som liknar en ljudvåg, eller en våg i en fjärder(svängningarna är i samma riktning/motsatt som utbredningsriktningen). I en Transversell våg finns det fyra viktiga element, Aplitud(A), Våglängd(λ), Periodtid(T) och Frekvens(f). Aplutiden är alltså den största möjliga utslaget på vågen d.v.s. &amp;quot;mittenläget&amp;quot; av vågen till en av utslaget (utbuktningarna) i vågen och ju större vågen är desto större blir amplituden. Våglängden är alltså längden mellan två &amp;quot;utbuktningar&amp;quot; (två toppar) (ej vågdal och vågtopp), två utbuktningar åt samma håll. Periodtiden är hur lång tid det tar får vågen att gå en period, alltså hur lång tid det tar för vågen att åka från vågtoppen till vågdalen och tillbaka till vågtoppen igen. Frekvens är hur många svängningar vågen gör per sekund, alltså hur många perioder per sekund. En ekvation för att lösa ut T eller f kan skrivas på detta sätt ---&amp;gt;  f=1/T  &amp;lt;==&amp;gt;   T=1/f&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Gurpreet&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodiska vågor ===&lt;br /&gt;
Moa&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Reflexion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Vad definierar en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om man fokuserar en ljusstråle mot en yta kommer en del av ljuset &lt;br /&gt;
kastas tillbaka eller bort från ytan, med andra ord reflekteras ljuset.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Finns det olika styrkor på en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kvantiteten av reflektionen beror helt på själva ytan ljuset träffar, &lt;br /&gt;
olika ytor är bättre eller sämre på att reflektera ljus. Det är även så &lt;br /&gt;
att ytans struktur avgör riktningen på det reflekterade ljuset. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Exempel på olika reflexioner:&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;1. REGELBUNDEN&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En slät och plan yta, exempelvis en blank metallplåt, som träffas av &lt;br /&gt;
parallella ljusstrålar kommer att reflektera ljuset så att strålarna &lt;br /&gt;
fortfarande är parallella efter reflexionen. &lt;br /&gt;
Det kallas för en regelbunden reflexion.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Slät yra reflexion.png|vänster]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;2. DIFFUS&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En en blank och vit vägg består av en skorvig yta, det vill &lt;br /&gt;
säga att väggen inte är slät utan har små men synliga bucklor &lt;br /&gt;
och där med reflekterar ljuset åt alla möjliga håll, oberoende &lt;br /&gt;
av de infallande ljusstrålarnas riktning. &lt;br /&gt;
Denna typ av reflektion kallas för diffus reflexion. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Grov yta reflexion.png|centralt]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Av: Mattias Norberg TE12A&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transmission ===&lt;br /&gt;
August&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Superposition ===&lt;br /&gt;
Kasper&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Refraktion ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Fénytörés.jpg|miniatyr|Ljus genom luft samt plexi, ljuset i detta experiment genomgår refraktion vilket kan ses i den lägre strålen och reflektion vilket kan ses i den övre.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra objekt visas närmare än de är, är den ansvarig för att tillåta vatten att förstora objekt. Först, som ljuset går in i en droppe vatten, saktar ner. Om vattenytan inte är plan, då ljuset kommer att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Refraktion kan ses när man tittar in i en skål med vatten. Luft har ett brytningsindex av ca 1,0003, och vatten har ett brytningsindex av ca 1,3330. Om en person ser på ett rakt föremål, såsom en penna som är placerad med en vinkel, delvis i vattnet, förefaller objektet som böjt vid vattenytan. Detta beror på böjningen av ljusstrålar när de rör sig från vattnet till luften. När strålarna når ögat så ser det dem som om de vore raka strålar och tar således inte hänsyn till ljusets brytning. Detta gör att pennan att visas högre och vattnet visas grundare än det egentligen är. De djup som vattnet verkar vara när den ses från ovan är känd som det skenbara djupet. För små infallsvinklar (mätt från normalen, när sin θ är ungefär densamma som tan θ) så är förhållandet mellan det uppenbara och det verkliga djupet samma som förhållandet mellan brytnings indexet av luft och vatten. Men när infallsvinkeln närmar 90&amp;lt;sup&amp;gt;o&amp;lt;/sup&amp;gt;, närmar det uppenbara djupet noll, även om reflektionen ökar, vilket begränsar observationer vid höga infallsvinklar. Omvänt närmar sig synlig höjd oändlighet som infallsvinkeln (underifrån) ökar, men ännu tidigare, eftersom vinkeln för total inre reflektion är närmade sig, även om bilden bleknar från denna vy.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra så att ett objekt ser närmare ut än de är, vilket kan användas för att förstora objekt med hjälp av vatten. När ljuset går in i en droppe vatten saktar det ner. Om vattenytan inte är plan, så kommer ljuset att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, så blir den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] ([[Användardiskussion:JakobLindau|diskussion]]) 26 januari 2053 kl. 19.02 (UTC)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Brytningslagen för vågor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Brytnignslagen.png|miniatyr]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Sin α = λ&amp;lt;sub&amp;gt;1&amp;lt;/sub&amp;gt;/AB; Sin ß = λ&amp;lt;sub&amp;gt;2&amp;lt;/sub&amp;gt;/AB ←→ Sin α/Sin ß = λ&amp;lt;sub&amp;gt;1&amp;lt;/sub&amp;gt;/λ&amp;lt;sub&amp;gt;2&amp;lt;/sub&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Frekvensen är konstant, förlängning med f ger: &lt;br /&gt;
Sin α/ Sin ß = f * λ&amp;lt;sub&amp;gt;1&amp;lt;/sub&amp;gt;/f * λ&amp;lt;sub&amp;gt;2&amp;lt;/sub&amp;gt; = V&amp;lt;sub&amp;gt;1&amp;lt;/sub&amp;gt;/V&amp;lt;sub&amp;gt;2&amp;lt;/sub&amp;gt; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vi vet att α = i och ß = b&lt;br /&gt;
Sin i/Sin b = V&amp;lt;sub&amp;gt;1&amp;lt;/sub&amp;gt;/V&amp;lt;sub&amp;gt;2&amp;lt;/sub&amp;gt; = konstant&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Diffraktion ===&lt;br /&gt;
Miro&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Diffraktion, eller böjning som det också kallas, är ett begrepp som beskriver hur en vågrörelse sprids då den träffar ett hinder. Se bild A. Storleken på öppningen mellan hindret bestämmer hur böjd diffraktionskurvan blir. Ju mindre öppning, desto mer böjd blir vågrörelsen efter det att den träffat hindret. På bild A så är det vattenvågor som slår in i hindret. Diffraktion ser annorlunda ut baserat på vilken typ av våg man har. Om vågrörelsen är av typen ljus, så uppstår också diffraktion. Däremot så blir diffraktionens form inte identisk med den som uppstår då vågrörelsen är utav vatten. Se bild B. Precis som vid diffraktion av vatten så har storleken på &amp;quot;öppningen&amp;quot; som ljuset passerar stor betydelse. Ju mindre öppning, desto bredare blir diffraktionen. I bildexempel B så är öppningen 0.1 mm stor. Om öppningen var 0.01 mm stor så skulle ljuset breda ut sig ännu mer mot den svarta bakgrunden. Observera att bredden på hindrets öppning måste vara mindre än ljusstrålens bredd. Om en laserstråle med diametern 0.5mm skickas genom en öppning som är större än 0.5mm så kommer ingen diffraktion att uppstå. Öppningen måste alltså vara mindre än ljusstrålens diameter för att diffraktion skall uppnås. Se bild C.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Bild A: http:// i.imgur.com/trOTMHu.jpg&lt;br /&gt;
Bild B: http:// i.imgur.com/ofk0fS5.jpg?1&lt;br /&gt;
Bild C: http:// i.imgur.com/Rp2g8Go.jpg?1&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Interferens ===&lt;br /&gt;
Interferens är benämningen på två eller flera vågrörelser vars överlappning resulterar i ett amplifierande eller nollställande av svängningar. När man placerar två periodiska vågkällor i fas intill varandra kan man observera detta fenomen. I överensstämmelse med superpositionsprincipen så blir summan av två överlagrade - interfererande eller överlappande- vågorna förstärkta eller försvagade. Som bilden &#039;Two sources interference&#039; tydligt exemplifierar bildas smala stråk utan någon vågrörelse mellan vågorna då somliga vågor med diametralt motsatta amplituder tar ut varandra. Detta interferens mönster förekommer också i optikens värld och kan testas med ett dubbelspalts experiment. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Two sources interference.gif|Two sources interference]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Av: Oscar Rasinaho&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Stående vågor ===&lt;br /&gt;
Tamara&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resonans ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Bro kollapsar av vind.gif|350px|miniatyr|höger|En egenproducerad GIF av Tacoma Narrows Bridge kollaps. (Längd 30 sekunder)]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Resonans, även kallat självsvängning eller egensvängning är ett allmänt fenomen hos oscillerande eller vibrerande system som innebär att även en svag periodisk yttre störning (pådrivande kraft) nära systemets egenfrekvens kan leda till att systemets svängningsamplitud ökar kraftigt. Något som uppstår när en frekvens med lågt energiinehåll träffar ett odämpat material och får de odämpade materialet att hamna i självsvängning med samma svängingstid som lågenergifrekvensen de odämpade materialet träffats av, vilket i sin tur leder till ett ökat energiinnehåll i denna frekvens. Denna kraftiga enegriökning kan medföra diverse problem i olika situationer, allt ifrån en mindre alvarlig situation med att A-strängen på en gitarr kan få E-strängen i röresle till att vinden kan få en hel bro att rasa. I exemplet med gitarren så kan en A-sträng med frekvensen 440 Hz få E-strängen på 330 Hz att hamna i svängningeftersom både A och E- strängen på gittaren har en gemensam ton på 1320 Hz. Anledningen till att bron &amp;quot;Tacoma Narrows Bridge&amp;quot; som kollapsade var på grund av en felkonstruktion som de inblandade visste om. De var känt att bron kunde hamna i självsvängning genom att fånga upp vindens frekvens och förstäka den genom hela bron. Något konstruktionsteamet aldrig trodde skulle ske men en dag den 1 juli 1940 har vinden de rätta förhållanden som krävs och bron hamnar i kraftig självsvängning, vilket leder till för stor påfrestning i bärande balkar som ledde till att bron kollapsade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
--[[Användare:MaxAllerborg|MaxAllerborg]] ([[Användardiskussion:MaxAllerborg|diskussion]]) 26 januari 2015 kl. 23.52 (UTC)&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Begrepp av ordförklaringstyp ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodisk ===&lt;br /&gt;
Josefine&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transversell ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Att en våg är transversell innebär att vågen har punkter på svängningsriktningen som är vinkelräta i förhållande till utbredningsriktningen. Man kan se denna egenskap i bland annat strängade instrument som gitarrer, men man kan se denna egenskap även i elektromagnetiska vågor. Kortfattat betyder transversell att något är tvärgående eller att en rät linje skär i andra linjer.&lt;br /&gt;
[[Fil:Drum vibration mode23.gif|200x200px|inramad|höger|Simulering av falukorv]] &lt;br /&gt;
[[Fil:G4HHKMY.jpg|100x100px|inramad|centrerad|Falukorvsknugen rapporterar]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Knugen transcends through space and time&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Longitudinell ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30493</id>
		<title>Begrepp inom stående vågor</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30493"/>
		<updated>2015-01-27T11:22:51Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Refraktion */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Centrala begrepp som kräver utförlig förklaring ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Pulser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Av Frank&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Vågor ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Wave-sv.png|miniatyr|340px | höger|Våg.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det finns två olika sorters vågor, transversell våg och longitudinell våg. Transversell våg är en våg sådan som vi har arbetat som liknar en sinuskurva och på det sättet ljuset kan formas på(svängningen är vinkelrät mot utbredningsriktningen). Transversell våg är däremot en våg som liknar en ljudvåg, eller en våg i en fjärder(svängningarna är i samma riktning/motsatt som utbredningsriktningen). I en Transversell våg finns det fyra viktiga element, Aplitud(A), Våglängd(λ), Periodtid(T) och Frekvens(f). Aplutiden är alltså den största möjliga utslaget på vågen d.v.s. &amp;quot;mittenläget&amp;quot; av vågen till en av utslaget (utbuktningarna) i vågen och ju större vågen är desto större blir amplituden. Våglängden är alltså längden mellan två &amp;quot;utbuktningar&amp;quot; (två toppar) (ej vågdal och vågtopp), två utbuktningar åt samma håll. Periodtiden är hur lång tid det tar får vågen att gå en period, alltså hur lång tid det tar för vågen att åka från vågtoppen till vågdalen och tillbaka till vågtoppen igen. Frekvens är hur många svängningar vågen gör per sekund, alltså hur många perioder per sekund. En ekvation för att lösa ut T eller f kan skrivas på detta sätt ---&amp;gt;  f=1/T  &amp;lt;==&amp;gt;   T=1/f&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Wave-sv.png|miniatyr|340px | höger|Våg.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Gurpreet&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodiska vågor ===&lt;br /&gt;
Moa&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Reflexion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Vad definierar en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om man fokuserar en ljusstråle mot en yta kommer en del av ljuset &lt;br /&gt;
kastas tillbaka eller bort från ytan, med andra ord reflekteras ljuset.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Finns det olika styrkor på en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kvantiteten av reflektionen beror helt på själva ytan ljuset träffar, &lt;br /&gt;
olika ytor är bättre eller sämre på att reflektera ljus. Det är även så &lt;br /&gt;
att ytans struktur avgör riktningen på det reflekterade ljuset. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Exempel på olika reflexioner:&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;1. REGELBUNDEN&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En slät och plan yta, exempelvis en blank metallplåt, som träffas av &lt;br /&gt;
parallella ljusstrålar kommer att reflektera ljuset så att strålarna &lt;br /&gt;
fortfarande är parallella efter reflexionen. &lt;br /&gt;
Det kallas för en regelbunden reflexion.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Slät yra reflexion.png|vänster]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;2. DIFFUS&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En en blank och vit vägg består av en skorvig yta, det vill &lt;br /&gt;
säga att väggen inte är slät utan har små men synliga bucklor &lt;br /&gt;
och där med reflekterar ljuset åt alla möjliga håll, oberoende &lt;br /&gt;
av de infallande ljusstrålarnas riktning. &lt;br /&gt;
Denna typ av reflektion kallas för diffus reflexion. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Grov yta reflexion.png|centralt]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Av: Mattias Norberg TE12A&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transmission ===&lt;br /&gt;
August&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Superposition ===&lt;br /&gt;
Kasper&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Refraktion ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Fénytörés.jpg|miniatyr|Ljus genom luft samt plexi, ljuset i detta experiment genomgår refraktion vilket kan ses i den lägre strålen och reflektion vilket kan ses i den övre.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra objekt visas närmare än de är, är den ansvarig för att tillåta vatten att förstora objekt. Först, som ljuset går in i en droppe vatten, saktar ner. Om vattenytan inte är plan, då ljuset kommer att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Refraktion kan ses när man tittar in i en skål med vatten. Luft har ett brytningsindex av ca 1,0003, och vatten har ett brytningsindex av ca 1,3330. Om en person ser på ett rakt föremål, såsom en penna som är placerad med en vinkel, delvis i vattnet, förefaller objektet som böjt vid vattenytan. Detta beror på böjningen av ljusstrålar när de rör sig från vattnet till luften. När strålarna når ögat så ser det dem som om de vore raka strålar och tar således inte hänsyn till ljusets brytning. Detta gör att pennan att visas högre och vattnet visas grundare än det egentligen är. De djup som vattnet verkar vara när den ses från ovan är känd som det skenbara djupet. För små infallsvinklar (mätt från normalen, när sin θ är ungefär densamma som tan θ) så är förhållandet mellan det uppenbara och det verkliga djupet samma som förhållandet mellan brytnings indexet av luft och vatten. Men när infallsvinkeln närmar 90&amp;lt;sup&amp;gt;o&amp;lt;/sup&amp;gt;, närmar det uppenbara djupet noll, även om reflektionen ökar, vilket begränsar observationer vid höga infallsvinklar. Omvänt närmar sig synlig höjd oändlighet som infallsvinkeln (underifrån) ökar, men ännu tidigare, eftersom vinkeln för total inre reflektion är närmade sig, även om bilden bleknar från denna vy.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra så att ett objekt ser närmare ut än de är, vilket kan användas för att förstora objekt med hjälp av vatten. När ljuset går in i en droppe vatten saktar det ner. Om vattenytan inte är plan, så kommer ljuset att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, så blir den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] ([[Användardiskussion:JakobLindau|diskussion]]) 29 januari 2015 kl. 19.02 (UTC)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Brytningslagen för vågor ===&lt;br /&gt;
Johnny&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Diffraktion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Miro&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Interferens ===&lt;br /&gt;
Interferens är benämningen på två eller flera vågrörelser vars överlappning resulterar i ett amplifierande eller nollställande av svängningar. När man placerar två periodiska vågkällor i fas intill varandra kan man observera detta fenomen. I överensstämmelse med superpositionsprincipen så blir summan av två överlagrade - interfererande eller överlappande- vågorna förstärkta eller försvagade. Som bilden &#039;Two sources interference&#039; tydligt exemplifierar bildas smala stråk utan någon vågrörelse mellan vågorna då somliga vågor med diametralt motsatta amplituder tar ut varandra. Detta interferens mönster förekommer också i optikens värld och kan testas med ett dubbelspalts experiment. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Two sources interference.gif|Two sources interference]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Av: Oscar Rasinaho&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Stående vågor ===&lt;br /&gt;
Tamara&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resonans ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Bro kollapsar av vind.gif|350px|miniatyr|höger|En egenproducerad GIF av Tacoma Narrows Bridge kollaps. (Längd 30 sekunder)]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Resonans, även kallat självsvängning eller egensvängning är ett allmänt fenomen hos oscillerande eller vibrerande system som innebär att även en svag periodisk yttre störning (pådrivande kraft) nära systemets egenfrekvens kan leda till att systemets svängningsamplitud ökar kraftigt. Något som uppstår när en frekvens med lågt energiinehåll träffar ett odämpat material och får de odämpade materialet att hamna i självsvängning med samma svängingstid som lågenergifrekvensen de odämpade materialet träffats av, vilket i sin tur leder till ett ökat energiinnehåll i denna frekvens. Denna kraftiga enegriökning kan medföra diverse problem i olika situationer, allt ifrån en mindre alvarlig situation med att A-strängen på en gitarr kan få E-strängen i röresle till att vinden kan få en hel bro att rasa. I exemplet med gitarren så kan en A-sträng med frekvensen 440 Hz få E-strängen på 330 Hz att hamna i svängningeftersom både A och E- strängen på gittaren har en gemensam ton på 1320 Hz. Anledningen till att bron &amp;quot;Tacoma Narrows Bridge&amp;quot; som kollapsade var på grund av en felkonstruktion som de inblandade visste om. De var känt att bron kunde hamna i självsvängning genom att fånga upp vindens frekvens och förstäka den genom hela bron. Något konstruktionsteamet aldrig trodde skulle ske men en dag den 1 juli 1940 har vinden de rätta förhållanden som krävs och bron hamnar i kraftig självsvängning, vilket leder till för stor påfrestning i bärande balkar som ledde till att bron kollapsade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
--[[Användare:MaxAllerborg|MaxAllerborg]] ([[Användardiskussion:MaxAllerborg|diskussion]]) 26 januari 2015 kl. 23.52 (UTC)&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Begrepp av ordförklaringstyp ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodisk ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transversell ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Longitudinell ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30492</id>
		<title>Begrepp inom stående vågor</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30492"/>
		<updated>2015-01-27T11:22:05Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Refraktion */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Centrala begrepp som kräver utförlig förklaring ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Pulser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Av Frank&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Vågor ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Wave-sv.png|miniatyr|340px | höger|Våg.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det finns två olika sorters vågor, transversell våg och longitudinell våg. Transversell våg är en våg sådan som vi har arbetat som liknar en sinuskurva och på det sättet ljuset kan formas på(svängningen är vinkelrät mot utbredningsriktningen). Transversell våg är däremot en våg som liknar en ljudvåg, eller en våg i en fjärder(svängningarna är i samma riktning/motsatt som utbredningsriktningen). I en Transversell våg finns det fyra viktiga element, Aplitud(A), Våglängd(λ), Periodtid(T) och Frekvens(f). Aplutiden är alltså den största möjliga utslaget på vågen d.v.s. &amp;quot;mittenläget&amp;quot; av vågen till en av utslaget (utbuktningarna) i vågen och ju större vågen är desto större blir amplituden. Våglängden är alltså längden mellan två &amp;quot;utbuktningar&amp;quot; (två toppar) (ej vågdal och vågtopp), två utbuktningar åt samma håll. Periodtiden är hur lång tid det tar får vågen att gå en period, alltså hur lång tid det tar för vågen att åka från vågtoppen till vågdalen och tillbaka till vågtoppen igen. Frekvens är hur många svängningar vågen gör per sekund, alltså hur många perioder per sekund. En ekvation för att lösa ut T eller f kan skrivas på detta sätt ---&amp;gt;  f=1/T  &amp;lt;==&amp;gt;   T=1/f&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Wave-sv.png|miniatyr|340px | höger|Våg.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Gurpreet&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodiska vågor ===&lt;br /&gt;
Moa&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Reflexion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Vad definierar en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om man fokuserar en ljusstråle mot en yta kommer en del av ljuset &lt;br /&gt;
kastas tillbaka eller bort från ytan, med andra ord reflekteras ljuset.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Finns det olika styrkor på en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kvantiteten av reflektionen beror helt på själva ytan ljuset träffar, &lt;br /&gt;
olika ytor är bättre eller sämre på att reflektera ljus. Det är även så &lt;br /&gt;
att ytans struktur avgör riktningen på det reflekterade ljuset. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Exempel på olika reflexioner:&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;1. REGELBUNDEN&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En slät och plan yta, exempelvis en blank metallplåt, som träffas av &lt;br /&gt;
parallella ljusstrålar kommer att reflektera ljuset så att strålarna &lt;br /&gt;
fortfarande är parallella efter reflexionen. &lt;br /&gt;
Det kallas för en regelbunden reflexion.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Slät yra reflexion.png|vänster]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;2. DIFFUS&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En en blank och vit vägg består av en skorvig yta, det vill &lt;br /&gt;
säga att väggen inte är slät utan har små men synliga bucklor &lt;br /&gt;
och där med reflekterar ljuset åt alla möjliga håll, oberoende &lt;br /&gt;
av de infallande ljusstrålarnas riktning. &lt;br /&gt;
Denna typ av reflektion kallas för diffus reflexion. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Grov yta reflexion.png|centralt]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Av: Mattias Norberg TE12A&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transmission ===&lt;br /&gt;
August&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Superposition ===&lt;br /&gt;
Kasper&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Refraktion ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Fénytörés.jpg|miniatyr|Ljus genom luft samt plexi, ljuset i detta experiment genomgår refraktion vilket kan ses i den lägre strålen och reflektion vilket kan ses i den övre.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra objekt visas närmare än de är, är den ansvarig för att tillåta vatten att förstora objekt. Först, som ljuset går in i en droppe vatten, saktar ner. Om vattenytan inte är plan, då ljuset kommer att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Refraktion kan ses när man tittar in i en skål med vatten. Luft har ett brytningsindex av ca 1,0003, och vatten har ett brytningsindex av ca 1,3330. Om en person ser på ett rakt föremål, såsom en penna som är placerad med en vinkel, delvis i vattnet, förefaller objektet som böjt vid vattenytan. Detta beror på böjningen av ljusstrålar när de rör sig från vattnet till luften. När strålarna når ögat så ser det dem som om de vore raka strålar och tar således inte hänsyn till ljusets brytning. Detta gör att pennan att visas högre och vattnet visas grundare än det egentligen är. De djup som vattnet verkar vara när den ses från ovan är känd som det skenbara djupet. För små infallsvinklar (mätt från normalen, när sin θ är ungefär densamma som tan θ) så är förhållandet mellan det uppenbara och det verkliga djupet samma som förhållandet mellan brytnings indexet av luft och vatten. Men när infallsvinkeln närmar 90&amp;lt;sup&amp;gt;o&amp;lt;/sup&amp;gt;, närmar det uppenbara djupet noll, även om reflektionen ökar, vilket begränsar observationer vid höga infallsvinklar. Omvänt närmar sig synlig höjd oändlighet som infallsvinkeln (underifrån) ökar, men ännu tidigare, eftersom vinkeln för total inre reflektion är närmade sig, även om bilden bleknar från denna vy.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra så att ett objekt ser närmare ut än de är, vilket kan användas för att förstora objekt med hjälp av vatten. När ljuset går in i en droppe vatten saktar det ner. Om vattenytan inte är plan, så kommer ljuset att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, så blir den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] ([[Användardiskussion:JakobLindau|diskussion]]) 26 januari 2015 kl. 19.02 (UTC)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Brytningslagen för vågor ===&lt;br /&gt;
Johnny&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Diffraktion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Miro&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Interferens ===&lt;br /&gt;
Interferens är benämningen på två eller flera vågrörelser vars överlappning resulterar i ett amplifierande eller nollställande av svängningar. När man placerar två periodiska vågkällor i fas intill varandra kan man observera detta fenomen. I överensstämmelse med superpositionsprincipen så blir summan av två överlagrade - interfererande eller överlappande- vågorna förstärkta eller försvagade. Som bilden &#039;Two sources interference&#039; tydligt exemplifierar bildas smala stråk utan någon vågrörelse mellan vågorna då somliga vågor med diametralt motsatta amplituder tar ut varandra. Detta interferens mönster förekommer också i optikens värld och kan testas med ett dubbelspalts experiment. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Two sources interference.gif|Two sources interference]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Av: Oscar Rasinaho&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Stående vågor ===&lt;br /&gt;
Tamara&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resonans ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Bro kollapsar av vind.gif|350px|miniatyr|höger|En egenproducerad GIF av Tacoma Narrows Bridge kollaps. (Längd 30 sekunder)]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Resonans, även kallat självsvängning eller egensvängning är ett allmänt fenomen hos oscillerande eller vibrerande system som innebär att även en svag periodisk yttre störning (pådrivande kraft) nära systemets egenfrekvens kan leda till att systemets svängningsamplitud ökar kraftigt. Något som uppstår när en frekvens med lågt energiinehåll träffar ett odämpat material och får de odämpade materialet att hamna i självsvängning med samma svängingstid som lågenergifrekvensen de odämpade materialet träffats av, vilket i sin tur leder till ett ökat energiinnehåll i denna frekvens. Denna kraftiga enegriökning kan medföra diverse problem i olika situationer, allt ifrån en mindre alvarlig situation med att A-strängen på en gitarr kan få E-strängen i röresle till att vinden kan få en hel bro att rasa. I exemplet med gitarren så kan en A-sträng med frekvensen 440 Hz få E-strängen på 330 Hz att hamna i svängningeftersom både A och E- strängen på gittaren har en gemensam ton på 1320 Hz. Anledningen till att bron &amp;quot;Tacoma Narrows Bridge&amp;quot; som kollapsade var på grund av en felkonstruktion som de inblandade visste om. De var känt att bron kunde hamna i självsvängning genom att fånga upp vindens frekvens och förstäka den genom hela bron. Något konstruktionsteamet aldrig trodde skulle ske men en dag den 1 juli 1940 har vinden de rätta förhållanden som krävs och bron hamnar i kraftig självsvängning, vilket leder till för stor påfrestning i bärande balkar som ledde till att bron kollapsade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
--[[Användare:MaxAllerborg|MaxAllerborg]] ([[Användardiskussion:MaxAllerborg|diskussion]]) 26 januari 2015 kl. 23.52 (UTC)&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Begrepp av ordförklaringstyp ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodisk ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transversell ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Longitudinell ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30489</id>
		<title>Begrepp inom stående vågor</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30489"/>
		<updated>2015-01-27T11:04:55Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Refraktion */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Centrala begrepp som kräver utförlig förklaring ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Pulser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Av Frank&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Vågor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det finns två olika sorters vågor, transversell våg och longitudinell våg. Transversell våg är en våg sådan som vi har arbetat som liknar en sinuskurva och på det sättet ljuset kan formas på(svängningen är vinkelrät mot utbredningsriktningen). Transversell våg är däremot en våg som liknar en ljudvåg, eller en våg i en fjärder(svängningarna är i samma riktning/motsatt som utbredningsriktningen). I en Transversell våg finns det fyra viktiga element, Aplitud(A), Våglängd(λ), Periodtid(T) och Frekvens(f). Aplutiden är alltså den största möjliga utslaget på vågen d.v.s. &amp;quot;mittenläget&amp;quot; av vågen till en av utslaget (utbuktningarna) i vågen och ju större vågen är desto större blir amplituden. Våglängden är alltså längden mellan två &amp;quot;utbuktningar&amp;quot; (två toppar) (ej vågdal och vågtopp), två utbuktningar åt samma håll. Periodtiden är hur lång tid det tar får vågen att gå en period, alltså hur lång tid det tar för vågen att åka från vågtoppen till vågdalen och tillbaka till vågtoppen igen. Frekvens är hur många svängningar vågen gör per sekund, alltså hur många perioder per sekund. En ekvation för att lösa ut T eller f kan skrivas på detta sätt ---&amp;gt;  f=1/T  &amp;lt;==&amp;gt;   T=1/f&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/2/27/Wave-sv.png&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Gurpreet&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodiska vågor ===&lt;br /&gt;
Moa&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Reflexion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Vad definierar en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om man fokuserar en ljusstråle mot en yta kommer en del av ljuset &lt;br /&gt;
kastas tillbaka eller bort från ytan, med andra ord reflekteras ljuset.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Finns det olika styrkor på en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kvantiteten av reflektionen beror helt på själva ytan ljuset träffar, &lt;br /&gt;
olika ytor är bättre eller sämre på att reflektera ljus. Det är även så &lt;br /&gt;
att ytans struktur avgör riktningen på det reflekterade ljuset. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Exempel på olika reflexioner:&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;1. REGELBUNDEN&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En slät och plan yta, exempelvis en blank metallplåt, som träffas av &lt;br /&gt;
parallella ljusstrålar kommer att reflektera ljuset så att strålarna &lt;br /&gt;
fortfarande är parallella efter reflexionen. &lt;br /&gt;
Det kallas för en regelbunden reflexion.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Slät yra reflexion.png|vänster]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;2. DIFFUS&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En en blank och vit vägg består av en skorvig yta, det vill &lt;br /&gt;
säga att väggen inte är slät utan har små men synliga bucklor &lt;br /&gt;
och där med reflekterar ljuset åt alla möjliga håll, oberoende &lt;br /&gt;
av de infallande ljusstrålarnas riktning. &lt;br /&gt;
Denna typ av reflektion kallas för diffus reflexion. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Grov yta reflexion.png|centralt]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Av: Mattias Norberg TE12A&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transmission ===&lt;br /&gt;
August&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Superposition ===&lt;br /&gt;
Kasper&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Refraktion ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Fénytörés.jpg|miniatyr|Ljus genom luft samt plexi, ljuset i detta experiment genomgår refraktion vilket kan ses i den lägre strålen och reflektion vilket kan ses i den övre.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra objekt visas närmare än de är, är den ansvarig för att tillåta vatten att förstora objekt. Först, som ljuset går in i en droppe vatten, saktar ner. Om vattenytan inte är plan, då ljuset kommer att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra så att ett objekt ser närmare ut än de är, vilket kan användas för att förstora objekt med hjälp av vatten. När ljuset går in i en droppe vatten saktar det ner. Om vattenytan inte är plan, så kommer ljuset att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, så blir den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] ([[Användardiskussion:JakobLindau|diskussion]]) 27 januari 2015 kl. 11.02 (UTC)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Brytningslagen för vågor ===&lt;br /&gt;
Johnny&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Diffraktion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Miro&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Interferens ===&lt;br /&gt;
Interferens är benämningen på två eller flera vågrörelser vars överlappning resulterar i ett amplifierande eller nollställande av svängningar. När man placerar två periodiska vågkällor i fas intill varandra kan man observera detta fenomen. I överensstämmelse med superpositionsprincipen så blir summan av två överlagrade - interfererande eller överlappande- vågorna förstärkta eller försvagade. Som bilden &#039;Two sources interference&#039; tydligt exemplifierar bildas smala stråk utan någon vågrörelse mellan vågorna då somliga vågor med diametralt motsatta amplituder tar ut varandra. Detta interferens mönster förekommer också i optikens värld och kan testas med ett dubbelspalts experiment. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Two sources interference.gif|Two sources interference]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Av: Oscar Rasinaho&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Stående vågor ===&lt;br /&gt;
Tamara&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resonans ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Bro kollapsar av vind.gif|350px|miniatyr|höger|En egenproducerad GIF av Tacoma Narrows Bridge kollaps. (Längd 30 sekunder)]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Resonans, även kallat självsvängning eller egensvängning är ett allmänt fenomen hos oscillerande eller vibrerande system som innebär att även en svag periodisk yttre störning (pådrivande kraft) nära systemets egenfrekvens kan leda till att systemets svängningsamplitud ökar kraftigt. Något som uppstår när en frekvens med lågt energiinehåll träffar ett odämpat material och får de odämpade materialet att hamna i självsvängning med samma svängingstid som lågenergifrekvensen de odämpade materialet träffats av, vilket i sin tur leder till ett ökat energiinnehåll i denna frekvens. Denna kraftiga enegriökning kan medföra diverse problem i olika situationer, allt ifrån en mindre alvarlig situation med att A-strängen på en gitarr kan få E-strängen i röresle till att vinden kan få en hel bro att rasa. I exemplet med gitarren så kan en A-sträng med frekvensen 440 Hz få E-strängen på 330 Hz att hamna i svängningeftersom både A och E- strängen på gittaren har en gemensam ton på 1320 Hz. Anledningen till att bron &amp;quot;Tacoma Narrows Bridge&amp;quot; som kollapsade var på grund av en felkonstruktion som de inblandade visste om. De var känt att bron kunde hamna i självsvängning genom att fånga upp vindens frekvens och förstäka den genom hela bron. Något konstruktionsteamet aldrig trodde skulle ske men en dag den 1 juli 1940 har vinden de rätta förhållanden som krävs och bron hamnar i kraftig självsvängning, vilket leder till för stor påfrestning i bärande balkar som ledde till att bron kollapsade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
--[[Användare:MaxAllerborg|MaxAllerborg]] ([[Användardiskussion:MaxAllerborg|diskussion]]) 26 januari 2015 kl. 23.52 (UTC)&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Begrepp av ordförklaringstyp ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodisk ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transversell ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Longitudinell ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30488</id>
		<title>Begrepp inom stående vågor</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30488"/>
		<updated>2015-01-27T11:04:21Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Refraktion */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Centrala begrepp som kräver utförlig förklaring ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Pulser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Av Frank&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Vågor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det finns två olika sorters vågor, transversell våg och longitudinell våg. Transversell våg är en våg sådan som vi har arbetat som liknar en sinuskurva och på det sättet ljuset kan formas på(svängningen är vinkelrät mot utbredningsriktningen). Transversell våg är däremot en våg som liknar en ljudvåg, eller en våg i en fjärder(svängningarna är i samma riktning/motsatt som utbredningsriktningen). I en Transversell våg finns det fyra viktiga element, Aplitud(A), Våglängd(λ), Periodtid(T) och Frekvens(f). Aplutiden är alltså den största möjliga utslaget på vågen d.v.s. &amp;quot;mittenläget&amp;quot; av vågen till en av utslaget (utbuktningarna) i vågen och ju större vågen är desto större blir amplituden. Våglängden är alltså längden mellan två &amp;quot;utbuktningar&amp;quot; (två toppar) (ej vågdal och vågtopp), två utbuktningar åt samma håll. Periodtiden är hur lång tid det tar får vågen att gå en period, alltså hur lång tid det tar för vågen att åka från vågtoppen till vågdalen och tillbaka till vågtoppen igen. Frekvens är hur många svängningar vågen gör per sekund, alltså hur många perioder per sekund. En ekvation för att lösa ut T eller f kan skrivas på detta sätt ---&amp;gt;  f=1/T  &amp;lt;==&amp;gt;   T=1/f&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/2/27/Wave-sv.png&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Gurpreet&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodiska vågor ===&lt;br /&gt;
Moa&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Reflexion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Vad definierar en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om man fokuserar en ljusstråle mot en yta kommer en del av ljuset &lt;br /&gt;
kastas tillbaka eller bort från ytan, med andra ord reflekteras ljuset.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Finns det olika styrkor på en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kvantiteten av reflektionen beror helt på själva ytan ljuset träffar, &lt;br /&gt;
olika ytor är bättre eller sämre på att reflektera ljus. Det är även så &lt;br /&gt;
att ytans struktur avgör riktningen på det reflekterade ljuset. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Exempel på olika reflexioner:&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;1. REGELBUNDEN&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En slät och plan yta, exempelvis en blank metallplåt, som träffas av &lt;br /&gt;
parallella ljusstrålar kommer att reflektera ljuset så att strålarna &lt;br /&gt;
fortfarande är parallella efter reflexionen. &lt;br /&gt;
Det kallas för en regelbunden reflexion.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Slät yra reflexion.png|vänster]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;2. DIFFUS&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En en blank och vit vägg består av en skorvig yta, det vill &lt;br /&gt;
säga att väggen inte är slät utan har små men synliga bucklor &lt;br /&gt;
och där med reflekterar ljuset åt alla möjliga håll, oberoende &lt;br /&gt;
av de infallande ljusstrålarnas riktning. &lt;br /&gt;
Denna typ av reflektion kallas för diffus reflexion. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Grov yta reflexion.png|centralt]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Av: Mattias Norberg TE12A&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transmission ===&lt;br /&gt;
August&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Superposition ===&lt;br /&gt;
Kasper&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Refraktion ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Fénytörés.jpg|miniatyr|Ljus genom luft samt plexi, ljuset i detta experiment genomgår refraktion vilket kan ses i den lägre strålen och reflektion vilket kan ses i den övre.]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra objekt visas närmare än de är, är den ansvarig för att tillåta vatten att förstora objekt. Först, som ljuset går in i en droppe vatten, saktar ner. Om vattenytan inte är plan, då ljuset kommer att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra så att ett objekt ser närmare ut än de är, vilket kan användas för att förstora objekt med hjälp av vatten. När ljuset går in i en droppe vatten saktar det ner. Om vattenytan inte är plan, så kommer ljuset att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, så blir den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] ([[Användardiskussion:JakobLindau|diskussion]]) 27 januari 2015 kl. 11.02 (UTC)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Brytningslagen för vågor ===&lt;br /&gt;
Johnny&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Diffraktion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Miro&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Interferens ===&lt;br /&gt;
Interferens är benämningen på två eller flera vågrörelser vars överlappning resulterar i ett amplifierande eller nollställande av svängningar. När man placerar två periodiska vågkällor i fas intill varandra kan man observera detta fenomen. I överensstämmelse med superpositionsprincipen så blir summan av två överlagrade - interfererande eller överlappande- vågorna förstärkta eller försvagade. Som bilden &#039;Two sources interference&#039; tydligt exemplifierar bildas smala stråk utan någon vågrörelse mellan vågorna då somliga vågor med diametralt motsatta amplituder tar ut varandra. Detta interferens mönster förekommer också i optikens värld och kan testas med ett dubbelspalts experiment. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Two sources interference.gif|Two sources interference]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Av: Oscar Rasinaho&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Stående vågor ===&lt;br /&gt;
Tamara&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resonans ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Bro kollapsar av vind.gif|350px|miniatyr|höger|En egenproducerad GIF av Tacoma Narrows Bridge kollaps. (Längd 30 sekunder)]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Resonans, även kallat självsvängning eller egensvängning är ett allmänt fenomen hos oscillerande eller vibrerande system som innebär att även en svag periodisk yttre störning (pådrivande kraft) nära systemets egenfrekvens kan leda till att systemets svängningsamplitud ökar kraftigt. Något som uppstår när en frekvens med lågt energiinehåll träffar ett odämpat material och får de odämpade materialet att hamna i självsvängning med samma svängingstid som lågenergifrekvensen de odämpade materialet träffats av, vilket i sin tur leder till ett ökat energiinnehåll i denna frekvens. Denna kraftiga enegriökning kan medföra diverse problem i olika situationer, allt ifrån en mindre alvarlig situation med att A-strängen på en gitarr kan få E-strängen i röresle till att vinden kan få en hel bro att rasa. I exemplet med gitarren så kan en A-sträng med frekvensen 440 Hz få E-strängen på 330 Hz att hamna i svängningeftersom både A och E- strängen på gittaren har en gemensam ton på 1320 Hz. Anledningen till att bron &amp;quot;Tacoma Narrows Bridge&amp;quot; som kollapsade var på grund av en felkonstruktion som de inblandade visste om. De var känt att bron kunde hamna i självsvängning genom att fånga upp vindens frekvens och förstäka den genom hela bron. Något konstruktionsteamet aldrig trodde skulle ske men en dag den 1 juli 1940 har vinden de rätta förhållanden som krävs och bron hamnar i kraftig självsvängning, vilket leder till för stor påfrestning i bärande balkar som ledde till att bron kollapsade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
--[[Användare:MaxAllerborg|MaxAllerborg]] ([[Användardiskussion:MaxAllerborg|diskussion]]) 26 januari 2015 kl. 23.52 (UTC)&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Begrepp av ordförklaringstyp ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodisk ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transversell ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Longitudinell ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30487</id>
		<title>Begrepp inom stående vågor</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30487"/>
		<updated>2015-01-27T11:02:44Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Refraktion */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Centrala begrepp som kräver utförlig förklaring ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Pulser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Av Frank&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Vågor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det finns två olika sorters vågor, transversell våg och longitudinell våg. Transversell våg är en våg sådan som vi har arbetat som liknar en sinuskurva och på det sättet ljuset kan formas på(svängningen är vinkelrät mot utbredningsriktningen). Transversell våg är däremot en våg som liknar en ljudvåg, eller en våg i en fjärder(svängningarna är i samma riktning/motsatt som utbredningsriktningen). I en Transversell våg finns det fyra viktiga element, Aplitud(A), Våglängd(λ), Periodtid(T) och Frekvens(f). Aplutiden är alltså den största möjliga utslaget på vågen d.v.s. &amp;quot;mittenläget&amp;quot; av vågen till en av utslaget (utbuktningarna) i vågen och ju större vågen är desto större blir amplituden. Våglängden är alltså längden mellan två &amp;quot;utbuktningar&amp;quot; (två toppar) (ej vågdal och vågtopp), två utbuktningar åt samma håll. Periodtiden är hur lång tid det tar får vågen att gå en period, alltså hur lång tid det tar för vågen att åka från vågtoppen till vågdalen och tillbaka till vågtoppen igen. Frekvens är hur många svängningar vågen gör per sekund, alltså hur många perioder per sekund. En ekvation för att lösa ut T eller f kan skrivas på detta sätt ---&amp;gt;  f=1/T  &amp;lt;==&amp;gt;   T=1/f&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/2/27/Wave-sv.png&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
-Gurpreet&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodiska vågor ===&lt;br /&gt;
Moa&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Reflexion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Vad definierar en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om man fokuserar en ljusstråle mot en yta kommer en del av ljuset &lt;br /&gt;
kastas tillbaka eller bort från ytan, med andra ord reflekteras ljuset.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Finns det olika styrkor på en reflexion?&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Kvantiteten av reflektionen beror helt på själva ytan ljuset träffar, &lt;br /&gt;
olika ytor är bättre eller sämre på att reflektera ljus. Det är även så &lt;br /&gt;
att ytans struktur avgör riktningen på det reflekterade ljuset. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;Exempel på olika reflexioner:&#039;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;1. REGELBUNDEN&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En slät och plan yta, exempelvis en blank metallplåt, som träffas av &lt;br /&gt;
parallella ljusstrålar kommer att reflektera ljuset så att strålarna &lt;br /&gt;
fortfarande är parallella efter reflexionen. &lt;br /&gt;
Det kallas för en regelbunden reflexion.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Slät yra reflexion.png|vänster]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;2. DIFFUS&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
En en blank och vit vägg består av en skorvig yta, det vill &lt;br /&gt;
säga att väggen inte är slät utan har små men synliga bucklor &lt;br /&gt;
och där med reflekterar ljuset åt alla möjliga håll, oberoende &lt;br /&gt;
av de infallande ljusstrålarnas riktning. &lt;br /&gt;
Denna typ av reflektion kallas för diffus reflexion. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Grov yta reflexion.png|centralt]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Av: Mattias Norberg TE12A&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transmission ===&lt;br /&gt;
August&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Superposition ===&lt;br /&gt;
Kasper&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Refraktion ===&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra objekt visas närmare än de är, är den ansvarig för att tillåta vatten att förstora objekt. Först, som ljuset går in i en droppe vatten, saktar ner. Om vattenytan inte är plan, då ljuset kommer att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Fénytörés.jpg|miniatyr|Ljus genom luft samt plexi, ljuset i detta experiment genomgår refraktion vilket kan ses i den lägre strålen och reflektion vilket kan ses i den övre.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom, eftersom refraktion kan göra så att ett objekt ser närmare ut än de är, vilket kan användas för att förstora objekt med hjälp av vatten. När ljuset går in i en droppe vatten saktar det ner. Om vattenytan inte är plan, så kommer ljuset att böjas till en ny väg. Denna runda formen kommer att böja ljuset utåt och som den breder ut sig, så blir den bild som du ser blir större.&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] ([[Användardiskussion:JakobLindau|diskussion]]) 27 januari 2015 kl. 11.02 (UTC)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Brytningslagen för vågor ===&lt;br /&gt;
Johnny&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Diffraktion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Miro&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Interferens ===&lt;br /&gt;
Interferens är benämningen på två eller flera vågrörelser vars överlappning resulterar i ett amplifierande eller nollställande av svängningar. När man placerar två periodiska vågkällor i fas intill varandra kan man observera detta fenomen. I överensstämmelse med superpositionsprincipen så blir summan av två överlagrade - interfererande eller överlappande- vågorna förstärkta eller försvagade. Som bilden &#039;Two sources interference&#039; tydligt exemplifierar bildas smala stråk utan någon vågrörelse mellan vågorna då somliga vågor med diametralt motsatta amplituder tar ut varandra. Detta interferens mönster förekommer också i optikens värld och kan testas med ett dubbelspalts experiment. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Two sources interference.gif|Two sources interference]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Av: Oscar Rasinaho&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Stående vågor ===&lt;br /&gt;
Tamara&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resonans ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Bro kollapsar av vind.gif|350px|miniatyr|höger|En egenproducerad GIF av Tacoma Narrows Bridge kollaps. (Längd 30 sekunder)]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Resonans, även kallat självsvängning eller egensvängning är ett allmänt fenomen hos oscillerande eller vibrerande system som innebär att även en svag periodisk yttre störning (pådrivande kraft) nära systemets egenfrekvens kan leda till att systemets svängningsamplitud ökar kraftigt. Något som uppstår när en frekvens med lågt energiinehåll träffar ett odämpat material och får de odämpade materialet att hamna i självsvängning med samma svängingstid som lågenergifrekvensen de odämpade materialet träffats av, vilket i sin tur leder till ett ökat energiinnehåll i denna frekvens. Denna kraftiga enegriökning kan medföra diverse problem i olika situationer, allt ifrån en mindre alvarlig situation med att A-strängen på en gitarr kan få E-strängen i röresle till att vinden kan få en hel bro att rasa. I exemplet med gitarren så kan en A-sträng med frekvensen 440 Hz få E-strängen på 330 Hz att hamna i svängningeftersom både A och E- strängen på gittaren har en gemensam ton på 1320 Hz. Anledningen till att bron &amp;quot;Tacoma Narrows Bridge&amp;quot; som kollapsade var på grund av en felkonstruktion som de inblandade visste om. De var känt att bron kunde hamna i självsvängning genom att fånga upp vindens frekvens och förstäka den genom hela bron. Något konstruktionsteamet aldrig trodde skulle ske men en dag den 1 juli 1940 har vinden de rätta förhållanden som krävs och bron hamnar i kraftig självsvängning, vilket leder till för stor påfrestning i bärande balkar som ledde till att bron kollapsade.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
--[[Användare:MaxAllerborg|MaxAllerborg]] ([[Användardiskussion:MaxAllerborg|diskussion]]) 26 januari 2015 kl. 23.52 (UTC)&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Begrepp av ordförklaringstyp ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodisk ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transversell ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Longitudinell ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30330</id>
		<title>Begrepp inom stående vågor</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Begrepp_inom_st%C3%A5ende_v%C3%A5gor&amp;diff=30330"/>
		<updated>2015-01-20T12:38:19Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Refraktion */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Centrala begrepp som kräver utförlig förklaring ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Pulser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Vågor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodiska vågor ===&lt;br /&gt;
Moa&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Reflexion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transmission ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Superposition ===&lt;br /&gt;
Kasper&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Refraktion ===&lt;br /&gt;
Jakob&lt;br /&gt;
=== Brytningslagen för vågor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Diffraktion ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Miro&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Interferens ===&lt;br /&gt;
Oscar&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Stående vågor ===&lt;br /&gt;
Tamara&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resonans ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Begrepp av ordförklaringstyp ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Periodisk ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Transversell ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Longitudinell ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27239</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27239"/>
		<updated>2014-06-03T13:57:20Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
[[Fil:Standard Model of Elementary Particles-sv.svg|miniatyr|325px|Standardmodellen över elementarpartiklar.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta-minus Decay.svg|miniatyr|höger|Betasönderfall innebär att den radioaktiva kärnan avger en betapartikel.]]&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
=Slutsatser=&lt;br /&gt;
Det är svårt att förstå vad Feynman menar när han säger att det finns ett samband emellan tauonen och betasönderfall då det inte finns någon tydlig koppling. Detta kan bero på att man hade en annan tro på hur det fungerade då som sedan visat sig vara felaktig, det kan även vara så att vid bokens författande så har man förkortat ett längre resonemang till ett kortare och på så sett tagit bort viktiga delar för att förstå hur Feynman tänker. Med en djupare kunskap och mer tid så är det säkerligen möjligt att hitta den koppling som Feynman såg men det är en uppgift för ett senare tillfälle.&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På deras hemsida framgår det tydligt att det är den officella hemsidan för nobelpriset. Den har vad som verkar information om samtliga nobelpris som givits ut. &lt;br /&gt;
Efter som att det är den officiella sidan om det gällande ämnet så kan man förutsätta att informationen som ges är korrekt. &lt;br /&gt;
Även ett flertal andra källor som jag tittat på styrker den informationen som ges vilket tyder på att den är korrekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
På forskning.se:s hemsida så står det att: &lt;br /&gt;
&#039;&#039;&amp;quot;Forskning.se drivs och utvecklas av tolv myndigheter och stiftelser som finansierar forskning samt landets lärosäten. Varje finansiär utser en ledamot till årsstämman där även fyra representanter från landets lärosäten finns med. En styrgrupp, vald av årsstämman, ansvarar övergripande för forskning.se:s verksamhet och budget. Redaktionen är placerad på Vetenskapsrådet, som är förvaltande organ.&amp;quot;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det faktum att det är myndigheter och lärosäten som driver siten för att samla forskningsinformation så kan man snabbt dra slutsatsen att det är en trovärdig källa. Om man sedan kollar på självaste artikeln så är den skriven av en vetenskapsjournalist och sedan i efterhand är faktakontrollerad av en professor i tillämpad kärnfysik vid institutionen för fysik och astronomi så ökar det trovärdigheten drastiskt. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den sista källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Strålsäkerhetsmyndigheten lyder under regeringen och tillhör Miljödepartementets ansvarsområde. Strålsäkerhetsmyndigheten har ansvar inom områdena strålskydd och kärnsäkerhet. Myndigheten arbetar pådrivande och förebyggande för att skydda människor och miljö från oönskade effekter av strålning. Efter som att det är en myndighet som leds av regeringen så kan man anta att det ställs en del krav på t.ex. äktheten av den information som myndigheten ger ut. Det är även en stor myndighet med ca 300 anställda som är kunniga i ämnet, har en budget på ca 400 miljoner kronor vilket gör det mindre troligt att småfel skulle existera i informationen. Den är även till viss del skattefinansierad vilket ökar kraven ännu mer.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[4] http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[5] http://www.linnaeus.uu.se/online/fysik/mikrokosmos/fymedicin.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27230</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27230"/>
		<updated>2014-06-02T09:33:01Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
[[Fil:Standard Model of Elementary Particles-sv.svg|miniatyr|325px|Standardmodellen över elementarpartiklar.]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta-minus Decay.svg|miniatyr|höger|Betasönderfall innebär att den radioaktiva kärnan avger en betapartikel.]]&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På deras hemsida framgår det tydligt att det är den officella hemsidan för nobelpriset. Den har vad som verkar information om samtliga nobelpris som givits ut. &lt;br /&gt;
Efter som att det är den officiella sidan om det gällande ämnet så kan man förutsätta att informationen som ges är korrekt. &lt;br /&gt;
Även ett flertal andra källor som jag tittat på styrker den informationen som ges vilket tyder på att den är korrekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
På forskning.se:s hemsida så står det att: &lt;br /&gt;
&#039;&#039;&amp;quot;Forskning.se drivs och utvecklas av tolv myndigheter och stiftelser som finansierar forskning samt landets lärosäten. Varje finansiär utser en ledamot till årsstämman där även fyra representanter från landets lärosäten finns med. En styrgrupp, vald av årsstämman, ansvarar övergripande för forskning.se:s verksamhet och budget. Redaktionen är placerad på Vetenskapsrådet, som är förvaltande organ.&amp;quot;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det faktum att det är myndigheter och lärosäten som driver siten för att samla forskningsinformation så kan man snabbt dra slutsatsen att det är en trovärdig källa. Om man sedan kollar på självaste artikeln så är den skriven av en vetenskapsjournalist och sedan i efterhand är faktakontrollerad av en professor i tillämpad kärnfysik vid institutionen för fysik och astronomi så ökar det trovärdigheten drastiskt. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den sista källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Strålsäkerhetsmyndigheten lyder under regeringen och tillhör Miljödepartementets ansvarsområde. Strålsäkerhetsmyndigheten har ansvar inom områdena strålskydd och kärnsäkerhet. Myndigheten arbetar pådrivande och förebyggande för att skydda människor och miljö från oönskade effekter av strålning. Efter som att det är en myndighet som leds av regeringen så kan man anta att det ställs en del krav på t.ex. äktheten av den information som myndigheten ger ut. Det är även en stor myndighet med ca 300 anställda som är kunniga i ämnet, har en budget på ca 400 miljoner kronor vilket gör det mindre troligt att småfel skulle existera i informationen. Den är även till viss del skattefinansierad vilket ökar kraven ännu mer.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[4] http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[5] http://www.linnaeus.uu.se/online/fysik/mikrokosmos/fymedicin.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27229</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27229"/>
		<updated>2014-06-02T09:30:41Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta-minus Decay.svg|miniatyr|höger|Betasönderfall innebär att den radioaktiva kärnan avger en betapartikel.]]&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På deras hemsida framgår det tydligt att det är den officella hemsidan för nobelpriset. Den har vad som verkar information om samtliga nobelpris som givits ut. &lt;br /&gt;
Efter som att det är den officiella sidan om det gällande ämnet så kan man förutsätta att informationen som ges är korrekt. &lt;br /&gt;
Även ett flertal andra källor som jag tittat på styrker den informationen som ges vilket tyder på att den är korrekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
På forskning.se:s hemsida så står det att: &lt;br /&gt;
&#039;&#039;&amp;quot;Forskning.se drivs och utvecklas av tolv myndigheter och stiftelser som finansierar forskning samt landets lärosäten. Varje finansiär utser en ledamot till årsstämman där även fyra representanter från landets lärosäten finns med. En styrgrupp, vald av årsstämman, ansvarar övergripande för forskning.se:s verksamhet och budget. Redaktionen är placerad på Vetenskapsrådet, som är förvaltande organ.&amp;quot;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det faktum att det är myndigheter och lärosäten som driver siten för att samla forskningsinformation så kan man snabbt dra slutsatsen att det är en trovärdig källa. Om man sedan kollar på självaste artikeln så är den skriven av en vetenskapsjournalist och sedan i efterhand är faktakontrollerad av en professor i tillämpad kärnfysik vid institutionen för fysik och astronomi så ökar det trovärdigheten drastiskt. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den sista källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Strålsäkerhetsmyndigheten lyder under regeringen och tillhör Miljödepartementets ansvarsområde. Strålsäkerhetsmyndigheten har ansvar inom områdena strålskydd och kärnsäkerhet. Myndigheten arbetar pådrivande och förebyggande för att skydda människor och miljö från oönskade effekter av strålning. Efter som att det är en myndighet som leds av regeringen så kan man anta att det ställs en del krav på t.ex. äktheten av den information som myndigheten ger ut. Det är även en stor myndighet med ca 300 anställda som är kunniga i ämnet, har en budget på ca 400 miljoner kronor vilket gör det mindre troligt att småfel skulle existera i informationen. Den är även till viss del skattefinansierad vilket ökar kraven ännu mer.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[4] http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[5] http://www.linnaeus.uu.se/online/fysik/mikrokosmos/fymedicin.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27228</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27228"/>
		<updated>2014-06-02T09:28:02Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Betasönderfall */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta-minus Decay.svg|miniatyr|höger|Betasönderfall innebär att den radioaktiva kärnan avger en betapartikel.]]&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På deras hemsida framgår det tydligt att det är den officella hemsidan för nobelpriset. Den har vad som verkar information om samtliga nobelpris som givits ut. &lt;br /&gt;
Efter som att det är den officiella sidan om det gällande ämnet så kan man förutsätta att informationen som ges är korrekt. &lt;br /&gt;
Även ett flertal andra källor som jag tittat på styrker den informationen som ges vilket tyder på att den är korrekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
På forskning.se:s hemsida så står det att: &lt;br /&gt;
&#039;&#039;&amp;quot;Forskning.se drivs och utvecklas av tolv myndigheter och stiftelser som finansierar forskning samt landets lärosäten. Varje finansiär utser en ledamot till årsstämman där även fyra representanter från landets lärosäten finns med. En styrgrupp, vald av årsstämman, ansvarar övergripande för forskning.se:s verksamhet och budget. Redaktionen är placerad på Vetenskapsrådet, som är förvaltande organ.&amp;quot;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det faktum att det är myndigheter och lärosäten som driver siten för att samla forskningsinformation så kan man snabbt dra slutsatsen att det är en trovärdig källa. Om man sedan kollar på självaste artikeln så är den skriven av en vetenskapsjournalist och sedan i efterhand är faktakontrollerad av en professor i tillämpad kärnfysik vid institutionen för fysik och astronomi så ökar det trovärdigheten drastiskt. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den sista källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Strålsäkerhetsmyndigheten lyder under regeringen och tillhör Miljödepartementets ansvarsområde. Strålsäkerhetsmyndigheten har ansvar inom områdena strålskydd och kärnsäkerhet. Myndigheten arbetar pådrivande och förebyggande för att skydda människor och miljö från oönskade effekter av strålning. Efter som att det är en myndighet som leds av regeringen så kan man anta att det ställs en del krav på t.ex. äktheten av den information som myndigheten ger ut. Det är även en stor myndighet med ca 300 anställda som är kunniga i ämnet, har en budget på ca 400 miljoner kronor vilket gör det mindre troligt att småfel skulle existera i informationen. Den är även till viss del skattefinansierad vilket ökar kraven ännu mer.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[4] http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[5] http://www.linnaeus.uu.se/online/fysik/mikrokosmos/fymedicin.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27216</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27216"/>
		<updated>2014-05-27T21:01:15Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Tredje källan */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På deras hemsida framgår det tydligt att det är den officella hemsidan för nobelpriset. Den har vad som verkar information om samtliga nobelpris som givits ut. &lt;br /&gt;
Efter som att det är den officiella sidan om det gällande ämnet så kan man förutsätta att informationen som ges är korrekt. &lt;br /&gt;
Även ett flertal andra källor som jag tittat på styrker den informationen som ges vilket tyder på att den är korrekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
På forskning.se:s hemsida så står det att: &lt;br /&gt;
&#039;&#039;&amp;quot;Forskning.se drivs och utvecklas av tolv myndigheter och stiftelser som finansierar forskning samt landets lärosäten. Varje finansiär utser en ledamot till årsstämman där även fyra representanter från landets lärosäten finns med. En styrgrupp, vald av årsstämman, ansvarar övergripande för forskning.se:s verksamhet och budget. Redaktionen är placerad på Vetenskapsrådet, som är förvaltande organ.&amp;quot;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det faktum att det är myndigheter och lärosäten som driver siten för att samla forskningsinformation så kan man snabbt dra slutsatsen att det är en trovärdig källa. Om man sedan kollar på självaste artikeln så är den skriven av en vetenskapsjournalist och sedan i efterhand är faktakontrollerad av en professor i tillämpad kärnfysik vid institutionen för fysik och astronomi så ökar det trovärdigheten drastiskt. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den sista källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Strålsäkerhetsmyndigheten lyder under regeringen och tillhör Miljödepartementets ansvarsområde. Strålsäkerhetsmyndigheten har ansvar inom områdena strålskydd och kärnsäkerhet. Myndigheten arbetar pådrivande och förebyggande för att skydda människor och miljö från oönskade effekter av strålning. Efter som att det är en myndighet som leds av regeringen så kan man anta att det ställs en del krav på t.ex. äktheten av den information som myndigheten ger ut. Det är även en stor myndighet med ca 300 anställda som är kunniga i ämnet, har en budget på ca 400 miljoner kronor vilket gör det mindre troligt att småfel skulle existera i informationen. Den är även till viss del skattefinansierad vilket ökar kraven ännu mer.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[4] http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[5] http://www.linnaeus.uu.se/online/fysik/mikrokosmos/fymedicin.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27215</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27215"/>
		<updated>2014-05-27T20:58:59Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Tredje källan */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På deras hemsida framgår det tydligt att det är den officella hemsidan för nobelpriset. Den har vad som verkar information om samtliga nobelpris som givits ut. &lt;br /&gt;
Efter som att det är den officiella sidan om det gällande ämnet så kan man förutsätta att informationen som ges är korrekt. &lt;br /&gt;
Även ett flertal andra källor som jag tittat på styrker den informationen som ges vilket tyder på att den är korrekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
På forskning.se:s hemsida så står det att: &lt;br /&gt;
&#039;&#039;&amp;quot;Forskning.se drivs och utvecklas av tolv myndigheter och stiftelser som finansierar forskning samt landets lärosäten. Varje finansiär utser en ledamot till årsstämman där även fyra representanter från landets lärosäten finns med. En styrgrupp, vald av årsstämman, ansvarar övergripande för forskning.se:s verksamhet och budget. Redaktionen är placerad på Vetenskapsrådet, som är förvaltande organ.&amp;quot;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det faktum att det är myndigheter och lärosäten som driver siten för att samla forskningsinformation så kan man snabbt dra slutsatsen att det är en trovärdig källa. Om man sedan kollar på självaste artikeln så är den skriven av en vetenskapsjournalist och sedan i efterhand är faktakontrollerad av en professor i tillämpad kärnfysik vid institutionen för fysik och astronomi så ökar det trovärdigheten drastiskt. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den sista källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Strålsäkerhetsmyndigheten lyder under regeringen och tillhör Miljödepartementets ansvarsområde. Strålsäkerhetsmyndigheten har ansvar inom områdena strålskydd och kärnsäkerhet. Myndigheten arbetar pådrivande och förebyggande för att skydda människor och miljö från oönskade effekter av strålning. Efter som att det är en myndighet som leds av regeringen så kan man anta att det ställs en del krav på t.ex. äktheten av den information som myndigheten ger ut. Det är även en stor myndighet med ca 300 anställda som är kunniga i ämnet vilket gör det mindre troligt att småfel skulle existera i informationen.  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[4] http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[5] http://www.linnaeus.uu.se/online/fysik/mikrokosmos/fymedicin.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27214</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27214"/>
		<updated>2014-05-27T20:56:15Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Här blir det källkritik */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På deras hemsida framgår det tydligt att det är den officella hemsidan för nobelpriset. Den har vad som verkar information om samtliga nobelpris som givits ut. &lt;br /&gt;
Efter som att det är den officiella sidan om det gällande ämnet så kan man förutsätta att informationen som ges är korrekt. &lt;br /&gt;
Även ett flertal andra källor som jag tittat på styrker den informationen som ges vilket tyder på att den är korrekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
På forskning.se:s hemsida så står det att: &lt;br /&gt;
&#039;&#039;&amp;quot;Forskning.se drivs och utvecklas av tolv myndigheter och stiftelser som finansierar forskning samt landets lärosäten. Varje finansiär utser en ledamot till årsstämman där även fyra representanter från landets lärosäten finns med. En styrgrupp, vald av årsstämman, ansvarar övergripande för forskning.se:s verksamhet och budget. Redaktionen är placerad på Vetenskapsrådet, som är förvaltande organ.&amp;quot;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det faktum att det är myndigheter och lärosäten som driver siten för att samla forskningsinformation så kan man snabbt dra slutsatsen att det är en trovärdig källa. Om man sedan kollar på självaste artikeln så är den skriven av en vetenskapsjournalist och sedan i efterhand är faktakontrollerad av en professor i tillämpad kärnfysik vid institutionen för fysik och astronomi så ökar det trovärdigheten drastiskt. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den sista källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Strålsäkerhetsmyndigheten lyder under regeringen och tillhör Miljödepartementets ansvarsområde. Strålsäkerhetsmyndigheten har ansvar inom områdena strålskydd och kärnsäkerhet. Myndigheten arbetar pådrivande och förebyggande för att skydda människor och miljö från oönskade effekter av strålning. Efter som att det är en myndighet som leds av regeringen så kan man anta att det ställs en del krav på t.ex. äktheten av den information som myndigheten ger ut. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[4] http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[5] http://www.linnaeus.uu.se/online/fysik/mikrokosmos/fymedicin.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27213</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27213"/>
		<updated>2014-05-27T20:51:17Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Referenser, källor */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På deras hemsida framgår det tydligt att det är den officella hemsidan för nobelpriset. Den har vad som verkar information om samtliga nobelpris som givits ut. &lt;br /&gt;
Efter som att det är den officiella sidan om det gällande ämnet så kan man förutsätta att informationen som ges är korrekt. &lt;br /&gt;
Även ett flertal andra källor som jag tittat på styrker den informationen som ges vilket tyder på att den är korrekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
På forskning.se:s hemsida så står det att: &lt;br /&gt;
&#039;&#039;&amp;quot;Forskning.se drivs och utvecklas av tolv myndigheter och stiftelser som finansierar forskning samt landets lärosäten. Varje finansiär utser en ledamot till årsstämman där även fyra representanter från landets lärosäten finns med. En styrgrupp, vald av årsstämman, ansvarar övergripande för forskning.se:s verksamhet och budget. Redaktionen är placerad på Vetenskapsrådet, som är förvaltande organ.&amp;quot;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det faktum att det är myndigheter och lärosäten som driver siten för att samla forskningsinformation så kan man snabbt dra slutsatsen att det är en trovärdig källa. Om man sedan kollar på självaste artikeln så är den skriven av en vetenskapsjournalist och sedan i efterhand är faktakontrollerad av en professor i tillämpad kärnfysik vid institutionen för fysik och astronomi så ökar det trovärdigheten drastiskt. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den sista källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[4] http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[5] http://www.linnaeus.uu.se/online/fysik/mikrokosmos/fymedicin.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27212</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27212"/>
		<updated>2014-05-27T20:50:43Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Här blir det källkritik */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På deras hemsida framgår det tydligt att det är den officella hemsidan för nobelpriset. Den har vad som verkar information om samtliga nobelpris som givits ut. &lt;br /&gt;
Efter som att det är den officiella sidan om det gällande ämnet så kan man förutsätta att informationen som ges är korrekt. &lt;br /&gt;
Även ett flertal andra källor som jag tittat på styrker den informationen som ges vilket tyder på att den är korrekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
På forskning.se:s hemsida så står det att: &lt;br /&gt;
&#039;&#039;&amp;quot;Forskning.se drivs och utvecklas av tolv myndigheter och stiftelser som finansierar forskning samt landets lärosäten. Varje finansiär utser en ledamot till årsstämman där även fyra representanter från landets lärosäten finns med. En styrgrupp, vald av årsstämman, ansvarar övergripande för forskning.se:s verksamhet och budget. Redaktionen är placerad på Vetenskapsrådet, som är förvaltande organ.&amp;quot;&#039;&#039; &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det faktum att det är myndigheter och lärosäten som driver siten för att samla forskningsinformation så kan man snabbt dra slutsatsen att det är en trovärdig källa. Om man sedan kollar på självaste artikeln så är den skriven av en vetenskapsjournalist och sedan i efterhand är faktakontrollerad av en professor i tillämpad kärnfysik vid institutionen för fysik och astronomi så ökar det trovärdigheten drastiskt. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den sista källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[4] http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27211</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27211"/>
		<updated>2014-05-27T20:35:18Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Referenser, källor */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[4] http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/Om-stralning/Joniserande-stralning/&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27210</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27210"/>
		<updated>2014-05-27T20:30:32Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Här blir det källkritik */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27209</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27209"/>
		<updated>2014-05-27T20:29:44Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Referenser, källor */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[3] http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/karnkraft/tiofragorochsvar/hurfungerarettkarnkraftverk.5.432ffcf123f048005f80001208.html&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27208</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27208"/>
		<updated>2014-05-27T20:26:44Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Kärnkraft */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran-235. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27207</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27207"/>
		<updated>2014-05-27T20:26:04Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Kärnkraft */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27206</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27206"/>
		<updated>2014-05-27T20:25:40Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Kärnkraft */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27205</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27205"/>
		<updated>2014-05-27T20:25:22Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Kärnkraft */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27204</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27204"/>
		<updated>2014-05-27T20:25:04Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Kärnkraft */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27203</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27203"/>
		<updated>2014-05-27T20:24:29Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Kärnkraft */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Bilden till vänster visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion som kan ses till höger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27202</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27202"/>
		<updated>2014-05-27T20:22:38Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Kärnkraft */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Figur 1 visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion,se figur 2&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27201</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27201"/>
		<updated>2014-05-27T20:21:36Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Kärnkraft */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|vänster|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Figur 1 visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion,se figur 2&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27200</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27200"/>
		<updated>2014-05-27T20:21:10Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Kärnkraft */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Figur 1 visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion,se figur 2&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27199</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27199"/>
		<updated>2014-05-27T20:20:48Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Kärnkraft */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Fission chain reaction.svg|miniatyr|höger|Kedjereaktion vid kärnklyvning av Uran-235]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Figur 1 visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion,se figur 2&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27198</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27198"/>
		<updated>2014-05-27T20:18:41Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Individ och Samhälle */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Varken tau- eller betasönderfall har någon påverkan på samhället i sig, dock så har tidigare ökad förståelse om atomers sönderfall och kärnfysik lett till spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. Detta lämnar plats för möjligheten att finna praktiska användningar i framtiden.&lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Nuclear fission.svg|miniatyr|höger|Kärnklyvning]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Från de delade kärnorna frigörs neutroner som i sin tur klyver andra atomkärnor. Klyvningen kallas fission och avger mycket energi, som omvandlas till värme. Vatten hettas upp och bildar ånga, som driver turbiner. På turbinens axel omvandlar en generator rörelsen till el. I Sverige finns tio kraftproducerande reaktorer tre stycken vardera i Forsmark och Oskarshamn och fyra stycken i Ringhals.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Energikällan för kärnkraften här i Sverige är uran. Man utvinner energi ur uran genom kärnklyvning - fission.  Med kärnklyvning menas att man splittrar atomkärnor genom att beskjuta dem med fria neutroner. För att en kärnklyvning skall kunna ske, måste det finnas tillgång till material som kan klyvas. I kärnkraft har man valt uran. Figur 1 visar en modell av kärnklyvning, av ämnet uran. När neutronen träffat atomkärnan, splittras atomkärnan i två ungefär lika stora delar. Härvid frigörs det även en mängd värmeenergi samt två eller tre nya neutroner. Det är sedan den frigjorda värmeenergin som tas till vara för att producera el. De nya neutronerna kan i sin tur klyva nya atomkärnor och man får ett fortsatt frigörande av energi, en så kallad kedjereaktion,se figur 2&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27197</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27197"/>
		<updated>2014-05-27T18:22:34Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Medicin */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Tau- och betasönderfall har inte någon påverkan på samhället i sig, dock så har den ökade förståelsen om atomers sönderfall och kärnfysik lett till betydligt fler spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. &lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
När man tar en röntgenbild så bestrålar man kroppen med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor som sedan kan framkallas för att se eventuella skador eller förändringar i kroppen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne eller ett annat ämne som kan aktiveras genom bestrålning injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27196</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27196"/>
		<updated>2014-05-27T12:56:33Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Medicin */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Tau- och betasönderfall har inte någon påverkan på samhället i sig, dock så har den ökade förståelsen om atomers sönderfall och kärnfysik lett till betydligt fler spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. &lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier. Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne (eller ett ämne som kan aktiveras genom bestrålning) injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27194</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27194"/>
		<updated>2014-05-27T09:07:23Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Betasönderfall */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
En positron är elektronens antipartikel. Den har samma massa och har en lika stor men motsatt laddning som elektronen. Positronens laddning är +1 elementarladdning.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[174 Dirac equation, Quantum Electro Dynamics Nobel Prize|Diracekvationen]] postulerade existensen av positroner fyra år före det att partikeln 1932 upptäcktes av Carl D. Anderson. Det var första gången som en elementarpartikel först förutsagts teoretiskt innan den upptäckts experimentellt, något som blivit relativt vanligt sedan dess.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Tau- och betasönderfall har inte någon påverkan på samhället i sig, dock så har den ökade förståelsen om atomers sönderfall och kärnfysik lett till betydligt fler spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. &lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne (eller ett ämne som kan aktiveras genom bestrålning) injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27193</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27193"/>
		<updated>2014-05-27T08:57:31Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* β+-sönderfall */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Tau- och betasönderfall har inte någon påverkan på samhället i sig, dock så har den ökade förståelsen om atomers sönderfall och kärnfysik lett till betydligt fler spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. &lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne (eller ett ämne som kan aktiveras genom bestrålning) injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27192</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27192"/>
		<updated>2014-05-27T08:56:10Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Individ och Samhälle */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
Tau- och betasönderfall har inte någon påverkan på samhället i sig, dock så har den ökade förståelsen om atomers sönderfall och kärnfysik lett till betydligt fler spännande upptäckter inom ett flertal områden t.ex. inom medicin och energiproduktion. &lt;br /&gt;
=== Medicin ===&lt;br /&gt;
[[Fil:Roentgen2.jpg|miniatyr|höger|&#039;&#039;&#039;Wilhelm Röntgen&#039;&#039;&#039; (1845-1923).]]&lt;br /&gt;
De kärnfysikaliska tillämpningarna inom medicin kan delas in i två grupper d.v.s. diagnostik och behandling. Den diagnostiska användningen är den som de flesta människor har kommit i kontakt med medan behandling är betydligt ovanligare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den diagnostiska användningen kommer man i kontakt med när man t.ex. när man besöker tandläkaren och tandläkaren tar en röntgen bild. Även när man fått ett benbrott så används röntgenstrålning för att diagnosera brottet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd och höga fotonenergier.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Röntgenstrålning är varken tau- eller betastrålning men i och med att vi vet mer om hur atomer sönderfaller och hur de strålar så kan vi hitta få en större förståelse för helheten.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under senare år har även mer avancerade tekniker börjat användas. Dessa är vanligen baserade på att ett radioaktivt ämne (eller ett ämne som kan aktiveras genom bestrålning) injiceras i kroppen. Ämnet är av sådan typ att det uppsöker de delar av kroppen som man önskar studera eller deltar i speciella processer. De ämnen som används är normalt desamma som naturligt deltar i processer i kroppen men där någon av atomerna är utbytt mot en radioaktiv atom av samma slag. Detta är t.ex. fallet med PET (Positron Emission Tomography) som kommit till stor användning vid studier av aktiviteten i hjärnan. Principen är här att en atom av den stabila isotopen 12C byts ut mot en atom av 11C i det aktuella ämnet. Vid sönderfallet av 11C bildas en positron, och eftersom den är elektronens antipartiklel kan den lätt förintas genom växelverkan med en elektron. Eftersom det finns många elektroner i positronens närhet kommer den snabbt att annihileras (förintas), varvid det bildas två energetiska gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner går ut ur kroppen och kan detekteras. Genom att båda fotonerna detekteras kan man spåra varifrån de kom. Genom att mäta under en längre tid kan man också studera hur det intagna ämnet omsätts tidsmässigt.&lt;br /&gt;
=== Kärnkraft ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27191</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27191"/>
		<updated>2014-05-27T06:39:26Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Betasönderfall */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall, β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Massa viktig text ska stå här&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27190</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27190"/>
		<updated>2014-05-27T06:36:36Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Tau partikeln */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ&amp;lt;sup&amp;gt;-&amp;lt;/sup&amp;gt;  och antitau med τ &amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Massa viktig text ska stå här&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27188</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27188"/>
		<updated>2014-05-26T21:13:20Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Betasönderfall */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Massa viktig text ska stå här&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27187</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27187"/>
		<updated>2014-05-26T21:11:39Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Referenser, källor */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Massa viktig text ska stå här&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27186</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27186"/>
		<updated>2014-05-26T21:11:21Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Individ och Samhälle */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;&#039;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Massa viktig text ska stå här&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
Samt information och kunskap inlärd under lektionstid eller annan tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27185</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27185"/>
		<updated>2014-05-26T21:10:43Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Individ och Samhälle */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Massa viktig text ska stå här&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
Samt information och kunskap inlärd under lektionstid eller annan tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27184</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27184"/>
		<updated>2014-05-26T21:10:06Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Individ och Samhälle */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;big&amp;gt;Massa viktig text ska stå här&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Stor text&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Stor text&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Stor text&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;big&amp;gt;Stor text&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&amp;lt;/big&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
Samt information och kunskap inlärd under lektionstid eller annan tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27183</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27183"/>
		<updated>2014-05-26T21:09:50Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Individ och Samhälle */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Massa viktig text ska stå här&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
Samt information och kunskap inlärd under lektionstid eller annan tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27182</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27182"/>
		<updated>2014-05-26T21:09:29Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Några stycken källkritik */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Massa viktig text ska stå här&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Här blir det källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
Samt information och kunskap inlärd under lektionstid eller annan tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27181</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27181"/>
		<updated>2014-05-26T21:08:41Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* β−-sönderfall */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|Feynmandiagram för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Massa viktig text ska stå här&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Några stycken källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
Samt information och kunskap inlärd under lektionstid eller annan tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27180</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27180"/>
		<updated>2014-05-26T21:08:12Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* β−-sönderfall */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|[[Feynmandiagram]] för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Massa viktig text ska stå här&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Några stycken källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
Samt information och kunskap inlärd under lektionstid eller annan tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27179</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27179"/>
		<updated>2014-05-26T21:07:53Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* β+-sönderfall */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|[[Feynmandiagram]] för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos [[dotterkärna]]n ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos dotterkärnan ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Massa viktig text ska stå här&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Några stycken källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
Samt information och kunskap inlärd under lektionstid eller annan tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27178</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27178"/>
		<updated>2014-05-26T21:07:35Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Betasönderfall */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|[[Feynmandiagram]] för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos [[dotterkärna]]n ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en nerkvark till en uppkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos [[dotterkärna]]n ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På elementarpartikelnivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en uppkvark till en nerkvark genom utsändande av en W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Massa viktig text ska stå här&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Några stycken källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
Samt information och kunskap inlärd under lektionstid eller annan tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27177</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27177"/>
		<updated>2014-05-26T21:04:38Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 1 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen. &amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;   &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&amp;lt;sup&amp;gt; 2 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|[[Feynmandiagram]] för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos [[dotterkärna]]n ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På [[elementarpartikel]]nivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en [[nerkvark]] till en [[uppkvark]] genom utsändande av en [[W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson]] som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos [[dotterkärna]]n ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På [[elementarpartikel]]nivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en [[uppkvark]] till en [[nerkvark]] genom utsändande av en [[W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson]] som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
= Individ och Samhälle = &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Massa viktig text ska stå här&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Några stycken källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
[1] http://buffman.net/ebooks/Richard_P_Feynman-Surely_Youre_Joking_Mr_Feynman_v5.pdf&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[2] http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1995/index.html&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
Samt information och kunskap inlärd under lektionstid eller annan tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27176</id>
		<title>247 Tau, Beta decay</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=247_Tau,_Beta_decay&amp;diff=27176"/>
		<updated>2014-05-26T20:58:50Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;JakobLindau: /* Tau */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;= Inledning=&lt;br /&gt;
Betasönderfall eller β-sönderfall som det även kan skrivas som, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall där atomkärnan sönderfaller genom att avge en betapartikel som antingen är en elektron eller en positron. &lt;br /&gt;
som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en betapartikel, Sönderfalls produkten eller dotterkärnan som den även kallas hamnar i de flesta fall i ett exciterat tillstånd d.v.s. att energi tillförs så att en &lt;br /&gt;
elektron &amp;quot;hoppar upp&amp;quot; till ett skal som innehåller mer energi. Exciterade atomer är ofta väldigt instabila vilket leder till de let sönderfaller i gammastrålning. &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===== Citat från boken som &amp;quot;beskriver&amp;quot; &amp;quot;problemet&amp;quot;. =====&lt;br /&gt;
&#039;&#039;The problem was to find the right laws of beta decay. There appeared to be two particles, which &lt;br /&gt;
were called a tau and a theta. They seemed to have almost exactly the same mass, but one &lt;br /&gt;
disintegrated into two pions, and the other into three pions. Not only did they seem to have the &lt;br /&gt;
same mass, but they also had the same lifetime, which is a funny coincidence. So everybody was &lt;br /&gt;
concerned about this.&#039;&#039;&amp;lt;sup&amp;gt; 3 &amp;lt;/sup&amp;gt;  &lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Problemlösning eller nått liknande eller typ info om Tau- och Betasönderfall=&lt;br /&gt;
[[Fil:Martin Perl - tau.jpg|miniatyr|vänster|200px|Martin Lewis Perl.]]&lt;br /&gt;
=== Tau ===&lt;br /&gt;
Den tau upptäcktes genom en serie av experiment mellan 1974 och 1977 av Martin Lewis Perl och hans med forskare vid SLAC-LBL gruppen.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Martin Perl delade 1995 års Nobelpris i fysik med Frederick Reines för sin upptäckt av tau-leptonen . Reines fick sin del av priset för den experimentella upptäckten av neutrinon.&lt;br /&gt;
====Tau partikeln====&lt;br /&gt;
Tau (τ), även kallad tau lepton, tau partikel eller tauon, är en elementär partikel som liknar en elektron. Tillsammans med elektronen, myonen, och de tre neutrinerna, klassificeras den som en lepton. Liksom alla elementarpartiklar, har tau en motsvarande antipartikel med motsatt laddning, med lika massa och spinn, vilket i tau:s fall är antitau. Tau partiklar betecknas med τ-och antitau med τ +.&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
====Tau-sönderfall====&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Betasönderfall  ===&lt;br /&gt;
Betasönderfall kan delas in i tre olika typer av sönderfall: β−-sönderfall, β+-sönderfall och ε-infångning. Vid ett betasönderfall bevaras den totala elektriska laddningen, kvarkantalet och leptonantalet, vilket innebär att om en lepton (elektron eller neutrino) bildas måste detta kompenseras med bildandet av en antilepton (positron eller antineutrino). Vid sönderfallet kan dotterkärnan hamna i ett exciterat tillstånd för att sedan sända ut energiöverskottet som gammastrålning. Även de inre elektronskalen kan exciteras vilket ger upphov till karaktäristisk röntgenstrålning vid deexcitationen. Energiöverskottet kan även tas upp av en annan elektron som avges som en Augerelektron, som har mycket lägre energier än en betapartikel.&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
[[Fil:Beta Negative Decay.svg|miniatyr|höger|[[Feynmandiagram]] för β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall]]&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en neutron i atomkärnan sönderfaller i en proton, en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{n} \rightarrow \mbox{p} + \mbox{e}^- + \bar{\nu}_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det bildas en proton i sönderfallet är atomnumret hos [[dotterkärna]]n ett högre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På [[elementarpartikel]]nivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en [[nerkvark]] till en [[uppkvark]] genom utsändande av en [[W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;−&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson]] som sönderfaller i en elektron och en antineutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-sönderfall ====&lt;br /&gt;
β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall innebär att en proton i atomkärnan sönderfaller i en neutron, en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} \rightarrow \mbox{n} + \mbox{e}^+ + \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom det försvinner en proton i sönderfallet är atomnumret hos [[dotterkärna]]n ett lägre än atomnumret hos den ursprungliga kärnan. På [[elementarpartikel]]nivå är β&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt; sönderfall en omvandling av en [[uppkvark]] till en [[nerkvark]] genom utsändande av en [[W-boson|W&amp;lt;sup&amp;gt;+&amp;lt;/sup&amp;gt;-boson]] som sönderfaller i en positron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== ε-infångning ====&lt;br /&gt;
ε-infångning innebär att en elektron i atomkärnan ”fångas in” av atomkärnan, och omvandlar en proton till en neutron och en neutrino.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;\mbox{p} + \mbox{e}^- \rightarrow \mbox{n} +  \nu_{e}.&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;/center&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== en tredje underrubrik ===&lt;br /&gt;
Text text mera text&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
annan text&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Ny huvudrubrik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===Schrödingerekvationen===&lt;br /&gt;
[[Fil:Schrodinger.jpg|miniatyr|höger|200px|Erwin Schrödinger.]]&lt;br /&gt;
Text&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt;i\hbar\frac{\partial}{\partial t} \Psi(\mathbf{r},t) = \left [ \frac{-\hbar^2}{2m}\nabla^2 + V(\mathbf{r},t)\right ] \Psi(\mathbf{r},t)&amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
text&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
===Ny underrubrik===&lt;br /&gt;
[[Fil:Dirac.jpg|miniatyr|höger|200px|Paul Dirac.]]&lt;br /&gt;
text&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&amp;lt;math&amp;gt; i \hbar \frac{\partial\psi}{\partial t} (\mathbf{x},t) = \left(mc^2\alpha_0 -i\hbar c \sum_{j = 1}^3 \alpha_j \frac{\partial}{\partial x_j}\, \right) \psi (\mathbf{x},t) &amp;lt;/math&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
text&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=höverrubrik tre=&lt;br /&gt;
[[File:tvåelektroner.jpg|frame| left|]]&lt;br /&gt;
===Underrubrik===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Några stycken källkritik=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På grund av det stora antal källor jag hänvisat till har jag inte möjligheten &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
att vara källkritisk mot samtliga. Jag kommer därför slumpmässigt välja ut ett antal källor att vara kritisk mot. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Första källan==&lt;br /&gt;
Den första källan som jag ska vara källkritisk emot är &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1965/feynman-facts.html (Nobelprisets officella hemsida)&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Andra källan==&lt;br /&gt;
Den andra källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://fy.chalmers.se/~f3aamp/dd/VVV/Svart/kvantteori.html&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Tredje källan==&lt;br /&gt;
Den tredje källan som jag ska vara källkritisk emot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.discovery.com/tv-shows/curiosity/topics/10-real-world-applications-of-quantum-mechanics.htm &amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fjärde källan==&lt;br /&gt;
Den fjärde och sista källan jag ska vara källkritisk mot är&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
http://www.dummies.com/how-to/content/string-theory-and-quantum-electrodynamics.html&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&amp;lt;br /&amp;gt;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Referenser, källor=&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
källor&lt;br /&gt;
Samt information och kunskap inlärd under lektionstid eller annan tid.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=Författare=&lt;br /&gt;
Av: Jakob Lindau (TE12A)&lt;br /&gt;
--[[Användare:JakobLindau|JakobLindau]] 26 maj 2014 kl. 18.05 (UTC)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>JakobLindau</name></author>
	</entry>
</feed>