<?xml version="1.0"?>
<feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xml:lang="sv">
	<id>https://wikiskola.se/api.php?action=feedcontributions&amp;feedformat=atom&amp;user=DmytroU</id>
	<title>Wikiskola - Användarbidrag [sv]</title>
	<link rel="self" type="application/atom+xml" href="https://wikiskola.se/api.php?action=feedcontributions&amp;feedformat=atom&amp;user=DmytroU"/>
	<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php/Special:Bidrag/DmytroU"/>
	<updated>2026-04-21T19:37:34Z</updated>
	<subtitle>Användarbidrag</subtitle>
	<generator>MediaWiki 1.41.1</generator>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Elmotorguiden&amp;diff=49515</id>
		<title>Elmotorguiden</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Elmotorguiden&amp;diff=49515"/>
		<updated>2018-12-07T13:43:42Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Fil:Mest visade sidor Wikiskola 1.JPG|300px|höger]]&lt;br /&gt;
[[Fil:Mest visade sidor Wikiskola 2.JPG|300px|höger]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Nu ska vi skapa beskrivningar av elektriska motorer. Ni blir indelade i grupper och får en motor var. Några motorer har stora likheter men det ingår i uppgiften, mer om det senare. Sidorna som ni skapar kommer troligen att användas av andra i framtiden precis som materialsidorna vi skapat tidigare, se statistiksidorna till höger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
{{uppgruta| &#039;&#039;&#039;Beskriv en elektrisk motor&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Er uppgift är att sammanställa information om en elektrisk motor på ett lättfattligt sätt så den passar en konstruktör. Det innebär att vi fokuserar på pris, prestanda och hållbarhet. Det här är ett grupparbete som bedöms i grupp och enskilt. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ni får gärna använda information från Wikipedia och andra källor som är Creative Commons. Men ni måste hitta mer information om sådant som inte står på Wikipedia och skriva med egna ord när informationen kommer från källor med copyright.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Glöm inte att lägga in bilder, animationer och filmer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ni jobbar i grupper om cirka tre och publicerar era resultat på er sida nedan.}}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[DC-motorn]] - Alexander, Ramtin, Pontus, Lukas och Charlie&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Servomotorn]] - Samuel H &amp;amp; Adam&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Stegmotorn]] - Isak och Tom&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[AC-motorn]]  - Alexander A, Pontus, Albin, Sebastian, Arian&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Likströmsmotorn]] - Hamid, Mohammed, Julius, Sam A, Dmytro&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Induktionsmotorn]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Växelströmsmotorn]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Allströmsmotorn]] - Emil H, Simon N, Johan P&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Asynkronmotorn]] - Ellen och Elissa&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Synkronmotorn]] - Alex W., Felix &amp;amp; Sam S.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användbara länkar ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[http://www.elektrov.se/wp-content/uploads/2017/05/Lilla-Motorguiden-A5-sida-for-sida.pdf Lilla motorguiden]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Redigeringstips ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Lägg in en bild från Wikipedia: Klicka på bilden och kopiera koden, exempelvis så här:&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Universalmotor 3.JPG|thumb|Universalmotor 3]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
{{clear}}&lt;br /&gt;
eller så använder du redigeringsverktyget på Wikiskola och klipper in bildens namn som du ser på Wikipedia. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Universalmotor 3.JPG|400px|höger]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
{{clear}}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Andra bilder (som är fria att använda) kan du behöva ladda upp på Wikiskola först och sedan länka in på sidan.&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47052</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47052"/>
		<updated>2018-06-04T07:51:12Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Länkar */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|right|200px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Priset kan variera beroende på mängd man ska köpa. I vissa hemsidor kostar det runt 1000 kr för en liten mängd av det.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Wikipedia&lt;br /&gt;
https://sv.wikipedia.org/wiki/Argon&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47051</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47051"/>
		<updated>2018-06-04T07:45:28Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Pris */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|right|200px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Priset kan variera beroende på mängd man ska köpa. I vissa hemsidor kostar det runt 1000 kr för en liten mängd av det.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47050</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47050"/>
		<updated>2018-06-04T07:41:48Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Pris */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|right|200px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Från 1100 kr&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47049</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47049"/>
		<updated>2018-06-04T07:40:38Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Materialegenskaper: */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|right|200px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47048</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47048"/>
		<updated>2018-06-04T07:40:23Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Materialegenskaper: */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47047</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47047"/>
		<updated>2018-06-04T07:40:05Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Materialegenskaper: */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|right|200px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47046</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47046"/>
		<updated>2018-06-04T07:39:54Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Materialegenskaper: */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47045</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47045"/>
		<updated>2018-06-04T07:39:40Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Materialegenskaper: */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|right|200px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47044</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47044"/>
		<updated>2018-06-04T07:39:26Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Materialegenskaper: */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47043</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=47043"/>
		<updated>2018-06-04T07:37:18Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Materialegenskaper: */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|right|200px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42887</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42887"/>
		<updated>2017-11-21T12:12:22Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42871</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42871"/>
		<updated>2017-11-21T12:04:41Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|middle|250px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42866</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42866"/>
		<updated>2017-11-21T12:03:56Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|right|250px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
{{clear}}&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42863</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42863"/>
		<updated>2017-11-21T12:02:51Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|right|250px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42859</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42859"/>
		<updated>2017-11-21T12:01:20Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|over|200px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42858</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42858"/>
		<updated>2017-11-21T12:00:50Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpg|under|200px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42856</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42856"/>
		<updated>2017-11-21T12:00:21Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:Argon discharge tube.jpgr|under|200px|Argon discharge tube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42847</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42847"/>
		<updated>2017-11-21T11:56:55Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42837</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42837"/>
		<updated>2017-11-21T11:43:32Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:ArTube.jpg|200px|middle|ArTube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42835</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42835"/>
		<updated>2017-11-21T11:43:01Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:ArTube.jpg|200px|right|ArTube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42832</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42832"/>
		<updated>2017-11-21T11:41:50Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:ArTube.jpg|50px|right|ArTube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42829</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42829"/>
		<updated>2017-11-21T11:41:06Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[File:ArTube.jpg|400px|right|ArTube]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42801</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42801"/>
		<updated>2017-11-21T11:28:15Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C) 68,89 kPa&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C) 4,863 MPa&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42794</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42794"/>
		<updated>2017-11-21T11:26:10Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
: Aggregationstillstånd:	Gas&lt;br /&gt;
: Smältpunkt:	83,81 K ​(−189,34 °C)&lt;br /&gt;
: Kokpunkt:	87,302 K ​(−185,848 °C)&lt;br /&gt;
: Trippelpunkt:	83,8058 K (−189,3442 °C)&lt;br /&gt;
68,89 kPa[2]&lt;br /&gt;
: Kritisk punkt:	150,687 K (−122,463 °C)&lt;br /&gt;
4,863 MPa[2]&lt;br /&gt;
: Molvolym:	22,56 × 10−6 m3/mol&lt;br /&gt;
: Smältvärme:	1,18 kJ/mol&lt;br /&gt;
: Ångbildningsvärme:	6,52[3] kJ/mol&lt;br /&gt;
: Specifik värmekapacitet:	520 J/(kg × K)&lt;br /&gt;
: Molär värmekapacitet:	20,85[4] J/(mol × K)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42785</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42785"/>
		<updated>2017-11-21T11:19:42Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42772</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42772"/>
		<updated>2017-11-21T11:14:43Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Materialegenskaper: */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;br /&gt;
== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42723</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42723"/>
		<updated>2017-11-20T09:36:42Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;br /&gt;
== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Fil:Https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/2/2f/ArTube.jpg|miniatyr|https://commons.wikimedia.org/wiki/File%3AArTube.jpg]]&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42714</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42714"/>
		<updated>2017-11-20T09:32:26Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Materialegenskaper: */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;br /&gt;
== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42712</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42712"/>
		<updated>2017-11-20T09:31:37Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Användning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;br /&gt;
== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[&lt;br /&gt;
[[Fil:Https://sv.wikipedia.org/wiki/Argon|miniatyr]]&lt;br /&gt;
]]&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42708</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42708"/>
		<updated>2017-11-20T09:28:33Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Historia */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;br /&gt;
== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne.&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42705</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42705"/>
		<updated>2017-11-20T09:27:40Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Historia */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;br /&gt;
== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne. [9]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon. [9]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42704</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42704"/>
		<updated>2017-11-20T09:26:10Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Framställning */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;br /&gt;
== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42702</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42702"/>
		<updated>2017-11-20T09:24:41Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;br /&gt;
== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancer då cellerna dör av den kraftiga nedkylningen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur tillverkar man med materialet?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42686</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42686"/>
		<updated>2017-11-20T09:17:37Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;br /&gt;
== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet: -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Skriv härt hur materialet används vid konstruktioner och byggen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur tillverkar man med materialet?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42679</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42679"/>
		<updated>2017-11-20T09:15:04Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;br /&gt;
== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet: 1,3954 g/cm3&lt;br /&gt;
: hårdhet : -&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient: -&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K): 0,0177 &lt;br /&gt;
: resistivitet: -&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Skriv härt hur materialet används vid konstruktioner och byggen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur tillverkar man med materialet?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42636</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42636"/>
		<updated>2017-11-20T08:50:36Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;br /&gt;
== Materialegenskaper: == &lt;br /&gt;
: densitet:  xx kg/m&amp;lt;sup&amp;gt;3&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
: hårdhet xx Mohs skala&lt;br /&gt;
: längdutvidgningskoefficient xx K&amp;lt;sup&amp;gt;-1&amp;lt;/sup&amp;gt;&lt;br /&gt;
: värmeledningsförmåga xx W/(m K)&lt;br /&gt;
: resistivitet xx Ohmmeter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Användning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Skriv härt hur materialet används vid konstruktioner och byggen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Framställning ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur tillverkar man med materialet?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Historia ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allmän typ av fakta (framställning, historia, etc)?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Pris ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Pris och kvaliteter&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Länkar ==&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Materialdatabasen&amp;diff=42601</id>
		<title>Materialdatabasen</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Materialdatabasen&amp;diff=42601"/>
		<updated>2017-11-20T08:37:12Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: /* Gaser */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;&lt;br /&gt;
* [[mall för material]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Metaller ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [https://en.wikipedia.org/wiki/Adamantium Adamantium]  av Håkan&lt;br /&gt;
* [[Aluminium]] AV: [http://wikiskola.se/index.php?title=Anv%C3%A4ndare:AlexanderP Alexander P]&lt;br /&gt;
* [[Bly]] av Markus och av Leo Morberg Ht 2016 ] &lt;br /&gt;
* [[Brons]] av Kevin Lundin&lt;br /&gt;
* [[Electrum]] av Olivier&lt;br /&gt;
* [[Francium]] av Oleg&lt;br /&gt;
* [[Gallium]] av Blal&lt;br /&gt;
* [[Guld]] Max &lt;br /&gt;
* [[Högkolhaltsstål]] av August Forsberg&lt;br /&gt;
* [[Indium]] av Alexander&lt;br /&gt;
* [[Invar]] av Dimitris&lt;br /&gt;
* [[Iridium]] av Tobias och Martin Ojeka&lt;br /&gt;
* [[Järn]] spyridon&lt;br /&gt;
* [[Kalcium]] av Redve&lt;br /&gt;
* [[Kadmium]] av  Klas&lt;br /&gt;
* [[Kobolt]] av Simon&lt;br /&gt;
* [[Kolstål]] tom sida med mallar&lt;br /&gt;
* [[Koppar]] av Christoffer&lt;br /&gt;
* [[Krom]] av Richard&lt;br /&gt;
* [[Kvicksilver]] av Daniel A&lt;br /&gt;
* [[Lithium]] Thomas Mehari TE16A&lt;br /&gt;
* [[Magnesium]] av Alexander Nord&lt;br /&gt;
* [[Microlattice]] av Alexlonn&lt;br /&gt;
* [[Mässing]] Soheil&lt;br /&gt;
* [[Mässing Martin | Mässing]] av Martin&lt;br /&gt;
* [[Natrium]] av Khaled&lt;br /&gt;
* [[Neodymium]] av Conor Karlsson&lt;br /&gt;
* [[NIckel]] av Nabbir och Elena&lt;br /&gt;
* [[Niob]] av Felix A&lt;br /&gt;
* [[Nikrom]] av Azim&lt;br /&gt;
* [[Nysilver]] av Hugo Klingwall Borg&lt;br /&gt;
* [[Osmium]] av Torn&lt;br /&gt;
* [[Palladium]] av mohammed och av Nikola Pepivani&lt;br /&gt;
* [[Platina]] [[Arvid]]&lt;br /&gt;
* [[Plutonium]] av Lucas Rens&lt;br /&gt;
* [[Rostfritt stål]] av Björn&lt;br /&gt;
* [[silver]] av Liam L&lt;br /&gt;
* [[Skandium]] av David Z&lt;br /&gt;
* [[Stål]] av Ahmad Jamil&lt;br /&gt;
* [[Tantal]]&lt;br /&gt;
* [[Tenn]] av STEFAN LEKIC &lt;br /&gt;
* [[Titan]] av --[[Användare:Dilanredha|Dilanredha]] 8 november 2013 kl. 12.08 (UTC) och Alireza&lt;br /&gt;
* [[Uran]] av Ludvig G&lt;br /&gt;
* [[Zink]] av Leo Wezelius&lt;br /&gt;
* [[Vismut]] av Jonas&lt;br /&gt;
* [[Volfram]] / Tungsten av Marcus W&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Halvledare ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Galliumarsenid]]&lt;br /&gt;
* [[Germanium]] av Michael&lt;br /&gt;
* [[Indiumfosfid]]&lt;br /&gt;
* [[Kisel]] av Thomas Mehari TE16A&lt;br /&gt;
* [[Kiselkarbid (halvledare)]] av Andreas F&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Polymerer (Plast, mm) ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Akryl]] / PMMA / plexiglas av Fredrika&lt;br /&gt;
* [[Amidplast, PA]] av Kevin&lt;br /&gt;
* [[Dyneema]] av Kamaal Qazali&lt;br /&gt;
* [[Elastan]] av Emre&lt;br /&gt;
* [[Epoxiplast]] av Atra&lt;br /&gt;
* [[Esterplast]] av Vincent Dupont&lt;br /&gt;
* [[Fenolplast]] Noah L&lt;br /&gt;
* [[frigolit]] av Rasmus&lt;br /&gt;
* [[GoreTex]] av Madelene&lt;br /&gt;
* [[Gummi]] av Daniel M&lt;br /&gt;
** [[Vulkaniserat gummi]] av Martin&lt;br /&gt;
** [[Butylgummi]] av Mathias&lt;br /&gt;
** [[Etenpropengummi]] av David Maric&lt;br /&gt;
** [[Kloroprengummi]] Georgek Aroush&lt;br /&gt;
** [[Nitrilgummi]] Armin&lt;br /&gt;
** [[Styrengummi]] av Joakim&lt;br /&gt;
* [[Kevlar]] av Oliver Tuncay™✄&lt;br /&gt;
* [[Melaminplast]]av Cristian Blaj&lt;br /&gt;
* [[Polylaktid]] Elias&lt;br /&gt;
* [[polyamid]] (nylon) Av Amanda&lt;br /&gt;
* [[polyester]] av Casper&lt;br /&gt;
* [[polyeten]] av Teodor&lt;br /&gt;
* [[PC Plast | Polykarbonat]] / PC, Erik&lt;br /&gt;
* [[polypropen]] av [[Adem]]&lt;br /&gt;
* [[Polystyren]] av Linnea&lt;br /&gt;
* [[CVP Plast |Polyvinylkloridt]] / PVC av Josef&lt;br /&gt;
* [[Silikon]] av Linn&lt;br /&gt;
* [[Uretanplast]] / Polyuretan Jesper W&lt;br /&gt;
* [[Vinyl (pvc plast)]] PVC, av Lucas&lt;br /&gt;
* [[Viskos]] av Gustav&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Keramer ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Silica Aerogel]] av Harruman&lt;br /&gt;
* Aluminiumoxid, se [[Safir]]&lt;br /&gt;
* [[Betong]] av Milan &lt;br /&gt;
* [[Borkarbid]] xX Fredrik Xx&lt;br /&gt;
* [[Bornitrid]] av Abdikafi&lt;br /&gt;
* [[Carbotanium]] av [[Johar]]&lt;br /&gt;
* [[diamant]] av mohamed&lt;br /&gt;
* [[Glas]] av Machmood&lt;br /&gt;
* [[Grafen]] av Johan&lt;br /&gt;
* [[Grafit]] av Luan och simon gran&lt;br /&gt;
* [[Kiselkarbid]] av Roman&lt;br /&gt;
* [[Kiselnitrid]] av Emil S&lt;br /&gt;
* [[kol]] av kristoffer&lt;br /&gt;
* [[Kolfiber]] John&lt;br /&gt;
* [[Kvarts]] Kristofer&lt;br /&gt;
* [[Lättbetong]] Sarah&lt;br /&gt;
* [[Magnesiumoxid]] av Marcus&lt;br /&gt;
* [[Marmor]] Adam&lt;br /&gt;
* [[Nanorör]] Av Kevin E&lt;br /&gt;
* [[PICA-X]] av Dennis&lt;br /&gt;
* [[Porslin]] David&lt;br /&gt;
* [[Safir]] Marcus Rebecka&lt;br /&gt;
* [[Tegel]] av Linus&lt;br /&gt;
* [[Leca Block/Lättklinkersblock]] av Shifat&lt;br /&gt;
* [[Titandiborid]] av Riaz&lt;br /&gt;
* [[Zirkoniumdioxid]] av Olov&lt;br /&gt;
* [[Opal]] av Viktor K&lt;br /&gt;
* [[Ametist]] av Nasim R.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Gaser ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Helium]] Kasper&lt;br /&gt;
* [[Xenon]]&lt;br /&gt;
* [[Neon]] &#039;&#039;&#039;Emil Hamrin&#039;&#039;&#039;&lt;br /&gt;
* [[Argon]] DmytroU&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Trä ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Träslag ===&lt;br /&gt;
* [[Bambu]] av Zacharias&lt;br /&gt;
* [[Björk]] av Micke P&lt;br /&gt;
* [[Ek]] Simon B&lt;br /&gt;
* [[Furu]] Robin och Tilla&lt;br /&gt;
* [[Lignum Vitae]] Noah&lt;br /&gt;
* [[Kork]] Gustav L&lt;br /&gt;
* [[Gran]] Carl A&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Träprodukter ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Papper]] Av: Daniel och Sten&lt;br /&gt;
* [[Wellpapp]] av Elin&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==Fiber och duk ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Aramid]] av Ali&lt;br /&gt;
* [[Ull]] av Saman&lt;br /&gt;
* [[Glasfiber]] av Aron&lt;br /&gt;
* [[Hampa]] av Nikita&lt;br /&gt;
* [[Bomull]] av Sandel&lt;br /&gt;
* [[Kolfiber]] av Alexander A&lt;br /&gt;
* [[Rep]] av Sebastian A &lt;br /&gt;
* wire, &lt;br /&gt;
* presenning, &lt;br /&gt;
* segelduk, &lt;br /&gt;
* kapellduk &lt;br /&gt;
* möbeltyg, &lt;br /&gt;
* säckväv&lt;br /&gt;
* damast?&lt;br /&gt;
* [[läder]] av Albin R&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Bygg ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Cellplast]] av Thomas M&lt;br /&gt;
* [[Gipsskiva]] av Josefine&lt;br /&gt;
* [[Eternit]]&lt;br /&gt;
* [[MDF]] av Jesper&lt;br /&gt;
* [[HDF]] av Viktor&lt;br /&gt;
* [[kalksten]] av Emil&lt;br /&gt;
* [[Mineralull]] AV BABYOLON&lt;br /&gt;
* [[Plywood]] av Mikael&lt;br /&gt;
* [[Spånskiva]] ™® Anton Nordström&lt;br /&gt;
* [[Takpapp]]&lt;br /&gt;
* [[Tegel]] av Hussein&lt;br /&gt;
* [[Tryckimpregnerat trä]] reserverad Simon Arledal GTFO&lt;br /&gt;
* [[Silvertejp]] av Johan Pihlblad&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Olja ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Hitta rätt begrepp innan ni startar en sida.&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* Hydrualolja&lt;br /&gt;
* Mineralolja&lt;br /&gt;
* [[Råolja]] Av Philip Paraian&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Färg ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&#039;&#039;Hitta rätt begrepp innan ni startar en sida.&#039;&#039;&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* oljefärg&lt;br /&gt;
* vattenbaserad färg&lt;br /&gt;
* tvåkomponentsfärg&lt;br /&gt;
* [[akrylatfärg]]  Sam A&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Övrigt ==&lt;br /&gt;
* [[Amalgam]] av Rahbz Jr.&lt;br /&gt;
* [[Silke]] av Märta Ballardini&lt;br /&gt;
* [[Linoleum]] av Fatou the Boss&lt;br /&gt;
* [[Vatten (material)|Vatten]] av Maximus&lt;br /&gt;
* [[Betong2]] av Nazar Rahimi&lt;br /&gt;
* [[Gips]] av David.K&lt;br /&gt;
* [[Palladium2]]&lt;br /&gt;
* [[Nickel2]]&lt;br /&gt;
* [[Is]] - Sam Shahriari&lt;br /&gt;
* [[Granit]] - Felix Herber&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42596</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42596"/>
		<updated>2017-11-20T08:33:30Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;[[Argon]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42593</id>
		<title>Argon</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://wikiskola.se/index.php?title=Argon&amp;diff=42593"/>
		<updated>2017-11-20T08:32:31Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;DmytroU: Skapade sidan med &amp;#039;hej&amp;#039;&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;hej&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>DmytroU</name></author>
	</entry>
</feed>